Älskade vovvar!

BB fick oväntade gäster som dessutom ville ha mat så det blev en god middag med trevligt sällskap. Gästerna var ett par som kom från Tyskland men som nu bott i Sverige i fyra år. Kvinnan pratade svenska och tyska medan mannen enbart pratade tyska men förstod svenska. Det blev alltså lite tyskaträning för min del. Intressant att faktiskt känna att jag förstod en hel del när de pratade tyska med mig även om jag inte förstod allt alla gånger, och jag fick dessutom chans att utöva lite av det tyska språket. 

Efter middagen och det trevliga sällskapet tog jag med pappa och våra tre vovvar ut på en långpromenad. Mysigt värre! Och när vi kom tillbaka så hade jag och Fanta en låååååååååååång mys-stund. Ni vet ungar som får något drömmande i blicken, de liksom bara försvinner bort och börjar dreggla av välbefinnande. I det stadiet befann sig Fanta efter 5 minuters gos, klappar och kliande. Så fort jag slutade eller var för seg med att börja klia på ett nytt ställe la hon tassen på min arm och tittade på mig med de där ögonen som bara ville ha mer mys. Och så flyttade hon så nära, nära som hon kunde. Älskade lilla vackra Fanta. Myshunden nummer ett! Och vi satt så länge, länge och bara myste. Hon verkligen njöt av uppmärksamheten. Moa brydde sig bara om maten under tiden och Ailo hade krypit in och lagt sig i sin bur. Så det var bara jag och Fanta som hade ögon för varandra... Jag älskar sådana stunder, när hundarna verkligen vill gosa. Vill bli klappade och kramade och pussade på. Guuuuud vad jag saknar Moa och Fanta egentligen. Fast jag har ju min lilla vovveliten och jag älskar henne och hon är den bästa hunden ever. Men Moa och Fanta har ju varit med mig och familjen i 6 år nu och har såklart sina speciella platser i mitt hjärtat, så självklart saknar jag dem. 

Aja, nu ska jag sooooova! Så god natt!

Åre BB

Sitter just nu och fikar på ÅreBB efter att ha hjälpt Papi att städa och bädda i lite rum. Jag och Ailo överlevde den 12 timmar långa tågresan hit (utan rastningar) och mår bara bra. Än en gång blir jag imponerad av min modiga och grymt coola hund. Att säga att hon skötte sig bra är en underdrift. Vi träffade på 4 olika hundar under resans gång varav två var 11 månader precis som Ailo. Men ingen kom i närheten av Ailos exemplariska uppförande. Helt kolugn under hela resan, satt största delen av resan i sin bur och gav inte ett ljud ifrån sig. Tog ut henne några gånger så att hon fick kika på de andra vovvarna och då var hon ju såklart intresserad av dem och gnällde lite när hon inte fick hälsa men efter ca 5 min var hon tyst och lugn igen.Underbara, fantastiska Ailo! Jag skrev förut att hon har varit så enkel, så lätt att ha att göra med, att jobba med. Jag förstår fortfarande inte vad jag gjort för att få en sådan bra, klok och lugn hund! Så enkel hund. Jag väntar fortfarande på att den där jobbiga biten ska slå till, men den verkar mer och mer avlägsen....!