Hemkommen från jobb och stall, dog en stund i soffan. Dottla roade sig med att motionera matte ikväll. Alltså mig. Jag var inte riktigt lika road efter att ha jobbat nio timmar och slutat klockan nio. Men roligt hade damen i vilket fall! Drog iväg när jag skulle leda henne till stallet och rejsade iväg så fort jag kom för nära, med öronen spetsade och ett lyckligt uttryck över sig. Galopp, galopp. Hmmmm. Men nu står hon inboxad och luftar hoven. Skrattar bäst som skrattar sist, eller något sådant!
Fina skruttan får mig alltid att le, även när jag är trött som döden och bara längtar hem till sängen så kan jag inte hålla mungiporna nere. Det liksom spritter av glädje och kärlek i kroppen när jag ser henne toka på. Hur arg jag än är och hur mycket jag än svär över henne när hon håller på så går det inte att bara vara arg. Knäppa hästen!
Helgi skulle ridas i morse men jag hde huvudet fullt av andra lite tyngre funderingar så det blev inget av med det. Tar nya tag i morgon och längtar verkligen efter att få jobba honom på ridplanen!
Älskade hästar, vad skulle jag göra utan er?
