Hästarna har fått vila, regnrusket till ära. Hehe! Men det blev en del kalabalik i stallet ikväll. Sonja stod och skakade lite och tyckte inte om vädret så hon fick komma in och få på sig en pyjamas. Hon var lite orolig så jag klurade en stund innan jag bestämde mig för hur hästarna skulle fördelas ut. Wojje och Ljoova fick flytta till vinterhagen, Dottla skulle täckas och få gå på ridplanen och Helgi stå inne med Sonja. Plockade med mig både Dottla och Helgi från beteshagen och gick till stallet. Först vägrade Helgi gå in och Dottla ville förbi. När Helgi äntligen klev in följde Dottla med in i boxen. Sonja skrek och slängde in hovar i väggarna, lite lätt brunstig. Mitt uppe i allt stod jag bara och gapade. Min gråa dam i samma box som en annan häst!!!??? Utan att göra något!?
För där stod de och delade på hö:t och såg rätt nöjda ut. Men efter en stund började jag se på Dottla att hon tyckte det var lite jobbigt och Helgi började prova att flytta på henne i boxen så jag tog det säkra före det osäkra och beslöt mig för att hålla mig till min "plan". Dottla täckades och fick följa med ut till ridplan. Då var det dags för Helgi att visa upp lite separationsångest. Sonja dög inte som sällskap när hans nya flickvän gick iväg så han stökade på en del och stegrade i boxen. Medan Dottla lugnt följde med till ridplanen och nöjt åt av sitt hö. Sonja pep och skrek och Helgi stressade men när jag kom tillbaka till stallet lugnade de ner sig och insåg nog att det inte var så mycket att hetsa upp sig över. Stod och funderade en bra stund om jag borde täcka och slänga ut Helgi till Dottla i alla fall men magkänslan sa att det var okej som det var och det är bra träning för honom. Han känner Sonja och har stått inne med henne förut, plus att de står tillsammans på nätterna i vinterhagen. Men han och Dottla har gått på betet ett helt dygn och jag misstänker att Dottla är så här kärvänlig för att hon är brunstig och jag misstänker att Helgi är lite extra fäst vid henne just nu.
I alla år på Börön har jag varit bortskämd med att bo på samma gård som stallet, så även när jag flyttade till Lidköping och till Ångsta. Men nu bor vi några minuter bort och jag kan inte bara kliva ut genom dörren och vips vara i stallet. Det känns i hjärtat en del dagar. Under alla år med häst så har magkänslan vuxit sig stark och jag är oftast lugn i mina beslut kring hästarna. Men ibland hade jag önskat att jag var tio steg bort från stallet och inte tio minuter, trots att jag vet att Göran skulle höra av sig om hästarna stökar på i stallet. Jag har ett litet kontrollfreak inom mig vad det gäller hästarna....!
