Ailo satt i Maggans och Lasses hundgård en stund, med deras settrar, medan jag gick in och fikade en sväng. En liten stund efter att Linnea gått upp till hagen så vandrade jag och valpis också upp. Mina två bröder kom hem samtidigt som mig och då passade jag på att paxa valpvakt så att jag och Linnea kunde sticka ut på en uteritt.
Linnea red barbacka med hacket på Wojje och jag red barbacka med mitt vanlig träns. Eftersom att jag trodde underlaget var uruselt (något bättre än ren isgata) så sa jag att vi bara skulle skritta en lugn tur, men till allas glädje så var det helt okej underlag. Det hade töat så pass! Det blev en väldigt fartfylld men ändå ganska kontrollerad tur, det trodde jag aldrig! Haha. Dóttla var pigg och försökte stänga av, av och till, för att bara kunna springa men jag lyckades ändå hålla henne på relativt bra nivåer. Vi följde ett skoterspår ner till sjön och rejsade lite på tillbaka vägen. Eller ja, det var ju ganska jobbigt för hästarna så det gick inte så fort i och med att vi red i ett skoterspår och jag imponerades starkt av Linnea som lyckades hålla Wojje i kort-korta galopper allt som oftast! Inte hela tiden, men oftast! När vi kom fram till vägen så var det skritt som gällde sa jag till Linnea, men det första min bus ponny gör är att dra iväg. Både jag och Linnea fick visa prov på ryttaregenskaper och red våra hästar ner till skritt igen. Vi skrittade en bit, och hoppade av efter Gunnar Kristofferssons hus, så att hästarna verkligen fick en skön och välförtjänt avskrittning. När vi kom hem till stallet stretchade vi båda hästarna rejält och gav dem lite belöningsmorötter och kraft. De var riktigt svettiga men glada efter vår bustur så det blev att täcka på dem, Dóttla fick ett stalltäcke och Wojje fick på sig ett ylletäcke innan jag släppte ut dem. Jag ska gå ut om någon timme och antingen ta av dem täckena helt eller byta. I och med att det är så varmt så vill jag låta dem gå otäckade så ofta som vädret tillåter. Så fort det står regn eller snö på schemat så blir det täcken på, men är det klart så spelar inte kylan så stor roll och de får gå utan täcken då de trivs bäst så!
Det jag tänkte komma fram till är att känslan efter att ha ridit min pålle är lycka. Ren och skär lycka. Jag har inte märkt av så mycket att jag saknat ridningen/hästarbetet så mycket men glädjen efter att ha ridit idag är obeskrivlig. Det känns bra. Jag har nog inte varit så full av energi på länge som jag är nu efter att ha spenderat en stund i sadeln, på MIN häst. Ridmässigt så var det ju inte den bästa turen, inte alls, även om den var "kontrollerad", men ändå känns det så otroligt skönt och bra just nu. Jag har verkligen saknat att jobba min pålle nu när Ailo tagit upp min tid.
Imorgon är jag ledig så då tror jag att det blir lite jobb med min fina Dóttla. Tömkörning, kanske det? Ailo får sitta i hundgården under tiden i alla fall. För nu jäklar har jag häst i mitt huvud!
