Intensivträning

I två veckor framåt nu blir det lite intensivare träning för min och Trús del då jag är ledig från skolan. Vi har höstlov nu och sedan har jag och resten av min klass projektvecka nästa vecka. Härligt!

Dagens träning:
Jag tog in Trú och borstade igenom henne, sedan fick hon på sig repgrimman, Wojjes träns och min Henri Del Rivel sadel. Jag fick ett tips från Therese att inte spänna åt sadelgjorden så mycket, så att sadeln KAN glida runt just för att vänja Trú mer vid den där konstiga saken som spänns runt magen och sitter fast på ryggen. Idag valde  jag att longera henne som själva arbetet. Det tyckte hon var riktigt roligt. Bocsprång, bajs, prutt, spark, galopp, trav och en sadel som gled lite hit och dit. Men hon var riktigt duktig, dock måste jag nog köpa en lite bättre longerlina då hon hade lätt att flyta ut lite och då är det svårt att hålla emot med min longerlina som är väldigt lätt. Efter 20 minuters longering började jag leda henne hemåt och när jag bara hade en liten bit kvar så spände jag åt sadelgjorden och hoppade upp och red sista biten hem. Det gick jättebra, inga bocksprång eller någonting och dessutom lyssnade hon riktigt bra på mina stopphjälper och hyfsat på att följa tygeln. Framsteg! Dock var hundarna tvugna att börja skälla när det gick sådär superbra att vi hoppade 5 meter framåt, men efter det var hon kolugn och lyssnade lika bra igen, vi gick till och med tillbaka till stället där hon blev rädd för hundarna, och det gick så bra så med mig uppe på. Hon är en riktigt härlig häst! Efter passet släppte jag ut henne i hagen. Då stod hon kvar i uteboxen  med mig och myste lite, trots att surpuppan Dottla stod där. Men jag tog mig tid att puss och mysa med båda två och jag förvånades över att Dottla lät Trú stå kvar och dessutom stå så nära henne, utan att hon gjorde något. Fast jag såg att hon hade lite tankar på att naffsas lite men jag behövde bara höja ett varnande finger, sådär som man ser föräldrar göra mot olydiga barn i filmer, och hon vinklade fram öronen och såg socker söt och oskyldig ut.

Jag är otroligt glad över att få lära känna dessa underbara varelse och dessutom att få äran att träna dem. Ja min häst är ju självskriven... Men i alla fall, det känns så bra! När jag fick hem Trú i februari så var jag rädd att vi kanske inte skulle bli så bra vänner, men nu är hon helt underbar. Lite seg ibland och lite närgången i den personliga svären, men det är mindre och mindre nu. Hon går inte över någon utan det är mer att hon kommer för nära inpå då hon är en unghäst och lite väl nyfiken, men hon är en otroligt härlig, glad och mjuk individ.

Det händer lite saker!

Det har hänt lite saker sedan senast! Trú och Sia är sålda, eller i princip i alla fall. Trú ägs nu av Helene och kommer stanna hos mig till i januari. Sias ägarbyte sker så fort sista hoven lämnar transporten i Uppsala och ägs då utav Ellen. Sia kommer stå kvar här i någon/några veckor tills en lämplig transport hittas. Ja, så det har hänt en del saker som sagt. Detta är anledningen till att det varit tyst här ett tag då jag känt att jag inte kunnat skriva detta förrän nu!

Jag har träffat både Ellen och Helene och båda verkar passa ihop väldigt bra med Trú och Sia vilket är riktigt skönt!