tisdag 22 februari 2011

Härlig dag

Det har varit kallt här idag. Varmt i solen men kallt i skuggan och i allmänhet på grund utav vinden. Men vid 12-13-tiden tog jag med Ailo ut och träffade Carro, Josefin och Mackan, och Nijak såklart. Vi vandrade ner till konsum, och Ailo fick ha sitt täcke på. Ailo och Nijak fick sitta utanför och vänta, BRA TRÄNING FÖR MIN VOVVE.

Handlade lite grejer, tog med alltihop och allihop hem till Carro där vi skar grönsaker, halloumiost och bytte lite koppel till Nijak innan vi stack ut i kylan och grillade. Självklart kissade min hund på filten. Hehe. Men hon är ju lite så, vill gärna ha det varmt om tassarna och rumpan när hon ska uträtta sina ärenden. Fast hon hade både kissat och bajsat en liten stund innan så jag funderar på om hon börjar komma upp och bli könsmogen nu. Då väntas väl trotsåldern snart? Haha

Nijak 11 månader, ännu större nu och växer fortfarande! 

Min fina tjej!
Aja, vi hade det jättemysigt och vi kunde faktiskt vända på filten (som var ett gammalt täcke) så att vi kunde använda det i alla fall.Skönt. Min lilla vovve var i alla fall riktigt duktig och fick vara lös en stund på slutet. Men hon blev lite kall så när jag ätit upp mina hamburgare och min ost så fick vi packa ihop och bege oss hem, sedan dess har min hund varit lite trött. Mycket att titta på och tänka på idag. Dessutom var inte Moa och Fanta med så hon fick vara lite ensam med alla nya intryck, och hon sköter sig mycket bättre och är mycket lugnare när Moa inte är med. Åååååh vad det stör mig.

Under hela dagen har jag nog varit ute med hundarna runt 7 gånger allt som allt, men det blir ju så när man har valp. Och i och med att jag tycker så "synd" om Moa och Fanta, att de ska behöva sitta inne och inte får springa lösa här, så har jag tagit med dem ut alla gånger förutom på turen med Carro och co då. Så under tiden här i Åre har jag inte åkt skidor men faan vad jag promenerat med hundar. Hehe. Dock var två av dagens sju gånger bara en pinkis på gårdsplanen. Men annars har mina dagar varit liksom denna, full med hundar och promenader.
Dogwalker...
Nu i kväll har jag och pappa bjudit Carro, Johan och Josefin på en snuskigt god middag! Och nu väntar nog sängen för min del så vi ska upp tidigt imorgon och köra hem.

Puss på er allihopa!

Hundliv



Det är ganska intressant att promenera med tre hundar, när de drar åt olika håll. Eller när alla tre drar åt samma för den delen också.... Hehe

Titta vem som kommit tillbaka till sängen!
Bilden är tagen någon dag innan jag åkte hit till Åre! :)


Jag vill ha till min pålle och min hund












Ailos träning

Ailo kan hittills sitt, ligg, inkallning och hoppa upp. Ligg är det hon kan "sämst", men det är på grund utav kylan och snön ute. Ligg inne fungerar jättebra men att lägga sig ute går hon inte med på, vilket jag förstår. Blir ju kallt om magen!

Jag planerar inte mina pass utan känner jag att det är rätt för lite träning så blir det så just då. Visserligen är hela livet en hunds träning, men ni förstår vad jag menar va? Vilket har lett till att hon tycker att det är kul och lär sig snabbt. Vad ska jag göra för att få mattes uppmärksamhet eller få godis? Hon är en otroligt stor mammagris så hon älskar när hon får uppmärksamhet av mig. Dessutom håller hon koll på var jag är. Men hon är också en väldigt social hund som älskar andra människor också, vilket gör att hon bli glad bara hon får uppmärksamhet. Även om mammas är den bästa.

Som det är nu så fungerar inkallningarna super! Dock oroar jag mig lite inför våren, då snön smälter bort. Som det är nu har hon väldigt korta ben och det ligger nästan 1 meter snö utomhus, hon håller sig alltså till de plogade delarna. Hon kan såklart klättra lite på snön och dra någon lov runt på oplogade delar också, men för hennes del är det lättare att hålla sig till de plogade vägarna. Så när snön smälter och nya dofter kommer fram, kommer hon lyssna lika bra då på inkallning?

Grejen är väl den att jag måste ha henne lös, låta henne få fortsätta vara lös på promenader (hemma alltså) för att hon ska ha lättare att  förstå att det är bättre att hålla koll på matte och komma på inkallningar för att få belöning. Uppmärksamhet, lek och godis.

Jag vill börja klickerträna henne och jag har köpt en klicker. Men trots att det ska vara enkelt (och det är nog snuskigt enkelt) så får jag inte till grejen. Jag glömmer klickern, jag glömmer bort att använda den när den är med och när jag använder den blir det som ett stressmoment för mig så nu skiter jag i den. Den känns bara så klumpig för mig (jag är för klumpig för den). I och med att jag är fullkomligt nybörjare på klicker så blir det nog lätt så. Jag känner att den bara stör mig under våra träningar. Jag försöker köra på positiv förstärkning i alla fall, även om jag kör lite med negativ förstärkning också. Tex, får hon inte hoppa efter och tugga efter mina vantar, då får hon ett nej, ett skarpare nej och slutligen brottar jag ner henne på marken en sväng (händer väldigt sällan!). Något jag bör nämna då är att jag är van vid lite olika hundpersonligheter. Fanta är en väldigt känslomässigt "instabil hund", hon blir lätt osäker, ogillar andra hundar, tycker bråk är jätteläskigt, kort sagt, hon stressar upp sig och blir skakig. Moa är tvärtom, hon behöver en tillsägelse dagligen, henne kan man skälla ut utan att hon bryr sig. Hon skärper sig men är fortfarande lika glad, stressar inte utan busar på precis som vanligt. Hon behöver ett nej, hon behöver påminnas vart gränserna går, Fanta måste man uppmuntra, stärka och verkligen pusha.

Ailo är som Moa, hon ser upp till Moa, gör som Moa (inte det bästa i alla lägen!). Hon skärper till sig om jag blir "arg" en gång. Förstår att så får man inte göra. Hon är fortfarande glad efteråt, tar det inte "personlligt" så att säga. Men är hon lugn när vi är ute, hoppar inte och bara är glad så berömmer jag det. Jag vill ha en lugn hund som kan ta ett nej, förstår ett nej, men som också förstår att matte inte blir arg förrän hon går över gränsen och att sköter man sig får man belöning. Så jag kör mest med positiv förstärkning, men med lite negativ.

Hon blir ju väldigt glad om man varit borta en stund och kommer in, eller om någon kommer och hälsar på. Hon får inte hoppa men för att lära in detta så har jag börjat med att hon inte får någon uppmärksamhet förrän hon sätter sig och är lugn. Nu förstår hon detta och det går snabbt att få en sittande lugn valp som väntar på belöning (uppmärksamheten). Nu när hon hoppar mot folk så kan man antingen säga nej (vilket betyder att hon inte får) eller sitt, för att hon ska förstå att; just det, jag ska sitta och ta det lugnt nu.

Nej ska inte vara negativt, en negativ upplevelse, ett nej ska betyda att hon inte får, men att hon får belöning om hon avslutar det hon inte får. Ett nej är alltså ett sluta. Ett nej vid hopp + bitning eller bitning  på farliga saker osv förstärks med negativ förstärkning plus en positiv förstärkning när hon beter sig bra igen, men ett nej när hon är glad och hoppar av upphetsning förstärks med belöning när hon avslutar sitt beteende. Jag vet inte om ni förstår vad jag skrivit men detta är så jag tränar lite just nu, och hon fungerar jättebra på detta. Hon är otroligt snabblärd och förstår för det mesta vad saker och ting betyder, och vad jag menar. Min fina tjej!

Nu har ni fått lite uppdatering på hur Ailos träning ser ut, vad hon kan och hur hon är. Jag är så glad att jag har världens bästa flock. Min flock. Jag har en underbar häst, en supergo valp och världens gosigaste katt! Plus alla de andra djuren på gården, men de ägs ju inte utav mig. Dessa tre djur är MINA egna, och de är helt enkelt mitt liv. Det bästa av mitt liv.



Kärlek

När jag köpte Ailo hade jag förväntningar på sjukt mycket jobb. Jag var inställd på det, helt hundra på att det skulle vara riktigt slitigt av och till redan från början. Jag vet att det kommer mer jobb, men jag hade förväntat mig så otroligt mycket mer redan nu. Redan när jag tog hem henne. Hon har gjort det så enkelt för mig, varit så enkel. Jag känner inte att det är slitigt, eller jobbigt på något sätt. Visst, det är inte världens roligaste att kliva upp 03.00 och rasta henne ibland, men det är ingenting mot vad jag hade en bild av. Det gör jag med glädje rent ut sagt. Min fina tjej. Hon är kanske inte hundra rumsren ännu, men under dagarna här i Åre har det inte skett en endaste olycka inomhus. Så jag tror att det är på g, snart är hon helt rumsren. Men det har inte heller varit något problem, det är lätt att bara ta en bajspåse och plocka upp och bara ta fram moppen och svabba lite. Det sker ju inte så ofta.

Och möten med andra hundar; gosh, hon är ju en liten pärla. Skäller mycket från början om jag ska gå med någon annan och ha koppel på och hon inte får hälsa, (har ju bara gått så med Carro och Nijak än så länge på det sättet, alltså en promenadkompis hon inte fått hälsa på alls utan som ska gå med på promenaden) men är hon lös och får springa fram och hälsa och leka så är det ganska tyst och det går snabbt så plötsligt är det en ny hundkompis, och går vi förbi hundar på stan kan det komma något skall och lite drag i kopplet men inte mer än så, oftast bara drar hon lite mot den andra hunden och struntar sedan i den. Så otroligt lätt och okomplicerad hund. Så fin tjej. Dock är hon liten, jag trodde hon skulle bli lite större, vara lite större redan nu. Men det gör mig ingenting. Hon är perfekt som hon är. Hon har näst intill fri tillgång på mat, oftast har hon mat i skålen 20 timmar av 24. Hon växer ju så hon måste få äta lite som hon vill, när hon vuxit klart kommer hon nog få mat två gånger om dagen eller något sådant, men det får vi ju se, alla hundmänniskor tipsar ju och gör olika. Man vet ju aldrig vad framtiden bär med sig!

Men hittills har min Ailo bara varit rena drömvovven för mig. Älskade lilla vovve, du tog  mitt hjärta med storm och det känns så fruktansvärt rätt att du är min.


Hehe, vilken rappakalja av förklaringar och kärleksord, men ja. Det blir så ibland.

Carros vovve

Detta är alltså Nijak, Carros "lilla" vovve som fortfarande växer. Hehe, mindre björn?
- hoppas det var ok att jag snodde bilden :)

Ailo når typ upp till hans knän... x)

...men så är hon en liten hund också....