- vill inte vara kvar, jag längtar efter er min kära mor och far!
Nej, nu är jag less på allt vad som heter skador och otur och olycka. Idag var Linnea här och pysslade om Wojjedojje och så kom Angie hit för att verka Dottla. Runt 17-17.30 stack Linnea ut och promenerade med Wojje, och allt i stallet var lugnt och fint. Angie jobbade med Dottlas hovar och jag pysslade med lite vattenhinkar och foder. Klockan 18.00 skulle jag på extramatte så runt 17.50 lämnade jag Angie arbetandes med Dottla och de andra två hästarna, lugna i sina boxar. Härligt tänkte jag och for iväg till matteplugg, Linnea ska bara promenera klart Wojje sedan går hon ner till sig och äter middag. Jag smsade klara instruktioner till Linnea om hur hon skulle göra med Wojje och hästarna när hon kom tillbaka, dvs lämna dom inne och inget mer, och så tittade jag på mobilen, insåg att det antagligen inte skulle ringa någon viktig så det var lika bra att sätta mobilen på tyst med en gång! Två timmar gick snabbt och 10 i åtta slog jag ihop matteboken och åkte hem. I bilen tittade jag återigen på mobilen och såg att Linnea hade ringt. Åh, hon har säkert sagt god natt till hästarna och gått hem nu, tänkte jag. Ack så fel jag hade!
Jag är inte hundra på hur allt gick till i exakthet men jag har fått historien berättad för mig av Linnea och tror det gick till såhär:
Antagligen hade Sia börjat stressa upp sig när Angie satte in Dottla i boxen igen, vilket kan vara helt normalt för en unghäst när den nära hästen flyttas till en box mittemot (men Sia har aldrig gjort något sådant i stallet under tiden hon har stått här!), men Linnea var snart tillbaka med Wojje i boxen bredvid och Angie kunde åka hem. Linnea märkte att Sia var uppsterssad när hon hoppade upp med frambenen över boxväggen men allt gick så snabbt och plötsligt flög Sia över/rakt in i mellanväggen, mejjade ner den och kom in till Wojje som hon sedan körde runt med.
Som tur är har jag satt upp en telefonlista i stallet, så när Linnea inte fick tag i mig ringde hon min mamma som ringde och skickade ut pappa. Så pappa och Linnea tog ut Sia och Wojje på gången, och sedan fick pappa snickra ihop mellanväggen lite provisoriskt. Pappa konstaterade också att Sia var halt, men det är ju knappast konstigt. Så kom jag hem och fick springa ut i stallet och kolla till hästarna. Självklart var alla hästarna helt kolugna, så även Sia. Linnea var också istallet och pysslade om Wojje på gången (hon hade varit ner och ätit middag och kom upp igen för att titta till hästarna efter Sias panikattack). Jag tog i alla fall ut Sia och tittade igenom henne men kunde snabbt konstatera att hon inte blödde eller hade några sår någonstans. Hon haltade fortfarande så jag antar att hon nog sträckt sig eller gjort illa någon muskel under sitt stök. Skönt ändå att allt hade gått såpass bra och mycket BERÖM till Linnea som skötte alltihopa så himla bra!
Nu går hästarna ute i hagen eftersom jag inte vågar ha dem inne då jag är rädd att Sia ska hitta på något mer. Jag är måttligt less på skadade hästar nu. Kan inte alla få bli bra? Jag vill inte lära mig mer om skador, det räcker nu!
