Älskade vovvar!

BB fick oväntade gäster som dessutom ville ha mat så det blev en god middag med trevligt sällskap. Gästerna var ett par som kom från Tyskland men som nu bott i Sverige i fyra år. Kvinnan pratade svenska och tyska medan mannen enbart pratade tyska men förstod svenska. Det blev alltså lite tyskaträning för min del. Intressant att faktiskt känna att jag förstod en hel del när de pratade tyska med mig även om jag inte förstod allt alla gånger, och jag fick dessutom chans att utöva lite av det tyska språket. 

Efter middagen och det trevliga sällskapet tog jag med pappa och våra tre vovvar ut på en långpromenad. Mysigt värre! Och när vi kom tillbaka så hade jag och Fanta en låååååååååååång mys-stund. Ni vet ungar som får något drömmande i blicken, de liksom bara försvinner bort och börjar dreggla av välbefinnande. I det stadiet befann sig Fanta efter 5 minuters gos, klappar och kliande. Så fort jag slutade eller var för seg med att börja klia på ett nytt ställe la hon tassen på min arm och tittade på mig med de där ögonen som bara ville ha mer mys. Och så flyttade hon så nära, nära som hon kunde. Älskade lilla vackra Fanta. Myshunden nummer ett! Och vi satt så länge, länge och bara myste. Hon verkligen njöt av uppmärksamheten. Moa brydde sig bara om maten under tiden och Ailo hade krypit in och lagt sig i sin bur. Så det var bara jag och Fanta som hade ögon för varandra... Jag älskar sådana stunder, när hundarna verkligen vill gosa. Vill bli klappade och kramade och pussade på. Guuuuud vad jag saknar Moa och Fanta egentligen. Fast jag har ju min lilla vovveliten och jag älskar henne och hon är den bästa hunden ever. Men Moa och Fanta har ju varit med mig och familjen i 6 år nu och har såklart sina speciella platser i mitt hjärtat, så självklart saknar jag dem. 

Aja, nu ska jag sooooova! Så god natt!