Upptäckte att det är en inofficiell tävling på Wången nu på torsdag, så då packar jag in lilla killen i transporten och åker upp. Vi ser det som ren och skär träning då både jag och Helgi är rätt gröna på det här med islandshästtävlingar. Trots att jag endast ser det som en träning infann sig fjärilarna i magen på en gång, som på beställning! Och nerverna gick igång. Jag är verkligen ingen tävlingsmänniska vilket märks på mina nerver som lever sitt egna liv så fort jag ser fram emot något extra mycket, men det är roligt i alla fall! Och det kommer vara både väldigt roligt och lärorikt oavsett hur det går. Men självklart hoppas jag på att Helgis framsteg här hemma ska följa med oss till tävlingen och att han är med på noterna inne på banan.
Ikväll tog jag en superhärlig ridtur på finaste lillkillen och till och med älvorna bestämde sig för att dansa för oss. En magisk kväll med inslag av dimma, kossor och en megahäftig tölt. Lycka är ordet som beskriver känslorna under ridturen som bäst. Ja, jag är kär i min lilla bruna valack som dansar sig fram så fint när ingen ser på...
