torsdag 6 november 2014
Ångest, löptik och skendräktighet
Livet på en pinne. Eller vad då?
Senaste nätterna har jag vaknat av mardrömmar och känt obehag och ångest. Inte skrikit eller sagt något som jag brukar, bara vaknat och haft oro i bröstet. En olustkänsla som inte låtit mig somna om på en gång. Oftast är det någon som är i sovrummet, vid garderoberna eller vid dörren. Någon som vill mig ont. En mörk figur som är ute efter mig, men när jag tittar efter och verkligen tittar på dörren eller garderoben så är den inte där. Det finns ingen där och jag lämnas vaken med en klump i bröstet. Jag känner mig dum som inte kan släppa känslan av obehag på en gång. Jag vet ju att det bara är i mitt huvud det spökar. Men hjärtat slår ändå lite snabbare och det tar en liten stund innan klumpen har lösts upp och försvunnit.
Jag antar att det är tenta-ångest och stress. Jag har mycket i skolan nu och känner mig orolig inför en viss examination. Skiter sig den får jag inte gå ut på praktik. Det känns jobbigt.
Vi har dessutom två hormonstinna tikar här hemma. Ailo löper så det är blodfläckar över hela golvet, oavsett hur mycket vi städar, (löp-trosor försöker hon klä av sig så det är ingen ide att ha på)... Och den här årstiden följer det med gegga in i hallen så ni kan ju tänka er hur fint vi har det nu. Trots att jag städat två gånger. Ailo är dessutom extra mammig och pipig, vet inte riktigt vad hon vill. Medan Sita är skendräktig och svinjobbig. Ligger och gnäller konstant när vi åker bil, skäller oavbrutet när hon sitter på linan i stallet och när hon ligger hemma gnyr hon då och då. Ofta mjölkar hon sig själv också. Och när hon ser andra hundar måste det skällas extra. Jisses...
Jo, jag älskar våra två hundar och jag skulle inte byta bort dom mot något i världen! Men just nu går dom mig på nerverna.
Långt gnällinlägg, but this is my blog, so....
Senaste nätterna har jag vaknat av mardrömmar och känt obehag och ångest. Inte skrikit eller sagt något som jag brukar, bara vaknat och haft oro i bröstet. En olustkänsla som inte låtit mig somna om på en gång. Oftast är det någon som är i sovrummet, vid garderoberna eller vid dörren. Någon som vill mig ont. En mörk figur som är ute efter mig, men när jag tittar efter och verkligen tittar på dörren eller garderoben så är den inte där. Det finns ingen där och jag lämnas vaken med en klump i bröstet. Jag känner mig dum som inte kan släppa känslan av obehag på en gång. Jag vet ju att det bara är i mitt huvud det spökar. Men hjärtat slår ändå lite snabbare och det tar en liten stund innan klumpen har lösts upp och försvunnit.
Jag antar att det är tenta-ångest och stress. Jag har mycket i skolan nu och känner mig orolig inför en viss examination. Skiter sig den får jag inte gå ut på praktik. Det känns jobbigt.
Vi har dessutom två hormonstinna tikar här hemma. Ailo löper så det är blodfläckar över hela golvet, oavsett hur mycket vi städar, (löp-trosor försöker hon klä av sig så det är ingen ide att ha på)... Och den här årstiden följer det med gegga in i hallen så ni kan ju tänka er hur fint vi har det nu. Trots att jag städat två gånger. Ailo är dessutom extra mammig och pipig, vet inte riktigt vad hon vill. Medan Sita är skendräktig och svinjobbig. Ligger och gnäller konstant när vi åker bil, skäller oavbrutet när hon sitter på linan i stallet och när hon ligger hemma gnyr hon då och då. Ofta mjölkar hon sig själv också. Och när hon ser andra hundar måste det skällas extra. Jisses...
Jo, jag älskar våra två hundar och jag skulle inte byta bort dom mot något i världen! Men just nu går dom mig på nerverna.
Långt gnällinlägg, but this is my blog, so....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)