Jag var ledig igår och tillbringade därför förmiddagen i stallet med Sanna och hästarna. Vi stack ut på en ganska lång ridtur, ovanför 45:an, och hittade en skoterled som gjorde att vi slapp vända. När vi red in på leden kändes det som om underlaget var okej så jag började trava på Dottla som sen fick börja galoppera. Underlaget var inte så bra som jag (och Dottla) trodde. Plötsligt försvann Dottla och jag flög som en vante genom luften! Snön hade "släppt" så Dottla sjönk ner och ramlade. Och där låg vi i snön. Som tur var gick allt bra med både mig och Dottla. Ingen hälta eller sträckning, bara Dottlas sårade stolthet (och mina onda muskler). Men förutom denna mindre lyckade händelse så gick ridturen bra. Dottla lyssnade riktigt fint av och till, mjuknade och kunde jobba på riktigt bra, av och till, trots att vi red ut med sällskap. Plus att det var superkul att se Sanna jobba med Sonja. Såg finfint ut och det känns som om de verkligen börjar hitta varandra nu. Det är dessutom väldigt skönt att få sällis och få lyxen att se någon annan rida, man lär sig väldigt mycket av att titta på andra och det får i alla fall mig att tänka en extra gång på min sits och inverkan på hästen. Härligt med en så duktig ryttarinna i stallet!
Tror Dottla får vila idag efter gårdagens äventyr, alternativt lite jobb från marken. Funderar på om jag ska rida Sonja i paddocken även fast kroppen säger åt mig att låta bli. Men är så full av inspiration just nu. Suck. Blir väl kanske så att jag får lyssna på kroppen i alla fall och jobba även henne från marken....
 |
| Bästa mamma och fina Sonja! <3 |
