Inget kunde stressa Bärra, han gjorde precis som han ville när han ville. Han lyckades öppna Linneas väska och äta upp en skinkmacka efter att noggrant ha sorterat ut salladen, som han ratade! Han följde med ut på promenader och en och annan liten ridtur. Och grannens blommor åt han så glatt! Men stänga in honom i en hage gick minsann inte... Ja, ikväll hade jag inte haft något emot den starka odören av get eller getskiten utanför dörren...
Efter att ha pratat med en barndomsvän förundras jag mycket av den här världen jag är en del av. Den så kallade hästvärlden där vanligt hyfs och kundbemötande tycks försvinna ut i tomma intet, där skitsnack och elakheter är vardag och där egoismen breder ut sig. Jag är oerhört tacksam över mina nyfunna hästmänniskor här i Oviken. Ett gäng med raka puckar, glad gemenskap och härligt mycket positivitet! Ett gäng där vi pushar och hjälper varandra!
