Konsten att motionera Paulina Strömberg och en hel flock hästar samtidigt

Jag fick en idé; vi tar med hela flocken ut på en promenad! Sagt och gjort, vi tog in alla pållarna i stallet, tog hand om Wojjes ben och stack sedan iväg på promenad. Jag tog Wojje och Dottla medan Pauo ledde Trú och Sia. Eftersom Dottla kan ha lite speciella och inte jättebra idéer; som att dra iväg eller sparka mot de andra hästarna, så fick hon ha träns på sig. Jag använder då tyglarna som grimskaft, fäster ena änden i en bettring, drar tygeln under hakan och genom den andra bettringen. Wojje fick ha på sig sina dojjor och sin vanliga grimma men med longerlinan som grimskaft då han är rädd för att komma för nära Dottla eller de andra hästarna. Trú och Sia fick ha på sig varsin repgrimma med vanliga grimskaft till. 

Vi tog rundan på andra sidan (även känd som drolrundan), och efter den härliga uppförsbacken var både jag och Pauo svettiga. Men vi och flocken pinnade på med glatt humör. När vi kommit bort från bebyggelsen och in i skogen så släppte vi lös Dottla och Trú. De fick nu springa som de ville en stund. Jag och Pauo tvingade med oss de andra två småpållarna längs stigen, vilket gick bra. Sia tyckte dock att hon också kunde få springa lös men det tyckte inte jag. När vi kom fram till ängen blev det lite mer fart på löshästarna som galopperade och bockade i ren glädje. Fast det fanns ju mat, där på ängen, så de stannade och åt ganska många gånger. Pauo fick slänga fram sin mobil och filma lite men det blev inte så bra filmer. Haha, hmm. Efter en stund där på ängen fångade vi in Dottla och Trú och släppte Wojje och Sia och fortsatte promenaden. Innan bommen fångade vi åter in alla hästarna och promenerade tillsammans in i nästa del av turen. Väl inne i skogen släppte vi återigen lös Dottla och Trú medan vi vandrade hemåt. Men sista biten fick alla hästarna allt bli ledda.

Hela turen gick rätt bra, bara några mindre missar, men gud så svettiga och trötta jag och P var efteråt. Haha. Hästarna verkad dock nöjda..