Jag låter överskriften tala för sig. Trú var helt amazing idag.
Tog ut och tömkörde henne en kortis. När vi gick ifrån de andra hästarna var det tjorv. Men ett mer på hugget tjorv än innan. Haha. Förstår ni? Hon var pigg och rask och tjorvade för att hon inte fick gå dit hon ville, det kom till och med några rejäla bocksprång och sparkar för att hon blev förbannad på mig. Jag blev lite paff men fick snabbt förstora upp mig och säga till på skarpen, så efter en stunds bråk var hon fantastisk. fast jag må säga att även "bråket" var bra för det visade att hon verkligen var på hugget, framåt, på g. Personlighetsförvandling? När vi konstaterat att det inte fungerade att bråka utan att vi skulle ut och jobba i alla fall då övergick denna underbara energi över till arbetsenergi istället för bråkenergi. Och WOW, vilken häst. Lätt i handen, travade av sig själv i form, på "långa" tyglar. Stora luftiga steg men i ett lagomt tempo så att jag hängde med, jag behövde bara länga på stegen lite. ÅH! Gud vad bra det gick idag. Kommandona satt perfekt, hon gjorde allt rätt, gick på men lyssnade, tog det "tempo" jag bad om och höll det. Gosh. Jag gick med ett stort leende på läpparna när jag jobbade med henne. Det är så det ska vara. Det ska kännas rätt, det ska vara kul och både jag och hästen ska gilla det! Trú lyste liksom upp under arbetet idag. Jag vet inte vad som hänt men vilken fantastisk häst som har börjat visa sig nu, otroligt lättlärd och framåt, otroligt lätt i munnen och mjuk i kroppen och ett fantastiskt lynne. Jag gick som på små moln på hela vägen hem som sagt.
På något fantastiskt sätt har vi tagit oss några jättekliv framåt nu! :D
