Today

Idag jobbade jag mellan 4 och 7, så Ailo fick sitta i hundgården en stund själv. Jag satt in henne när jag åkte, runt tre, och runt 6 fick min lillebror Cornelis släppa ut henne och sitta hundvakt tills jag kom hem vid 8. När jag kom hem var det en överlycklig liten valpis som kom rusade fram till mig. HEJ HEJ EJ MAMMA! Skrek hennes kroppsspråk.  Älskade lilla valp. Jag blir alldeles varm inuti när jag tänker på att denna lilla vackra varelse är min. Bara min! Gosh!

 Nu har jag och Ailo i alla fall varit och släppt in hästarna, täckat av dem och gett dem nattafoder. De får stå inne i natt. Inte av någon speciell anledning utan bara för att det kändes rätt i natt. De kan lägga sig och slappna av riktigt utan att behöva fundera på rovdjur. Jag vet att Dóttla slappnar av och slutar bry sig om "rovdjur" när hon står inne, det är inte ovanligt att alla hästarna (när det varit flera som stått här) legat i boxarna när jag kommit ut i stallet på morgonen. Och jag tror gammgubben Wojje behöver få lite vila då det är han som är vakthästen nu när det bara är han och Dóttla här. Jag har inte sett Wojje ligga  ner sedan Trú åkte och Therese trodde att han kunde behöva stå inne någon natt då och då för att kunna vila och ligga ner. Så nu får han göra det i natt, med magnetdojjorna på.

Ja just det. Det blev en stunds sovande och sedan ett bad tidigare idag. Det var skönt!

Btw, just  i detta nu så ligger Ailo på favoritstolen
i köket och snarkar. Nästan som pappa, fast lite lägre...!

Även imorgon är Cornelis inlejd som hundvakt då jag jobbar HELA DAGEN, 10-19. Jag har aldrig jobbat så länge förut. Så från nio till någon gång mitt på dagen får Ailo sitta i hundgården själv om det är bra väder! Annars får hon sitta i buren tills Cornelis kliver upp. När hon sitter i hundgården har hon mat, vatten, leksaker, hundgodis/hundben och grisöra hos sig! Hon får sitta så "länge" eftersom vi måste börja träna på att sitta själv i hundgården nu. Hittills har det gått bra och hon visar ingen som helst ovilja att gå till hundgården. Snarare springer hon dit självmant när man är ute med henne ibland. Cornelis har lovat att släppa ut henne och sitta med henne i köket från någon gång mitt på dagen. Och då menar jag att han flyttar sin dator från vardagsrummet till köket så att han är med henne och håller koll, promenerar och rastar henne när det behövs. Eftersom han inte har så bra koll på hur Ailo beter sig när hon är nödig så får han promenera ofta. Ca 1-3 gånger i timmen. Beroende på vad hon gör, sover hon så måste hon ju få sova klart, men så fort hon börjar på att röra sig så är det ut som gäller. Efter att ha ätit eller druckit så är det utgång och såklart så fort hon börjar "vandra omkring". När hon kissat eller bajsat så vänder man och går in, så det är ju inga långa promenader hon ska ut på. De flesta är typ lite förbi vår postlåda eller runt huset, och ibland är det ju bara ut på gården och in igen. Hehe. Jag och Therese har lyckats vara fri från olyckor inne i några dagar och igår sa hon till för första gången att hon ville ut! Great! Så därför är det viktigt att Cornelis rastar henne ofta, även om hon kanske inte behöver rastas så ofta så är det för att verkligen få henne att göra det ute. Jag behöver ju inte gå med henne så ofta eftersom jag ser när hon behöver gå ut nu. :)

Puss och hej, leverpastej! Nu säger vi god natt!

Left overs

Nu ligger jag och Ailo i sängen och känner oss som värsta left overs. Eller jag gör det. Ailo har precis slickat klart mitt öra och lagt sig till rätta på min axel. Therese och Provne har packat  ihop sig och bilat iväg mot Klimpfjäll, så jag känner mig lite ensam. Jag är bra för Therese och Therese är bra för mig, vi aktiverar varandra. Trots att jag har haft huvudvärk vissa kvällar så har jag plötsligt stått och lagat mat, ridit, städat eller pluggat i alla fall. Therese har gått runt och städat och fixat i vårt hus så att jag i princip blivit tokig, det har fått mig att känna mig lat och dålig vilket har lätt till att jag ignorerat orkeslösheten och huvudvärken och hjälpt till. Hon har alltså fått mig att orka mer, göra mer, vilja göra mer. Och nu har hon åkt. Det känns tomt på något sätt! Vad ska jag nu göra? Jag orkar ju inte göra så mycket alls nu, innan jag ska åka och jobba. Gosh. Haha, i-landsproblem! Mina funderingar har gått mellan att sova, kika på film eller tömköra Dóttla med Wojje som löshäst. Just nu lutar det åt att sova/kika på film. Jag borde plugga, städa och tvätta. Waaaay to go Bella.

Jag älskar att göra saker som är roliga. Tillsammans med någon annan blir till och med städning roligt. I och för sig gillar jag att städa mitt rum, men det är inte samma sak. Det är min skit. Resten av huset är liksom andras skit. Också. Och där blir det skitigt så snabbt, oavsett hur mycket man städar. Dessutom är det typ bara jag och Therese som hållt igång städningen i veckan medan mina bröder spelat data, inte så uppmuntrande. De skitar ner och vi har städat. Typ.

Aja, nu blir det vila och lugn för mig och Ailo, för det har ju varit ett sjujäkla hålligång medan Therese och Provne varit här, och vi kanske behöver vila lite nu? :)

Månskenstur

Efter att ha lagat och ätit middag tog jag och Therese en kvälls tur med hästarna. Ailo och Provne fick lov att sitta i hundgården när vi skulle ut och rida. Det blev Kristofferssonrundan i månskenet, väldigt mysigt. Dock var min häst speedad till tusen. Inte konstigt med tanke på hur lite hon blivit riden/arbetad på sistone, hon behöver arbeta, tänka och vara med matte för att må bra! Så fort jag satt upp försökte hon dra iväg i trav, vilket hon gjorde lite hela tiden under tiden vi var ute. Dessutom var hon som en sten i munnen, inte mjuk och fin alls. När vi kom till galoppbacken så försökte hon sticka iväg på en gång så jag fick sitta och förska göra halt. Hon var nära på att börja stegra, hon snurrade, hoppade och var allmänt pigg. Tillslut "gav jag upp" och lät henne dra iväg. Galopp galopp galopp var det. Jag satt så klart och spände mig en bra bit men så mitt i backen tänkte jag ; Äh vad fan, vad spelar det för roll om hon rejsar på som ett ånglok, jag vet ju att hon ändå kommer sakta av någon gång! (Och dessutom litar jag ju på henne även om jag inte vill att hon ska bete sig så!) Så då slappnade jag av, Dóttla började också slappna av och vips var det en mycket mjukare galopp. Dock ville hon fortfarande inte sakta av, även om hon tog en lugnare galopp.

I slutet av backen bröt hon av och så väntade vi in Therese och Wojje, som jobbade sig upp för backen istället för att tokrejsa som vi. Yepp. Så fort de var i kapp lät jag Dóttla trava iväg, när hon inte drog som hon gjorde innan lät jag henne ta galopp igen och vi flög iväg. Det är skönt när man inte behöver oroa sig för att dra iväg när Therese är med för hon ser ju till att Wojje sköter sig oavsett. När vi stannade denna gång hoppade jag av och ledde Dóttla. Vi promenerade tillbaka mot Therese och Wojje, mötte upp dem och vände hemåt. En lagomt bra och lång avskrittning blev det!

Jag tror att min häst samlat på sig så mycket energi de senaste månaderna att hon bara måste få explodera, springa av sig. Energin har blivit en stressfaktor som måste få försvinna, för att hon ska kunna fokusera på mig. För att kunna må bra!

Vi fixade iordning pållarna, gav dem kvällsmaten och släppte ut dem utan täcken då det var så fint väder på kvällen. De var inte svettiga och det var en mild kväll. Sedan var det två vovvar som ville ha uppmärksamheten tillbaka! Hehe.