Vovveliten har fått komma hem igen

Operationen har gått bra och Ailo är hemma igen. I morgon hämtar jag ut smärtstillande som hon ska få i några dagar och så är det inga tuggben som gäller. Inga pinnar heller på två veckor. Stackars lilla Vovveliten! Men det blir nog bra. Ailo var alldeles groggy när jag fick hämta henne och hon vinglade rejält. Hela bilresan hem sov hon och väl hemma var hon fortfarande lite ostadig på benen. Nu, några timmar senare, är hon stadig och klar men trött. Hon har precis fått ett litet mål mat och åt med god aptit, utan problem. SKÖNT! Nu är det bara att hålla tummarna att såret läker ihop fint och att hon slipper få en infektion.

Hästarna har fått vila i blåsten, de har gått tre dagar på raken så en dag vila blir nog alldeles lagom. Jag hoppas det blåser lite mindre i morgon så ridlusten inte blåser bort!

Op

Snart åker jag till djursjukhuset och lämnar in Ailo på operation. Känns läskigt! Trots att jag litar på att hon tas väl om hand så är det ju alltid en liten risk vid sövda operationer. Min lilla fina Vovveliten var ju dessutom väldigt osäker och ledsen inne på djursjukhuset när vi lämnat henne där efter våldtäkten förra sommaren. Matvägrade och var allmänt deppig tills vi kom och hämtade hem henne igen, så självklart känns det i hjärtat när jag tror min lilla snorkfröken kommer vara lite nere på plats. Bortlämnad av matte till okänd plats med okända människor! Men men, bara att få det gjort. Den trasiga tanden måste väck och det är för Ailos bästa!

Igår jobbade jag delad tur och hann rida båda hästarna på "rasten" och det var så himla härligt! Helgi var riktigt trevlig och svarade bra på mina hjälper och det kändes så skönt att kunna galoppera hemåt, trycka på gasen och ändå få till en lugn nertagning till skritt i slutet av sträckan. Inte som att sitta på racerdamen där man får dra handbromsen och skicka ut en bromsande fallskärm för att få stopp. Ungefär...!

Dottla satt jag upp på barbacka och vi tog en lugn och mycket mysig skrittur på ute i skogen. Gjorde gott för själen!

Ailo följde med på båda turerna och var riktigt nöjd efteråt. Det är så skönt att hon får följa med ut och verkligen kan sträcka på benen då och då! Bästa Vovveliten!