Inspiration

- Lite inspiration i vinterkylan och mörkret!

Lilla Izabella rider och trickar med Alvin som är Paulinas häst! :) Izabella är Paulinas lillasyster! Och jag tycker att denna vidoe är helt underbar! Tänk vad långt Paulina och Alvin har tagit sig, att tom Paulinas lillasyster kan få Alvin att göra tricks!























Kom på att ni antagligen inte vill läsa om hur sjuk jag är eller så, utan det är nog roligare med lite inspiration! :P

Ännu en underbar dag

- som jag degar mig igenom medan min kropp kämpar mot en hemsk influensa/förkylning. Det låter helt underabart, eller hur? Men jag har faktiskt tagit mig ut på en promenad med min lillebror som också är sjuk. Jag kan bara inte sitta inne, utan måste i alla fall ut en liten stund. Glädjande så mår jag bättre efter att ha tagit en ipren, mycket bättre, dock inte bra än. Jag hoppas jag kan gå på skolan eller i alla fall börja hålla på med hästarna till helgen. Men som det känns nu blir jag hemma och slappis i alla fall två dagar till. :(

Tänkte bara uppdatera er lite...

Sjuk! :(

Hosta, feber, huvudvärk och ont i kroppen stör både skol- och hästarbetet idag och antagligen några dagar till den här veckan. Jag hatar att vara sjuk!

:(

Jag tänkte tömköra Trú idag men jag har åkt på hosta och huvudvärk +  att det är - 20 här. Inte kul! det blev alltså vila för pållarna idag, vi får se hur jag mår imorgon. Fan, jag har varit sjuk mycket nu! :(

Fakta

Från Djurens rätt:

Hästar är inte människor. Trots detta verkar många tro att hästar
fungerar på samma sätt som människor. Att hästar äter frukost,
lunch och middag, sover hela natten, vill vara inne när det är kallt
och ha en egen box att vara i. Inget kan dock vara mer fel. Hästar
är kanske ett av de mest missförstådda djuren – vi vill dem så väl,
men behandlar dem så fel.

Hästar är väl anpassade till ett liv på stäppen, vilket är deras
naturliga miljö. De är gräsätande flockdjur som har grundläggande
behov av långa ättider, social kontakt och rörelse. Dessa behov blir
sällan tillgodosedda i den traditionella hästhållningen och kan leda
till att hästar utvecklar beteendestörningar som stereotypier, apati
eller hyperaktivitet.

Hästar används av människor inom en rad olika områden där
rid- och travsport är de två största. För dyrbara tävlingshästar väntar
ofta ensamhet, skrittmaskiner och långa transporter till tävlingsplatser.
Det finns stora brister i hur hästar hanteras av människor
och en orsak kan vara den utbildning som blivande hästägare får
redan på ridskolorna. Djurens Rätt har genomfört en enkätundersökning
till landets ridskolor. Den visade på en mycket omodern
djurhållning och djursyn.

När hästarna inte längre presterar vad som krävs av dem får de
sällan leva vidare. Varje år är det omkring 10 000 hästar som saknas
i statistiken för avlivning och slakt. Ingen vet vart de tar vägen.
Djurens Rätt anser att hästar är individer med egna intressen och
behov som ska respekteras. Det är dags att det sker en förändring
av det sätt som hästar behandlas på idag. Om vi ska hålla hästar
måste vi låta dem vara hästar.

Ett av hästars mest grundläggande behov är att beta. De är av naturen
gräsätare, och ägnar varje dygn omkring 13–18 timmar åt att
äta, beroende på tillgången på bete. Detta motsvarar med andra
ord 50–75 procent av tiden varje dygn. Hästar är inte heller gärna
utan mat mer än fyra timmar i taget.
 

Hästar har ett specialiserat matsmältningssystem som är anpassat
till att bryta ner foder med mycket växtfibrer. Mikroorganismerna

i tarmarna bryter ner fibrer till energi och det krävs en jämn tillförsel
av fibrer för att systemet ska fungera bra. Hästar har en liten
magsäck och deras mage och tarmar är anpassade till att ständigt
vara mer eller mindre fyllda.

Nu förstår ni kanske hur jag tänker när jag vill ha mina hästar ute dygnet runt, även min rakade lilla pärla. Och efter att ni har läst denna text kanske ni också förstår mitt tänk med halmen och rundbalen? Mina hästar går ju på fri tillgång på halm för  att fylla magen, och de får komma in till hösilaget en gång på morgonen och en gång på kvällen, i några timmar, för att få i sig näring och energi men utan/ mindre risk för matproblem än om de fått gå på fri tillgång.

Det är riktigt bra fakta och en intressant läsning så klicka in på länken där uppe och insup ännu mera kunskap om våra fantastiska fyrbenta vänner! ;)

Stockholm horseshow

Sitter och tittar på Stockhol horseshow på svt 1 just nu. Det är dressyr som visas och det är riktigt intressant. Det är lite roligt att ens kropp reagerar på ekipagen på tv; jag kommer gång på gång på mig själv med att spänna ryttarmusklerna i mage, rumpa och lår. Hehe!

En vanlig syn på banan just nu är ganska skarpa bett och väldigt många svängande svansar, funderar över varför så är fallet. Vad det gäller svansarna så säger vissa att det är av koncentration från hästarnas sida medan andra säger att det är tecken på spänning eller irritation. Jag vet inte vad jag ska tro riktigt om det. Å ena sidan är jag "NH-människa" å andra sidan blandar jag lite allt möjligt, men min känsla säger att det kan vara ett uns av båda. Det är en stor arena vilket kan bli en stressig situation för hästen som leder till spänningar som syns i form av svansviftningar. Det kan också vara så att hästarna "inte får" tjorva i dressyren och har lärt sig att tjorv = obehag så istället för att bråka så visas irritation och svansviftningar, det kan också vara så att ryttarna använder skarpare bett som gör att hästen känner sig instängd osv osv osv. Eller är det så att de är så koncentrerade att de viftar med svansen? Det går ju att fundera över varför hästarna viftar med svansarna i oändlighet. De flesta hästar jag sett i verkligheten har viftat med svansen för att visa sin irritation, så vad tror ni? Varför viftar så många med svansen inne på banan?

Och varför har ryttarna så skarpa bett på sina hästar? :)

Nu vill jag mer än gärna höra era åsikter om detta? Upplys mig, berätta! :D Allas åsikter är välkomna ;)

Stolt!

Många filmer och ganska mycket text just so you know ;)

"Mina" två underbara islänningar har idag varit helt underbart duktiga! För någon vecka sedan mailade en "granne" från grannbyn mig och frågade om jag kunde ställa upp och hålla ponnyridning på deras dotters födelsedagskalas, självklart kunde jag göra det! Så idag masade jag mig upp ur sängen 06.00 och släppte ut hästarna och öppnade in till rundbalen så att de kunde äta en rejäl frukost/lunch. Runt tio-tiden begav jag mig ut i stallet och fixade iordning allt som behövde göras innan jag hämtade in mina tre flockmedlemmar. Jag gjorde iordning Dottla först, borstade och kratsade hovarna, tog på henne yllefilten och sadeln. Annmarie var hos mig då så hon hjälpte till att fixa Trú som också skulle få följa med. Sedan bar det av! Jag promenerade med mina två små damer längs vägen och en bit in på "stigen" innan jag släppte lös Trú och satt upp på Dottla. Hon var pigg som vanligt och såg till att Trú höll upp tempot under turen till Våge. Ca 4 km enkel väg dit. Eftersom jag är lite halvt galen så passade jag på att filma lite under turens gång, vilket gick bra! Men ja, kvalitén är sjukt dålig eftersom det är ganska svårt att trava/galoppera och hålla kamerahanden stadig samtidigt! :P

 

När vi började närma oss  deras hus så ringde jag så att pappa Johan kunde komma med godis som jag skulle dela ut. Lugna fina Trú fick äran att bära godis/överraskningsväskan ;)

 

Självklart var jag ju också tvungen att filma mina duktiga hästar  när de fick småbarn på ryggen också!

 

Båda hästarna skötte sig exemplariskt! Ingen av dem brydde sig särskillt mycket om ungarna och båda tog det jättelugnt och fint när småttingarna satt på ryggen. Trú var lite stannig av och till men annars fungerade hon jättebra! Jag visste inte om Trú skulle få gå med på ponnyridningen eller inte från början utan tänkte att hon fick följa med och ev. stå och titta på men hon var så lugn och fin att hon också fick hjälpa till! STOR APPLÅD TILL MINA DAMER! Och Dottla var också superduktig, ja ni som sett henne i real life vet ju att hon kan bitcha rätt rejält med hästar som står för nära (enligt henne), men vid minsta lilla "surhetstecken" var det bara att varna henne med ett finger eller backa henne. Så hon skötte sig också superbra! Mina superhästar. Eller ja, den ena är ju min i alla fall ;) Men det hindrer ju inte mig från att vara superstolt och glad över båda två! 

På hemvägen var Dottla minst lika pigg och även nu filmade jag lite. Trú blev rätt trött av turen idag, men den var väldigt bra för henne. Både fysisk och psykisk träning! 

 

Sista 1½-2 km hoppade jag av och promenerade med dem så att de verkligen fick skritta av efter denna ansträngande tur. Det var ju ändå - 16 grader under hela äventyret och båda gjorde sitt jobb och arbetade "hårt" så de behövde verkligen en rejäl avslappning och nervarvning! ;)

 

När vi kom tillbaka till stallet så fick de gå in i boxen och dricka vatten innan jag började pyssla  med Dottla. Ylletäcke och fleecetäcke på och en ordentlig igenomstretchning med goda morötter i, mums sa Dottla. Trú fick samma rejäla genomstretchning med morötterna men hon fick stå ooch ånga av sig lite innan jag slängde på henne ett stalltäcke. Efter ompysslandet fick alla hästarna på sig rätt täcken och gå ut igen då de trivs bäst med att spendera så mycket tid som möjligt ute och de ska få komma in runt 8 ikväll.

Jag själv är supernöjd med dagen och jag är jätteglad över att jag har hand om så underbara och duktiga hästar.

Vila

Idag får hästarna vila. De har jobbat på bra i veckan och jag ska ut ikväll så för att minska ner stressen som alltid burkar uppstå när jag ska hålla på med hästarna, mocka och fixa allt annat i stallet, laga mat, duscha och fixa mig (tidsoptimist!) så låter jag mina fyrbenta vänner ha en vilodag idag och så tar vi nya sköna tag imorgon bittit! Jag ska vara chaufför som vanligt så jag störs inte nämnvärt av hästjobb imorgon, möjligtvis att jag kan vara lite trött men det är väl allt... ;)

Så, nu vet ni läget! Puss och hej, leverpastej!

beställning

Yaaaay, har beställt detta vintertäcke till min vackra springare!

hooks.se

Ähum, mamma berättade att hästarna (läs; antagligen Dottla) hade lyckats öppna "grinden" till foderhagen och alltså stått och ätit en massa. Hästarna får en kort middag ikväll! Haha.

Surhästen

När jag släppte ut hästarna nu i morse så hade min häst inte alls det där goda humöret hon haft senaste veckan. Hon var asförbannad rent ut sagt. Högg i luften, lyfte på bakbenen och vände rumpan till när jag skulle fixa med täckena. Nej, hon var verkligen en sur liten häst idag och jag misstänker att det berodde på att hon stått inne två nätter i rad och att hon dessutom blev lite kall i natt då yllefilten kasat bak på rumpan. Stackars älsklingen. Men nu står hon, iförd stalltäcke och vintertäcke, ute i foderhagen och mumsar hösilage tillsammans med de andra två.

Ni har inte hört så mycket om Wojjedojje på senaste tiden och det är helt enkelt för att han har fått fortsätta vila. Han har varit halt och haft ont i ryggen ett bra tag nu så han har fått gå och varit gubbledig. Pga. ryggen har jag täckat honom också. På senaste tiden har han fått bära fleecetäcke och regntäcke på dagarna och när han stått inne, bara fleecetäcket. Från början kände jag på ryggen nästan dagligen (och blev lika besviken varje gång!) men nu var det några dagar sedan jag kände på honom sist så jag gjorde det innan jag släppte ut honom idag. Och gissa om jag blev glad när han inte reagerade alls första gången jag tryckte!?Så jag var ju tvungen att prova igen och denna gång rörde sig ryggen en halv millimeter och inte 3-10 cm som tidigare! Så hans rygg börjar alltså äntligen ge med sig! GLAD BELLA!

Nu ska bara hältan ge med  sig helt! Sedan kan han börja arbetas lite smått, från marken. Typ longering, tömkörning, PNH och promenader! Hoppas hoppas han blir helt bra innan jul i alla fall! Skulle vara kul att sätta igång honom under jullovet, lära Linnea lite om tömkörning, longering och sådant. Att man måste kunna arbeta och ha roligt med hästen på andra sätt än från ryggen också. :)

- 17

Det är insane. 17 minus. Usch vad det är kallt!

Efter att ha ridit Trú så var jag ju bara tvungen att flumma lite med min egna lilla flumponny. Ähum, ja. Inga kommentarer.... 

Hon ville inte bli fångad i hagen men gick självmant in ensam i stallet (min normala ponny!?), så fixade till henne, borstade på henne, pusssade lite och stack ut barbacka runt samma runda som jag red Trú. Skillnaden var nu att jag satt på min krutdurk till ponny. Eftersom hon är rakad och det är så extremt kallt just nu (lär väl bli - 25 i helgen bara för att jag tycker det är kallt nu!?) så fick hon ha på sig ylletäcket under ridturen. Jag kan ju säga att det var ganska smart tänkt av mig då vi såg ut som snögubbar när vi kom tillbaka! HAHA! Aja, jag orkade inte vara så seriös som ryttare nu utan lät min häst strutta runt på långa tyglar. Och pigg var hon ju så det blev en del galopper här och där så då var det bara att flyga med. För flög, det gjorde vi! Underbara lilla pigga galenpanna till pålle. Skönt att hon är otroligt säker på foten i alla fall. Även när det är halt ute, tackar gudarna för det! Väl tillbaka här hemma så bytte jag täcke, slängde på henne en yllefilt och sitt vintertäcke innan jag släppte ut henne och öppnade upp så att alla tre hästarna kunde komma in till rundbalen. Nu står de alltså och mumsar hösilage för fulla muggar och mår väl ganska gott kan jag tänka mig.

Jag själv väntar på att min kära moder och min broder ska komma hem så att jag snart kan kasta i mig lite mat. Efter 4½ timme ute i stallet och ute i kylan så tycker jag att jag är värd att få lite mat i magen! Yees nu kommer de! :D

Myshästen!

Trús ägare Helene läser bloggen flitigt och tycker att mina och Trús små äventyr är roliga att följa. Men efter att ha tittat på filmerna från någon kväll sedan så önskade hon sig en liten film när jag leker lite med Trú på ridplanen, eller ja; när Trú får springa lite, i dagsljus! Och självklart vill jag ge både henne och er den möjligheten att se! Dock vet ni ju hur dålig min mobilkavlité är och tyvärr är de det enda jag har att erbjuda för tillfället. Men i alla fall, idag slutade jag 11 och kan alltså uppfylla Helenes önskan redan nu så här får ni en liten film från dagens uppvärmning! :D

Efter detta busande så stack red vi runt drolrundan, och vi kämpade oss faktiskt upp för mördarbacken helt själva! Dock var hon lite stannig i början av själva ridturen, men efter ca 10 minuter så släppte det och hon knatade på bra helt av sig själv. När hon väl hittat skritten så tränade vi på lite "volter" runt träden åt både höger och vänster. Det gick hyfsat, hon tycker att det är kul att gå i "ospårad" terräng, men volterna blir ju inte så runda än så länge men så länge hon försöker så är jag nöjd! När vi kom ut till vägen (efter att ha ridit runt bommen) så tog vi och travade en bit. Hon har härlig trav! Dock ville hon inte galoppera idag, vi fick till en liten, kort galopp men annars tog hon och ökade traven lite bara. Haha fina lilla Tokfian!

När vi kom ut till vägen uppe vid Doktorns så hoppade jag av, lättade på sadelgjorden, tog av nosgrimman och ledde henne hela vägen hem. Hon var lite svettig så när vi kom hem fick hon på sig ett stalltäcke för att kunna gå ute några timmar till, det är ju svinigt kallt här nu så även i natt får de små pållarna stå inne.... ;)

Hästipestisarna

Runt 06.30 var jag ut och släppte ut pållarna. Härligt sa de! Trots att Dottla är rakad så hatar hon att stå inne. Helst av allt vill hon kasta sig ut från boxen och ut i hagen på en gång, men det har vi tränat på så nu står hon oftast still och väntar på att få på sig täcket och/eller på att jag ska säga varsigod, eller så går hon ganska lugnt ut ur boxen och då är det bara att backa tillbaka henne och be henne vänta lite.

Det är tur att min lilla ponnyrumpa börjar bli så pass uppfostrad att hon ställer sig och väntar vid den oöppnade grinden. Jag hade nämligen glömt öppna ut till hagen och hade hon haft lust så hade hon kunna rymt på fläcken då det går att springa rakt ut på gården om jag inte satt upp grinden. Men nu stod hon och väntade på att få gå ut i hagen! Duktiga lilla underbara häst! :')

- 20

Det ryktas att det ska bli - 20 grader häromkring i natt. Det kändes inte riktigt schysst att låta min nyrakade pålle stå ute då, trots att internetsidorna visar på - 12 under natten som kommer, så jag har precis släppt in mina tre små skyddslingar. Dóttla och Wojje får stå med pyjamas på, ett ylletäcke på D och ett fleece på W. Trú står som vanligt utan, med sin björnpäls så behöver hon inga täcken över huvud taget. Skönt! Wojje borde inte heller behöva men han har ju haft ont i ryggen ett tag och får därför äran att täckas.

Jag vill liksom inte chansa och ha oturen att upptäcka att rykterna stämde, imorgon bitti.....

Dagens hästarbete

Idag var Angie här och verkade Dottla. Vi båda konstaterade att Dottla var på väldigt bra humör, antagligen pga klippningen och att jag börjar arbeta med henne igen! Under tiden hon fixade Dottla åkte jag in till staden och hämtade mamma som blivit tvärförkyld. Hoppa hon inte smittar! :( När jag kom hem igen var det några få raspdrag kvar på Dottlas sista hov. Härligt! Det är alltid lika roligt när Angie är i stallet, det är så intressant att höra vad hon säger och det är så kul att vara med och lära sig om hovarna. När Dottla var färdig bad jag Angie kolla på Trús hovar också, så hon fick lite fin puts hon med. Det blir Wojjedojjes tur nästa vecka, skönt!

Sedan släppte jag ut alla pållarna och gick in för lite värme och mat. Mysigt! Glögg och pepparkakor som efterrätt, kan det bli bättre?

Runt 15.30 kom Linnea så det var bara för mig att pallra sig ut i stallet igen. Vi mockade, sopade, gjorde i ordning lite kraft och släppte in pållarna igen. Det var dags att motionera lite hästar! linnea fick pyssla om Trú medan jag fixade Dottla, sedan begav vi oss ut i vintermörkret med en massa reflexer på, såklart! Det är lite komiskt att 10-åriga Linnea får sitta upp barbacka och rida 4:åriga Trú på en uteritt medan hon knappt får leda min galenpanna till häst. Men det kanske säger mer om Trú? Hon är en supergo, supercool häst som kommer bli en sådan där häst som man kan sätta upp mormor på men som man ändå kan rida PÅ RIKTIGT. Förstår ni vad jag menar då? Hon kommer nog kunna gå riktigt långt med härliga gångarter men samtidigt vara en riktigt barnvänlig häst. Haha, dessutom är hon som en mindre fotbollsplan att sitta på, man sitter stadigt och hon har så mjuka gångarter att man sitter som i en soffa. Aja, vi red i alla fall tiominuters rundan och Trú var riktigt pigg faktiskt! Travade mer än gärna ikapp Dottla som som vanligt låg 20 meter framför. När vi ridit tiominutersrundan så red vi in på ridplan och bytte hästar. Jag jobbade alltså lite med Trú medan Linnea fick KÄMPA lite med Dottla. Linnea fick träna på halter och jag fick träna på att få Trú att gå framåt. Jag tror inte Trú tycker att det är roligt inne på ridplanen då hon inte förstår varför hon ska göra som hennes ryttare säger där. Vad finns det för mening med att gå runt fyrkantsspåret liksom? Så jag tror vi ska skippa ridplanen och köra lite mer "dressyr" på uteritterna. Volter, halter, flytta fram och bakdel, gångartsbyten, trav/skritt/trav/skritt/halt/skritt osv. Hitta lite mer framåtdriv i henne, som idag. Hon var riktigt pigg och gick på bra under den korta uteturen men inne på ridplan blev hon stannig och seg av och till. Så tillslut hoppade jag av och lät henne springa runt och busa lite bäst hon ville. Bocksprång, galopp, passage liknande trav, vändningar osv! Frust frust. Det var riktigt kul  att se då både Dottla och hon fick rejsa runt lite bäst de ville, fast Linnea satt ju på Dottla då och hon bockar inte med ryttare på. Och självklart ledde vi hästarna hem så att de blev ordentligt avskrittade.

Nu står pållarna och käkar på rundbalen och där ska de få stå någon timme till innan  jag kör ut dem för natten. Underbara djur. Så vackra, så snälla, så fantastiska!

Trú och Linnea

Linnea och Trú

Linnea och Trú

Dottla och Linnea

Linnea och Dottla

Dóttla och Linnea

Dóttla och Linnea

 Linnea och Dóttla

Kanske ska tillägga att Linnea mer åker häst när hon får rida Trú, hon styr och stannar lite granna men låter henne mest gå på helt långa tyglar och följa efter Dottla eller så! ;)

Lugn

Mamma ville ut och gå med hundarna så jag följde med ut på min vackra grå springare. Lite reflexer och tränset fick hon på sig och sedan stack vi ut i det mörka vinterlandet på en mysig skrittur. Dottla var faktiskt ganska avslappnad och lugn för att vara hon, och skrittade på i mammas takt. Haha, mamma frågade till och med om min lilla dam hade dålig kondis! Hon försökte vända några få gånger men det var bara att vända tillbaka så fortsatte hon skritta på rätt väg. I början jobbade jag lite med henne men för det mesta fick hon bara skritta på låååång tygel. Vi gick/red Kristofferssonrundan i motsatt riktning så att galoppbacken blev nerförsbacke. När vi kom ut på vanliga vägen så blev Dottla pigg och ville galoppera, men det fick hon inte för mig. Resultatet blev en mjuk och fin tölt flera meter, innan hon liksom kom på sig själv och försökte öka/spänna sig till ett race. Men se den gick inte, fick sitta och hålla in henne och slutligen mjukna i handen för att få fram hästen som kan skritta på låååånga tyglar igen. Under sista biten längs vägen innan vi skulle svänga in på uppfartsvägen så försökte Dottla gå över mamma(!?) och gena över en åker tillbaka till stallet, men det fick hon inte heller utan det var att gå på vägen som gällde. Knashästen!

Fick i alla fall en härligt mjuk hästmule inkörd i famnen när vi kom tillbaka till stallet. Hon är en myyyyyshäst, min lilla häst! <3

Otroligt skönt

Det känns otroligt skönt att jag och Dóttla har tagit oss så här långt tillsammans. Där vi är idag. Vi vill såklart ännu längre, bli ännu bättre! Men jag är så otroligt stolt över vad vi har kämpat oss fram till nu. Vår resa har bestått av blod, svett och tårar bokstavligt talat och vi har inte alltid kommit överens om saker och ting. För några år sedan så kunde jag komma hem, gråtandes,  för att en ridtur gått så otroligt dåligt. Min pålle var en tickande bomb som reste sig högt över marken när hon inte ville något, hon stängde av och drog iväg eller vägrade lyssna. Det var inte det som var det jobbiga, jag var aldrig rädd för henne, hon ville aldrig skada mig men hon var som hon var. Helt plötsligt stod vi stegrandes mitt i vägen just för att hon inte ville gå framåt. Som tur är så bor jag ju i Börön så billisterna är väldigt få, men det var ändå hemska tankar som for genom mitt huvud. Hon kunde försöka sig på att galoppera nerför mördarbacken trots att vi hade med oss andra hästar och ryttare som sällskap och hon sket oftast i de andra hästarna så fort det var hon som var först, hon som gjorde som hon ville och lämnade dem. Det var en mardröm av och till och jag mådde otroligt dåligt när jag behövde ta i med hårdhandskarna. Som sagt, jag grät när jag var tvungen att ta till ridspöet eller ta i riktigt hårt i tyglarna för att hon ens skulle bry sig. Men trots dessa hemska stunder så fanns det alltid stunder som var helt fantastiska, stunder där vi bara flöt samman och allt fungerade. Det är dessa stunder som gjorde att jag orkade fortsätta. Och jag är glad att jag gjorde det, att jag kämpade mig fram för det finns liksom ingenting annat än mig och Dottla. Vi känner varandra innan och utan och jag får alltfler kommentarer om att hade Dottla hamnat hos någon annan så hade det inte fungerat, hon hade inte fungerat, jag hade inte fungerat. Mina grannar har kommit fram och sagt att de tycker att jag gjort ett sjukt bra arbete, människor jag inte känner har kommit fram och sagt liknande och det helt oberoende av varandra. Det känns skönt att veta att allt inte är omöjligt och allt är inte hemskt. Det är några år sedan den där mardrömsperioden var men den sitter i, jag vet hur hon kan vara  och skillnaden är numera att jag vet hur jag ska hantera det. Inte till hundra men jag vet hur jag ska få det att fungera okej när min dam stressar upp sig och bara försöker stänga av. Jag kan ju säga att det är ett under att jag inte åkt av henne mer än vad jag gjort! Hahaha! Mellan typ 5 och 10 gånger max under dessa 7 underbara, fantastiska år...

Jag fick henne när jag var 12 år. Alldeles för liten, egentligen, för egen unghäst, ja det inser till och med jag! Men det var det bästa som hände mig då och det är fortfarande det bästa som hänt mig. Vi var bästa vänner redan då. Det var vi, punkt slut. Blod, svett och tårar är det värt när mardrömmen börjar närma sig drömmen istället. Jag älskar min häst (och har alltid gjort, sedan första gången jag såg henne), trots att hon kan totalskita i andra människor, och i mig då och då. Hon springer fortfarande över andra människor, även om det händer väldigt, väldigt sällan. Hon kan dra iväg när man leder henne i grimma och vuxna män klarar knappt av att hålla henne. När hon stressar upp sig så stänger hon in sig samtidigt som hon skiter i en och bara vill springa hem. Men hon är och förblir min älskade dröm som allt mer  börjar bli till verklighet. Mitt hårda arbete har gett resultat. Min älskade pålle har börjat bli något som liknar en häst i skallen. Och det bästa av allt är att vi ständigt tar oss framåt trots bakslag. Nya insikter, nya lärdomar och nya kunskaper! Min Dóttla är och förblir MIN DÓTTLA!
.

Lina som tagit och redigerat bilden!

Jag tror inte att någon verkligen förstår till hundra vilka starka känslor och minnen jag har med denna dam, positiva som negativa. Men jag tror att folk kan vara förstående, ha liknande upplevelser osv.

Varma hälsningar från Lina :D

Hejsan Bellas blogg och hennes läsare! Lina Andersson här som skriver en liten gästblogg :)

I helgen som var så besökte jag Bella och hennes busiga pållar. Så åkte dit på fredagkväll, käkade lite middag och sen satte vi igång att jobba.
Fick rida Dóttla, som ni säkert redan vet är Bellas egna häst. Hon är en väldigt speciell häst måste jag säga. Jag har ridit henne några gånger förut också, men.. ja jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det. Men det tar tid att lära känna henne liksom, jag känner henne inte än. Hon har sitt egna sätt, och Bella har sitt egna sätt. Jag själv är ganska van vid ridskolehästar, vilket är en helt annan värld. Och för någar år sedan red jag ganska mycket islandshästar, men det var så pass länge sen så har som glömt bort "hur man gör", haha. Jag har ridit på ridskola sedan jag var 5 år gammal, men som sagt så är det helt annorlunda.

Dóttla är en otroligt go' häst, som gärna blir kliad på och myst med. Men hon har ett humör! ;) Och hon är ganska speciell att rida, man måste liksom komma på HUR man ska göra för att få henne att slappna av, och att jobba i form. Ibland får jag till det lite grand, men oftast inte, haha. Övning ger färdighet. Jag tycker det är viktigt att lära känna hästen riktigt, så man vet hur den reagerar i olika situationer och hur man ska rida den på bästa sätt. Och för det krävs såklart att man tillbringar mycket tid med hästen.

Men, åter till i fredags. Vi red ut en ganska kort sväng. Trú är kanske den segaste hästen jag har sett, haha. I alla fall på grusvägen, då hon tar väldigt lång tid på sig, medans Dóttla har en otrolig fart. Så fick jobba lite med att försöka lugna ner henne, vilket inte var jätte lätt. När vi kom till "galoppbacken" så fick jag order om att låta henne galoppera av sig ;). Och att hon verkligen skulle fatta riktig galopp och inte blanda gångarterna, vilket hon tydligen har börjat lite med. Så i början blev det nån blandning ett par steg, men sen tog hon galoppen fint. Så hon fick galoppera så länge hon orkade. Till sist var det som att det gick inge mer, och hon flåsade ganska tungt. Men pigg/stressad som hon är, så trots att hon var alldeles flåsig så var hon ändå jätte alert och fortfarande pigg. Hon fick galoppera lite till, men hon var ändå pigg x) haha. Vi väntade på att Bella och Trú skulle komma ikapp, och sen skrittade vi en bit. Avslutade med att leda hästarna hem. Kan ju tillägga att Trú går aningens fortare på skogsvägarna.

På lördagen så red vi ut en sväng till, lite längre. Fick rida Dóttla igen. Hela turen gick bra, men har som samma problem hela tiden, att det är stressat och lite som hon vill, haha. Vid vissa tillfällen var det något läskigt som inte gick att gå förbi, och då fick unghästen Trú ta täten och visa att det inte alls är farligt. Lite komiskt. Men ja, det var en riktigt mysig tur med fina snölandskap och en del galopper. Efter turen gick vi in på ridplanen. Vi var inte där så länge, men jobbade lite med henne i skritt och försökte få henne att slappna av och söka sig neråt, under direktiv från Bella.

Jag tycker att det är grymt kul att rida och lära känna nya hästar. Men jag är lite så att innan jag lärt känna hästen så vågar jag inte riktigt säga till ordentligt, ifall den gör något "oönskat" liksom. För på något sätt får jag känslan av att det är "pinsamt", när hästens ägare står och kollar på. Jag vet att det låter jättetöntigt, men så är det. Så ibland går det bättre om jag är själv med hästen och får utforska själv. Och jag vet ju själv hur det är om någon annan rider ens häst(eller sköthäst i mitt fall), eller kanske håller på med något annat av ens djur. Man vill liksom gärna säga åt personen vad den ska göra osv. Kanske tycker att personen gör fel. Men samtidigt så lär man sig ju av sina misstag. Och jag och Bella är väldigt bra kompisar, inte direkt så att jag tycker att det är pinsamt på det sättet, men det kan ändå vara lite känsligt. På något sätt vill man ju inte göra något som ägaren inte hade gjort i den situationen. Hoppas att ni förstår hur jag menar :). Men ju mer man lära känna hästen desto bättre är det ju såklart.

Kanske blev en lite flummig text, men kan ju sammanfatta med att jag har haft en trevlig helg hemma hos Bella med henne och hästarna, och att man aldrig blir fullärd när det gäller hästar. Finns alltid något nytt att lära sig. Så jag uppskattar all tid jag får med hästar, för att själv kunna utvecklas. Jag har ju ingen egen häst att utvecklas med på det sättet, men jag kan alltid förbättra mig själv.

Så jag tackar för mig för den här gången, och vill ni läsa mer av mig eller kolla på mina bilder, så kan ni gå in på min blogg: www.linaanderss0n.devote.se

Här kommer lite bilder som jag tog under helgen hos Bella:

Dóttla och Bella

Bella ger Dóttla rumpmassage innan ridturen......

..... Inga kommentarer.....

Nyfiken liten dam?

Ähum... Ja, rumpmassage var det?

... Mer rumpmassage....

Bellas kisse Rasmus Tony Olsson

Dóttla och Bella

Ett härligt vinterlandskap att rida i!

Pigg häst!

Låååååååångsam häst + glad Bella! :D

Hungrig Dóttla påväg mot höet!

Svettig och hungrig Trú

Svettiga men hungriga pållar

-.-

Och såklart en bild på Wojjedojje!

// Lina

Trúsan

Uppvärmning!

Det blev ett ridpass på ridplan för Trú idag, med en rolig uppvärmning. Vi promenerade de 500 metrarna ner till ridplanen. Väl på plats, satte jag fast tyglarna i sadeln (så att de inte hänger och dinglar) och lät Trú springa sig varm utan ryttare, vilket ni ser på de urdåliga videorna! Haha! Sedan satt jag upp och körde igenom lite basic basic. Vi följde fyrkantsspåret och jag fick jobba mycket med att få henne att förstå att hon skulle gå framåt. Hon är, som jag nämnt tidigare, inte världens mest framåttuffande häst. Hon har vilja men den är inte alltid riktad framåt, så att säga. Mot slutet jobbade vi mycket med att ta traven också och det var då hon verkligen började trampa på framåt även i skritten, men med lite stopp här och var. Allt som allt red jag i kanske 30 min  och jag tror att vi får fortsätta köra mer ridplanspass framöver, så att vi hittar drivet även där inne! 

Hon har gjort enorma framsteg sedan jag började rida henne riktigt mycket i slutet på oktober/början på november! På ca en månad har hon gått från bockande bushäst så fort sadeln satt på till att kunna ridas ut på själv! Superhäst måste jag säga! ;)

Dagens utrustning:

Wojjes träns

Min sadel

Mål för hästmänniskor

Jag tycker att varje hästmänniska ska sträva efter en så pass bra relation mellan sig och sin häst att man kan hantera hästen löst i vardagen (och när man kan det så ska man så klart sträva efter en bättre ännu bättre relation!). Låta hästen stå lös på gången, rida hästen utan några extra medel osv. Jag tycker att det är vad alla bör sträva efter! Dock måste man inse (även jag!) att det tar tid. Det tar tid att utvecklas så långt framåt om man använder sig av medel som gör att hästen ser ut som en julgran under ridturerna, nu. Men för att ta sig framåt måste man också våga släppa lite på reglerna, våga sig på och prova annorlunda saker, lyssna på sig själv och lyssna på sin häst. Allt för många lyssnar på "stora" tränare utan att reflektera över saker och ting själv. Man måste inte alltid rida med ridspö och sporrar och man måste inte alltid låta hästen gå i 100 % korrekt form! För att utvecklas måste man även kunna ta ett steg tillbaka, lätta på kraven och kanske lätta på utrustningen för att  se att/om man utvecklas. Fundera på orsaken till "problemen".

Jag vill kunna klippa Dottla när hon står helt lös på gången men jag vet att det kommer att ta x antal år av tålamod och träning för att komma dit. Men det är mitt mål! Precis som att ryttaren har mål för sig själv och för sin häst så bör du ha mål för din och din hästs relation! Sträva efter att kunna hantera din häst lös och gläd dig över minsta lilla framsteg, så är du snart en god bit på väg!

Och det är klart att man ska lyssna på sina tränare men man kan alltid fundera på om det de säger passar in på dig och din häst eller inte, för det är oftast så att du känner din häst bäst! Prova dig fram och sätt upp mål för din hästhantering! ;)

Pussentussen

Idag skulle Angie ha kommit hit men henne bil ville inte starta. Då tog jag tillfället och tiden i akt och klippte min lilla prinsessa igen. Hemskt var hennes åsikt om denna klippning också! men skillnaden idag var att det tog 1½ timme istället för 3! FRAMSTEG! Och nu var det ca 45 minuters klippning och ca 45 minuters tjorverier. Förra gången var det ca 2 timmars tjorv och 1 timmes klippning, om det ändå inte tog ännu längre tid? Aja, idag stod hon i alla fall still riktigt mycket, det var när jag var klar  med ena sidan som hon började krångla. Stegra, hoppa, flytta sig om vart annat. Men det var bara att vänta ut henne och klippa när hon stod still. Jag gjorde inte en helkroppsklippning denna gång utan klippte som ett tjockt band över mitten på henne, och hela halsen. Blev minst lika fult denna gång men vem bryr sig om det!?

(Kul att pälsen vuxit asmycket på två månader!)

Syns lite dåligt på bilderna men det är i alla fall inte klippt över ryggen och rumpan och inte benen, men  magen och halsen är det.

Efter klippningen tog jag ut och longerade min lilla lillskit. Ca 30 min på ridplan i x antal försök att hitta en avslappnad trav. Mot slutet började hon söka sig lite neråt och visa en lugnare och mer avslappnad trav så då avslutade jag och jobbade lite löst PNH hem. Hon hade ju tömkörningsgjord, tömmar och träns på sig men jag höll alltså inte i henne utan vi jobbade fritt hem, lite följa efter mig, stanna, backa, flytta rumpan, flytta framdelen osv. Gick superbra! Pigga lilla galenpannan min <3

Uteritt 2010 -11- 20

Det blev en härlig uteritt idag för mig och Trú och Lina och Dottla. Pulsa i lite snö och jobba i det vackra vädret! Även idag fick Lina och Dottla ta sadeln så jag red alltså Trú barbacka. Vi red droltrundan och jobbade oss uppför mördarbacken (benen känner sig mördade efter att ha gått upp där!) och ut på stigen genom kalhygget. När vi kommit uppför stigen och jag manade på Trú lite så kom 4 bocksprång på raken. Det var som om hon galopperade på stället i slowmotion med väldans välvd rygg. Haha, knäppishästen! Sedan var det inget mer med det. Trú var riktigt pigg och hängde på Dottla hyfsat faktiskt! Dock är ju Dottla just Dottla så hon låg ändå först mest hela tiden. Då och då när Dottla fick sina knnäppisstunder fick lilla kolugna Trú gå förbi och leda några meter. Vid ett tillfälle travade Trú ikapp Dottla och svängde ut på en annan (FEL) stig, så då var det bara att sakta av och rida tillbaka ut på rätta stigen igen. Idag blev det också rejäla galoppsträckor för hästarna, och idag kom inte ett enda bocksprång när jag fattade galopp. Jag gjorde på samma sätt som igår och "juckade" igång henne. Åh, vad fult det låter men det är ju typ exakt det jag gör. Hmm. Jag får börja skriva gunga igång henne istället...

När vi kom tillbaka till mördarbacken så hoppade jag av och ledde Trú till ridplanen, där Lina fick jobba lite med Dottla medan jag och Trú kämpade oss två varv runt. Trú var otroligt trött när vi kom in på ridplanen så jag hoppade av och lät henne vila medan Lina red lilltrollet mitt!

Jag hoppas på att Lina vill gästblogga lite om sin helg här! Haha :D

2010-11-19

Lina kom hit och självklart blev det en stund i stallet. På med ridgrejjer, reflexer och ett glatt humör! Haha. Trú skötte sig utmärkt. Hon gick väldigt låååååååångsamt på vägen men hon har ju lite problem med hovarna så det är inget konstigt med det men så fort vi svängde av från stora vägen så gick det jättebra! Dessutom mötte vi två bilar, när första bilen körde förbi ökade hon skritten lite och när andra bilen kom så började hon trava men så fort billen åkt förbi lugnade hon ner sig och skrittade igen. Duktig häst! Lina red min lilla ekorre som går på speed. Yepp. Lite energi hon har, det är sjukt! Men det gick ju bra det också. Lina fick ju rida med sadeln på... När vi kom till galoppbacken (Kristofferssonrundan) så lät vi hästarna rejsa av sig. Trú var superduktig, det kom ett bocksprång innan hon fattade en väldigt mjuk och rund galopp och försökte tappert hänga på Dottla, men Trú är ju stöpt i en annan form så vi låg x antal meter bakom Linis och Dotten under hela turen. När Trú inte orkade galoppera längre saktade hon av till trav och travade en bit, av och till bad jag om ett par galoppsprång vilket jag fick. Det var bara att "jucka" lite (hahahaha jag hoppas att alla hästmänniskor förstår att jag menar att jag började gunga i galopptakt där) så fattade hon galopp. Duktiga lilla häst! Dessutom hade vi med oss monsterhunden Moa ut på ridturen och även det gick riktigt bra. Trú var lite skeptisk till Moa när hon sprang för nära och nosade på svanesn osv, men inte mer än så.

Sista biten hem hoppade vi av och ledde myshästarna så att de verkligen fick skritta av sig efter galoppsträckan. Eftersom båda var svettiga när vi kom tillbaka så fick alla hästarna stå inne även i natt. Trú fick på sig ett fleecetäcke och Dottla fick låna Wojjes ylletäcke. Wojjedojje fick på sig magnetdojjorna och en ihopvikt yllefilt över ryggen innan alla fick lite nattahö och halm att tugga på.

Inlägg 100

Grattis bloggen! HAHA!

Klockan 13.15 hämtade jag och mamma upp Linnea som skulle följa med för att tillbringa några timmar i stallet. Det blev ett riktigt slitgöra för Linnea som fick mocka Wojjes box, NOGA! Och dessutom fylla på spån i hans box, mocka uteboxen, fylla vatten hinkar och fixa lite kraftfoder till alla hästarna. Bra jobbat säger jag bara. Efter stallarbetet så fick hon hämta in Wojje och de andra två hästarna då hon skulle få äran att prova att rida en lektion på Dottla. Ja, självklart borstade hon lite på Wojje innan hon gick över och hjälpte mig pyssla med Dotten. Jag masserade Dottlas bakdel och gosade/kliade min duktiga lilla pålle under tiden Linnea pysslade med Wojje.

Ridlektionen gick jättebra för Linneas del. Dottla är ju som hon är busig men jättesnäll, haha! Linnea fick kämpa lite med att hitta stoppknappen medan hon knappt behövde tänka framåt innan min häst var påväg. Men som sagt, det gick ju bra  för att vara första ridlelktionen så nu blir det mer lektioner framöver för Dottla och Linneas del! Hon fick träna på att göra volter, göra halt och lite gångartsväxlingar. Det är svårt med en intensiv liten krutsak när man är van vid Wojjedojje! Haha, men så är det ju! Alla hästar är olika ;)

Snart kommer förhoppningsvis Lina hit och då blir det en kvällstur i snön med Dottla och Trú. Lina kommer få kämpa med min megapigga häst medan jag kommer rida barbacka på lugna fina Trú. Ja ibland undrar jag vem som egentligen är unghästen i hagen......

God natt

Har precis nattat ponnyhästarna. Wojjedojje fick på sig magnetdojjorna, en ihopvikt yllefilt över ryggen och ett fleecetäcke. Konstaterade att han har blivit väldigt fet då gjordarna på hans fleecetäcke knappt gick att få igen och de var på yttersta. Men mina hästar går ju på fri tillgång på halm och det kan de ju bli väldigt bukiga av så det är antagligen anledningen. Det som är riktigt bra med mitt system är att hästarna inte kastar i sig hösilaget när de får komma in till balen eftersom de inte  är megahungriga.

Jag tror alla som läser min blogg vet hur den där hungerskänslan känns. Ni vet när man är sådär superhungrig och man vill kasta i sig mat. Få snabb energi. Och man kan skälla på allt och alla inom tre mils radie för att hungern gör en tokig.  Tänk då på att hästar utsöndrar magsyror hela tiden dygnet runt så om de inte får tillgång till saker att stoppa i magen så blir de trötta, griniga och extra känsliga pga hungern och tillslut får de ont i magen. Även hästar kan få magsår! De är gjorda för att äta dygnet runt i princip. Så även om du vill hålla din häst på diet så se till att den kan få tillgång till något annat att stoppa i magen, tex halm. Visst, hästarna kan bli extra bukiga och se lite rundare ut men bättre det än en sur och grinig häst med magproblem!

Numera låter jag mina hästar komma in till rundbalen 2 gånger per dag. Någon/några timmar på morgonen och mellan 4-6 timmar på kvällen. Då kan de äta så mycket de vill och få i sig nog med energi men utan att få foderproblem av för kraftigt/för mycket foder. Halm + hösilage <3 mina hästar = nöjda hästar. Det märks jätteskillnad på Dottla, min surbitch är inte riktigt lika bitchig längre. Men hon är och förblir en bitch! Haha! Och det märks skillnad på Wojjedojje också, nu börjar han tuffa till sig lite mer, men även han är och förblir en mes.

God natt på er! ;)

Tips!

Magnet Health

Läkande magneter för dig eller din häst. Blodcirkulationen ökar och muskler/leder/ scenor läker snabbare, dessutom minskar värken!

Kan användas innan eller efter ett hårt träningspass, dock är hästsakerna  gjorda för hästar som står i boxen.

Tömkörning

Först ut att tömköras var Trú och vi gick ner till ridplanen idag också. Denna gång försökte jag få henne att gå på volt, följa tygelhjälperna och att lyssna. I början var hon lite små tjurig och ville inte alls lyssna. Hon tyckte verkligen inte om när jag "pressade" henne lite, dvs höjde kraven lite. Då blev det bocksprång och sparkar lite då och då under arbetet men mot slutet kunde hon trava i båda varven utan att försöka sakta av, bryta sig ut eller något liknande så då fick hon avsluta. Allt som allt höll vi väl på i 45 minuter - 1 timme och hon började frusta gott i slutet. Jag försöker inte få henne att gå i en viss form än så länge utan nu vill jag att hon ska bli följsam och lyssna bra, och när det sitter så börjar vi jobba med formen.

När Trú var färdig släppte jag ut henne i hagen och hämtade Dottla. På med tömkörnings grejorna och ut på arbete. Först var hon skeptisk till allt, ville inte gå framåt. Men så fort vi klev utanför gården så slog det om och hon pinnade på som jag vet inte vad. Jag fick försöka gå och bromsa men min pålle gick mest emot bettet. Ville inte alls lyssna på vad arbetsform eller avslappnat heter! Så jag tog lilla tiominutersrundan nere hos Maggan och Lasse som uppvärmning. Innan vi svängde in i skogen så fick min lilla dam ett mindre anfall av krångel. Stegringar, försök till tvärvändningar osv osv. Jättekul. Det var bara att stå och hålla emot, stanna henne och vänta på att hon skulle lugna sig och skärpa till sig. Därefter var det lugnt, eller ja, det blev inga mer  krångel i alla fall. Hennes steg och tempo höll i sig under hela turen. Jäklar vilket tempo hon har, min lilla pålle! Det blev lite bättre inne på ridplan där även vi jobbade med volter. Avslappningen kom fint i skritten så då ökade vi till trav. Hon har ju en fin trav när hon vill det, men det är fortfarande det där med avslappning och lugn som är problemet. Hon spände sig och travade på snabbt framåt, i båda varven. Galoppen var katastrof. Grisapassgalopp!? Finns det ens? Aja, efter1 timmes arbete på ridplanen var min häst sjöblöt av svett så jag gav mig när hon mjuknade aningens aningens i traven på slutet. Det var bara att skritta hem henne och stretcha igenom henne rejält. Älskade lilla galenpanna.

Nu står alla hästarna inne och mumsar, Dottla har fått en yllefilt på sig och Wojjedojje magnetdojjorna på. Det känns lite tomt i Trús box nu när Sia har åkt (och mellanväggen mellan boxarna är borta).

God morgon alla vackra människor!

Jag har precis varit ut på en skidtur med Moa som draghund och Fanta i vanligt koppel. Filmade två gånger, ena på väg bort och andra påväg hem, självklart lyckas jag radera den första filmen när Moa verkligen drog, eftersom det var i början. På slutet var hon ganska loj, men det är ju också första gången för i år som hon får dra så då har hon all rätt att bli lite tröten.

På denna film är vi i en uppförsbacke påväg hem så Moa är ganska trött och Fanta springer lös så hon syns inte.... Haha! Men två duktiga tjejer var det allt! ;)

Nu ska jag bege mig ut för dagens hästarbete innan jag åker in till Sibylla och jobbar! ;)

Min älskade

Tog en premiärtur min lilla donna idag, hon har vilat i en månad. Det har verkligen varit bra för oss båda att inte jobba med varandra och jag har funderat och klurat på hur vi ska ta tag i vår ickekommunikation. Det har ju gått så bra med Trú på senaste tiden så jag tänkte att jag nu ska börja om på nytt med Dottla och jobba med de där simpla sakerna som jag gjort med Trú!

Så idag började ridturen med att kunna stå still under uppsittningen. Efter ca 5 minuter förstod hon att det inte fungerade att skita i mig längre, att jag menade allvar. Så när jag väl satt upp så stod hon still tills jag satte mig ner, då började hon skritta iväg så då stannade jag henne och bad henne backa några steg. Sedan började vi skritta ut från gården och på en gång så försökte hon spänna till och skjuta ut bogen och bara gå. Jag stannade henne då, gav stor eftergift och vände sedan tillbaka henne åt rätt håll. Proceduren upprepades några gånger innan hon försökte göra samma sak mot mig. Hon frösfast i marken och blev allmänt seg, tog pyttesteg när hon väl tog ett steg. Då fick jag ta ett  djupt andetag, lugna ner irritationen som växte, tänka "det är en unghäst jag sitter på", och bara vänta ut henne. När vi kom ner till "stora vägen" så sa det klick och hon blev sitt vanliga glada jag, dock var hon lite ormig och slingrig en stund till och hon försökte vända två gånger till, då bara stannade vi och sedan vända jag tillbaka henne åt rätt håll. När vi sedan vände upp mot galoppbacken, Kristofferssonrunda, så blev hon jättestressad och ville dra iväg, så det var bara att sitta till och försöka jobba henne. När hon skrittade i någorlunda bra lät jag henne fatta galopp och rejsa av sig lite energi. 

Det var en svettig liten pålle som kom hem och en glad matte, trots detta hemska ridpass. Det kändes som om jag ändå hittade saker som vi behöver öva på och att jag hittade ett sätt att bryta våra dåliga mönster. Jag måste bli bättre på att berömma min häst. Det är lätt att glömma att inridna vuxna hästar också behöver mycket beröm och eftergift för att tycka att arbetet är roligt. Och att när det blir problem; andas och börja om. Gå tillbaka några steg och jobba med basic basic! 

Men oj så härligt det var att äntligen rida på min älskade lilla häst!

Hahaha

Ett tips från Linis! ;D

Lilla Trosan

Ridplanen fick stå till tjänst idag då jag red Trú. Det blev ett kort barbackapass där jag först jobbade med att vi skulle följa fyrkantsspåret utan att vika av eller skjuta in bogen, utan bara skritta runt fyrkantspåret. När vi lyckades med några gånger åt varje håll så övade vi på att trava efter långsidorna och slutligen runt hela ridplanen. Hon blev lite irriterad över att jag skulle bestämma så då och då kom något bocksprång när jag la på skänkeln men för det mesta lyssnade hon bra och var lugn. I början ville hon trava för att komma undan "arbetet" dvs följa fyrkanten, så det kunde börja med att hon försökte vända in och gena över till andra sidan, om jag då la på skänkeln och tog ledande tygeltag för att få henne att gå tillbaka till det tänkta spåret så kunde hon börja trava. Men efter en liten stund förstod hon riktigt bra och efter ca 20-30 min avslutade jag passet och ledde hem henne.

Dagens utrustning:

Wojjes träns

Kära läsare!

Ni får mer än gärna kommentera och kritisera mina inlägg, komma med förslag på övningar och liknande till mig som jag kan prova och använda mig av i min hästvärld. Eftersom det här är en del av mitt projektarbete så blir jag bara glad om ni kritiserar det jag skriver, positivt som negativt, eller såklart påpeka om ni tycker att jag har missat något! Är det något speciellt ni vill läsa om, som jag ska ge utrymme för i ett inlägg? Eller är det bra som det är? Beskriver jag vad jag gör bra/dåligt? Ja kom med synpunkter så blir jag superglad! Det har liksom varit lite tyst från er läsare ett tag...

Dock vill jag att ni ska vara medvetna om att jag kan svara på kritik med ett inlägg om varför eller hur jag tänker/har tänkt, men jag kommer inte att hänga ut någon! Och känner man sig nedtryckt eller liknande så skriv och berätta det för mig! Jag vill inte trycka ner någon utan jag vill utveckla den här bloggen och mig själv som person så våga  skriva ;)

 Det finns inga dumma frågor! ;)

Flytt

Idag flyttar lilla Siapia till Uppsala! Det känns lite tråkigt faktiskt....
Det kommer kännas lite tomt med bara 3 hästar i hagen, och i februari lämnar ju Trú gården så då blir det bara två! o.O

10 inlägg kvar till 100

Yaaaay.

Idag fick lilla Linnea sitta upp på Trú medan jag promenerade bredvid, vilket gick riktigt bra. Båda två är ju unga men det var riktigt bra träning för bägge två. Trú fick bära en lättare person på ryggen och dessutom bära en annan ryttare för första gången och Linnea fick känna på lite unghästridning. Vi tog tio-minutersrundan nere hos Maggan och Lasse, och det var inga problem. Enda gången Trú "tjorvade" idag var när vi skulle svänga av vägen in mot skogen, då ville hon vända. Efter kanske 5 minuters övertalning från Linneas sida och lite rejäl coachning från min sida så fortsatte Trú att gå efter önskad väg. För mig är det viktigt att andra människor också ska kunna rida Trú och inte bara jag. Hon ska vara lika lugn när jag rider som när någon annan, även om jag måste coacha människan som sitter upp genom första ridturen.

Linnea fick också känna på ett litet bocksprång när hon bad Trú att ta traven men eftersom Trús bocksprång är som ett riktigt stort galoppsprång i slow motion så satt hon kvar bra i sadeln. Efter ridturen blev det en promenad runt Kristofferssonrundan för Trú och Dottla. Eftersom det är ett tag sedan Dottla fick komma ut så var hon riktigt pigg. Hon trampade på ordentligt så lilla Trú fick skynda ikapp då och då. Linnea fick ont i foten efter en stund så då fick hon sitta upp på Dottla, dock var Dottla så pigg att Linnea fick sitta av efter en kort sträcka. När vi svängde in på vägen hemåt ja då var det bara till att släppa Dottla som löshäst. Då hon var så sjukt pigg så drog hon iväg i full kareta längs galoppbacken, alldeles själv. Jag och Linnea lugnade ner Trú som kände sig ensam och orolig, och skrittade en liten bit innan jag slängde upp Linnea som fortfarande hade ont i foten. Trú skötte sig otroligt bra trots att mina galna pålle sprang runt som en tok och tyckte det var skitkul att få komma ut. Trú är en unghäst och hon blev lite på av att Dottla sprang lös men ändå skötte hon sig super. Skrittade och travade lite granna med Linnea på ryggen och denna gång utan minsta lilla bocksprång, dock gjorde hon sina fina framdelslyftningar när hon ville trava, vilket kan kännas som ett litet hopp. Jag vet inte riktigt vad det är hon gör men hon liksom påbörjar spansktrav med ena benet. Sparkar upp och ut med det samtidigt som resten av framdelen lyfts upp några centimeter från marken. Aja, hon har i alla fall ett helt otroligt lynne, är en av de lugnaste hästar jag träffat på och dessutom en av de mest lättlärda hästar. Det är sjukt roligt att se vilka framsteg hon gör och har gjort varje gång jag arbetar med henne.

Såklart fick Linnea hoppa av och leda Trú sista biten hem under båda turerna, som belöning för det fina arbete hon gjorde! Både Dottla och Trú frustade ljudligt under turens/tturernas gång. :)

Imorgon är sista dagen för Dottlas arbetsvila! :D Yaaaaaa, längtar till att börja arbeta med henne. Jag har så sjukt mycket inspiration!

Myspys i hästhagen

Det är otroligt skönt att kunna gå ut till hästflocken och bara vara. Mysa. Leva. UNDERBART! Och min pissenisse till katt måste såklart också vara med!