Knaspojken

Tidigare ikväll när jag släppte ut Wojje i hagen efter att ha pysslat om honom, så tog jag med honom till vattenhinken och stod kvar med honom medan han drack. Efter många långa klunkar tittade han upp på mig, stod stilla en stund, innan jag bad honom fortsätta dricka. Vilket han gjorde en liten stund till. Törstig pojke! Sedan tog jag med honom till mineralbaljan i uteboxens hörn där jag fick hålla vakt medan han åt. Han är så otroligt rädd för att bli trängd av de andra hästarna att man måste se till att han får i sig nog mycket vatten. Knashästen. Men han stortrivdes under tiden jag "vaktade" och han kunde dricka vatten och äta mineraler i uteboxen.

Wojje är den enda hästen som har en egen saltsten i sin box, han är också den enda hästen som alltid får vatten när han kommer in just för att han är så rädd för att bli trängd av de andra hästarna i uteboxen. Något jag bör nämna är att hästarna här står på lösdrift och står ute 24/7 och då alltid har tillgång till vatten, saltsten och mineralbalja, vilket gör att de inte behöver en egen vattenhink de korta stunderna de faktiskt får komma in för kraftfodring och genomkoll. Plus att alla de andra hästarna går in och dricker som normalt. Men en häst som ska stå inne en lite längre stund får såklart en fylld vattenhink! 

Hästfinka

Jag vill ha en användbar hästtransport. Vi har en hästtransport här hemma men den är obesiktigad förtillfället. Och anledningen till att jag inte använder den är för att det är ett hemmabygge och baklemmen har byggts fel så den är sjukt tung. Jag får inte igen baklemmen själv alltså. Vilket är otroligt tråkigt, ibland får knappt jag och mamma igen den fast att vi tar i allt vi har tilllsammans. Så skulle jag vilja köra någonstans med min pålle måste min gode far ha tid att följa med, för att kunna använda transporten. Ni förstår att det inte fungerar va? Pappa har inte tid. Men jag håller på att jobba fram en lösning som kanske kan bli av inom en inte alltför seg framtid. Det beror helt på om pappa kan ta sig tid att fixa den, men jag ska kämpa med lillfingret så gott det går! Haha. Vira runt lillfingret heter det ju...

Såhär ser hästfinkan ut på ett ungeför nu. Baklemmen är en vanlig "ramp" som hästarna går upp på. Och när man stänger igen den är det en liten träplatta som man viker fram från lemmen och sätter för där uppe, precis som på en vanlig transport. Psst, det är en enhäststransport.

Såhär vill jag bygga om den! Två enkla dörrar som sätts fast i varandra, och ett litet skynke som täckerför det halvmåneformade "hålet" som blir ovanför dörrarna. Det svarta ska alltså förställa spännen som håller fast "skynket" i dörrarna, och såklart ska det sättas fast på sidorna av transporten också. Min tanke är att ta bort lemmen helt och låta hästen kliva in i transporten. Men baklemmens hållare ska fortfarande sitta kvar så att vi kan sätta dit lemmen om vi vill, och använda till att transportera tex. motorcyklar! Haha. Allt för att göra pappa nöjd! ;)

Men för att få mina planer att bli till verklighet behöver jag fixa fram material. Någon som har ett lager av bra trävirke och metall?

Kommentarer

Gosh, jag tycker det är så otroligt svårt det här med kommentarer!

Vad är bäst? Ska jag svara på kommentarer med en egen kommentar under mitt egna inlägg eller ska jag svarapå kommenterarens blogg, om det finns någon sådan?

Det blir lättare att följa och är intressant när diskussioner uppstår i kommentarsfältet, när jag svarar med en egen kommentar under mitt inlägg. Men jag vet ju inte om kommentateraran läser mitt svar.

Skulle jag svara på kommenterarens blogg försvinner ju "diskussionen" men jag är säker på att kommenteraren läser mitt svar.

Vad tycker ni?

Konsten att motionera Paulina Strömberg och en hel flock hästar samtidigt

Jag fick en idé; vi tar med hela flocken ut på en promenad! Sagt och gjort, vi tog in alla pållarna i stallet, tog hand om Wojjes ben och stack sedan iväg på promenad. Jag tog Wojje och Dottla medan Pauo ledde Trú och Sia. Eftersom Dottla kan ha lite speciella och inte jättebra idéer; som att dra iväg eller sparka mot de andra hästarna, så fick hon ha träns på sig. Jag använder då tyglarna som grimskaft, fäster ena änden i en bettring, drar tygeln under hakan och genom den andra bettringen. Wojje fick ha på sig sina dojjor och sin vanliga grimma men med longerlinan som grimskaft då han är rädd för att komma för nära Dottla eller de andra hästarna. Trú och Sia fick ha på sig varsin repgrimma med vanliga grimskaft till. 

Vi tog rundan på andra sidan (även känd som drolrundan), och efter den härliga uppförsbacken var både jag och Pauo svettiga. Men vi och flocken pinnade på med glatt humör. När vi kommit bort från bebyggelsen och in i skogen så släppte vi lös Dottla och Trú. De fick nu springa som de ville en stund. Jag och Pauo tvingade med oss de andra två småpållarna längs stigen, vilket gick bra. Sia tyckte dock att hon också kunde få springa lös men det tyckte inte jag. När vi kom fram till ängen blev det lite mer fart på löshästarna som galopperade och bockade i ren glädje. Fast det fanns ju mat, där på ängen, så de stannade och åt ganska många gånger. Pauo fick slänga fram sin mobil och filma lite men det blev inte så bra filmer. Haha, hmm. Efter en stund där på ängen fångade vi in Dottla och Trú och släppte Wojje och Sia och fortsatte promenaden. Innan bommen fångade vi åter in alla hästarna och promenerade tillsammans in i nästa del av turen. Väl inne i skogen släppte vi återigen lös Dottla och Trú medan vi vandrade hemåt. Men sista biten fick alla hästarna allt bli ledda.

Hela turen gick rätt bra, bara några mindre missar, men gud så svettiga och trötta jag och P var efteråt. Haha. Hästarna verkad dock nöjda..

Gårdagens Trúarbete

Igår följde Margareta med ut en sväng. Hon tog repgrimman på Sia och följde med som sällskap till mig och Trú. Jag körde som "vanligt" repgrimma och träns på Trú och hoppade upp och red barbacka. En mysig liten tur i skritt blev det. Inget ovanligt inträffade, inget hoppande, bockande eller springande. Både Trú och Sia var superlugna, Trú kanske lite väl lugn. Hon har mycket vilja i sig, den damen, och ett par sjujäkla gångarter, men viljan är inte alltid riktad framåt...

Trú är en otroligt lugn fyraåring, orädd för det mesta. Hon väljer hellre att gå fram och titta på "läskiga saker" än att springa iväg. Och hon är sjukligt nyfiken och älskar att smaka på allt. Tugga på grimskaftet, lyfta upp borstar, välta ut borsthinken med nosen, lyfta upp hinkar, dra i snören, dra i kläder, pilla på stolpar. Ja listan kan göras lång. Hon är helt enkelt en härlig häst. Men hon är seg. Allt sker i slowmotion. När jag går ut och arbetar med Trú måste jag ha tid på mig för det går inte snabbt, men hon är samtidigt otroligt snabblärd. Efter fem minuters träning förstår hon vad det är hon ska göra och hur. Hon är liksom raka motsatsen till alla hästar jag är van vid. De flesta hästarna jag arbetat med är jätteframåt, jag måste tänka bromsa allt om oftast, och jag måste träna lite nu som då med olika saker för att se att det sitter. Medan det är precis tvärt om med Trú. Gör jag något som hon uppfattar som fel stannar hon och vägrar gå förrän jag hittar på något nytt. Det gäller hela tiden att tänka i nya banor, hitta den där delen som gör mig och det jag ber om intressant. Men det är både kul och bra med olika. Jag lär mig så otroligt mycket nytt med Trú!

Definitioner

Ohanterad:
Ordet ohanterad betyder för mig att en häst aldrig har blivit hanterad av människor, eller fått väldigt dåliga upplevelser av människor så att den behöver börja om från början med hanteringen av människor.

Hanterad:
En hanterad häst är en som fått lära sig något inför en framtid tillsammans med människan. Till exempel att ha på sig grimma och bli ledd. Hästar kan vara olika mycket hanterade, till exempel kan kanske en "hanterad" häst gå lugnt i grimma och grimskaft men kanske inte bli verkad av hovslagaren. Den är då fortfarande hanterad men inte nog hanterad för ett säkert hovslagar arbete och behöver därför hanteras mer i sådana situationer. Dessutom räknar jag första uppsittningarna på en häst som en del av hanteringen av hästar; för att få en säker häst och en bra hästhållning vill jag kunna utsätta min häst för annorlunda saker utan att den ska bli rädd. En hanterad häst kan alltså vara mer eller mindre hanterad, förstår ni vad jag menar då?

Oinriden: 
En oinriden häst är en häst som inte vet vad det innebär att ha en ryttare på sig. En häst kan vara sutten på och skrittad på utan att vara inriden för det.


Inriden:
En inriden häst vet vad det innebär att ha en ryttare på sig. En inriden häst förstår stopphjälper och avsaktningshjälper, någon/några sidförande hjälper och framåtdrivand hjälper. Den "vet" alltså vad som förväntas av den när en ryttare sitter upp.


Påbörjad inridning:
Är en hanteringsfråga för mig. Hur välhanterad är den här hästen? Kan jag sitta upp? Blir den rädd, kan vi ta oss från punkt A till punkt B på ett lugnt sätt, med mig uppe på? När jag kan sitta upp och skritta hästen utan problem så är det starten på inridningsperioden. Påbörjad inridning betyder alltså att hästen har börjat arbetas mot att bli inriden, det betyder inte att den är inriden.

Inridningsperiod:
Periden då en häst går från hanterad till inriden.

Nu har jag skrivit av mig lite av vad dessa ord betyder för mig. Det kanske inte helt överensstämmer med ditt  sätt att tänka eller dina definitioner av dessa ord, men det här är vad dessa ord betyder för mig! Det kanske är lite flummigt men ni är varmt välkomna att fråga om det är något ni uppfattar som otydligt. :)