Today

Idag jobbade jag mellan 4 och 7, så Ailo fick sitta i hundgården en stund själv. Jag satt in henne när jag åkte, runt tre, och runt 6 fick min lillebror Cornelis släppa ut henne och sitta hundvakt tills jag kom hem vid 8. När jag kom hem var det en överlycklig liten valpis som kom rusade fram till mig. HEJ HEJ EJ MAMMA! Skrek hennes kroppsspråk.  Älskade lilla valp. Jag blir alldeles varm inuti när jag tänker på att denna lilla vackra varelse är min. Bara min! Gosh!

 Nu har jag och Ailo i alla fall varit och släppt in hästarna, täckat av dem och gett dem nattafoder. De får stå inne i natt. Inte av någon speciell anledning utan bara för att det kändes rätt i natt. De kan lägga sig och slappna av riktigt utan att behöva fundera på rovdjur. Jag vet att Dóttla slappnar av och slutar bry sig om "rovdjur" när hon står inne, det är inte ovanligt att alla hästarna (när det varit flera som stått här) legat i boxarna när jag kommit ut i stallet på morgonen. Och jag tror gammgubben Wojje behöver få lite vila då det är han som är vakthästen nu när det bara är han och Dóttla här. Jag har inte sett Wojje ligga  ner sedan Trú åkte och Therese trodde att han kunde behöva stå inne någon natt då och då för att kunna vila och ligga ner. Så nu får han göra det i natt, med magnetdojjorna på.

Ja just det. Det blev en stunds sovande och sedan ett bad tidigare idag. Det var skönt!

Btw, just  i detta nu så ligger Ailo på favoritstolen
i köket och snarkar. Nästan som pappa, fast lite lägre...!

Även imorgon är Cornelis inlejd som hundvakt då jag jobbar HELA DAGEN, 10-19. Jag har aldrig jobbat så länge förut. Så från nio till någon gång mitt på dagen får Ailo sitta i hundgården själv om det är bra väder! Annars får hon sitta i buren tills Cornelis kliver upp. När hon sitter i hundgården har hon mat, vatten, leksaker, hundgodis/hundben och grisöra hos sig! Hon får sitta så "länge" eftersom vi måste börja träna på att sitta själv i hundgården nu. Hittills har det gått bra och hon visar ingen som helst ovilja att gå till hundgården. Snarare springer hon dit självmant när man är ute med henne ibland. Cornelis har lovat att släppa ut henne och sitta med henne i köket från någon gång mitt på dagen. Och då menar jag att han flyttar sin dator från vardagsrummet till köket så att han är med henne och håller koll, promenerar och rastar henne när det behövs. Eftersom han inte har så bra koll på hur Ailo beter sig när hon är nödig så får han promenera ofta. Ca 1-3 gånger i timmen. Beroende på vad hon gör, sover hon så måste hon ju få sova klart, men så fort hon börjar på att röra sig så är det ut som gäller. Efter att ha ätit eller druckit så är det utgång och såklart så fort hon börjar "vandra omkring". När hon kissat eller bajsat så vänder man och går in, så det är ju inga långa promenader hon ska ut på. De flesta är typ lite förbi vår postlåda eller runt huset, och ibland är det ju bara ut på gården och in igen. Hehe. Jag och Therese har lyckats vara fri från olyckor inne i några dagar och igår sa hon till för första gången att hon ville ut! Great! Så därför är det viktigt att Cornelis rastar henne ofta, även om hon kanske inte behöver rastas så ofta så är det för att verkligen få henne att göra det ute. Jag behöver ju inte gå med henne så ofta eftersom jag ser när hon behöver gå ut nu. :)

Puss och hej, leverpastej! Nu säger vi god natt!