Bäddat för nederlag

Att ha höga förväntningar inför tävling är liksom bäddat för nederlag. Allt gick fel och jag blev riktigt arg och besviken på mig själv idag. Försökte värma upp båda hästarna genom att rida med Dottla som handhäst vilket inte gick alls. Hon stressade på Helgi och sen var det kört. Jag kände på en gång att Helgi blev på stresshumör och insåg egentligen med en gång att det inte var någon mening att tävla överhuvudtaget. Men vi provade ändå och det gick ju inte alls. Helgi ville inte in på banan, småstegrade och tjorvade på, mitt i banan tvärnitade han och försökte vända när de talade i högtalarna under en sträcka. Gångarten tölt ska vi nog inte ens prata om här. Och när vi ridit våra sträckor skulle jag byta häst och ja, då var ju Dottla inte uppvärmd och riden ordentligt eftersom det inte fungerade med uppvärmningen med henne som hand häst så vi fick inte ens till ren tölt. Efter två sträckor red jag av banan och strök oss. Jag och Helgi fick rida final (alla fick det) och då gick det lite bättre. Jag fick i alla fall fram honom. Men bra gick det verkligen inte. Så denna tävling kan vi dra ett stort kryss över, försöka glömma och gå vidare. Jag hade alldeles för höga förväntningar och jag gjorde på helt fel sätt med båda mina stackars hästar, så nu gräver jag ner mig under täcket och känner mig värdelös som hästmänniska och ryttare och hoppas att humöret peppar till sig lite. Har ju dessutom haft svårt att sova i natt så det är förmodligen en bidragande faktor till mitt dåliga humör. 

//Less tjej