Igår följde Margareta med ut en sväng. Hon tog repgrimman på Sia och följde med som sällskap till mig och Trú. Jag körde som "vanligt" repgrimma och träns på Trú och hoppade upp och red barbacka. En mysig liten tur i skritt blev det. Inget ovanligt inträffade, inget hoppande, bockande eller springande. Både Trú och Sia var superlugna, Trú kanske lite väl lugn. Hon har mycket vilja i sig, den damen, och ett par sjujäkla gångarter, men viljan är inte alltid riktad framåt...
Trú är en otroligt lugn fyraåring, orädd för det mesta. Hon väljer hellre att gå fram och titta på "läskiga saker" än att springa iväg. Och hon är sjukligt nyfiken och älskar att smaka på allt. Tugga på grimskaftet, lyfta upp borstar, välta ut borsthinken med nosen, lyfta upp hinkar, dra i snören, dra i kläder, pilla på stolpar. Ja listan kan göras lång. Hon är helt enkelt en härlig häst. Men hon är seg. Allt sker i slowmotion. När jag går ut och arbetar med Trú måste jag ha tid på mig för det går inte snabbt, men hon är samtidigt otroligt snabblärd. Efter fem minuters träning förstår hon vad det är hon ska göra och hur. Hon är liksom raka motsatsen till alla hästar jag är van vid. De flesta hästarna jag arbetat med är jätteframåt, jag måste tänka bromsa allt om oftast, och jag måste träna lite nu som då med olika saker för att se att det sitter. Medan det är precis tvärt om med Trú. Gör jag något som hon uppfattar som fel stannar hon och vägrar gå förrän jag hittar på något nytt. Det gäller hela tiden att tänka i nya banor, hitta den där delen som gör mig och det jag ber om intressant. Men det är både kul och bra med olika. Jag lär mig så otroligt mycket nytt med Trú!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar