Att vara mamma till två har fått en att acceptera kroppen på ett nytt sätt. Fantastiska, härliga kvinnokropp som skapat, burit, skyddat och fött fram två fantastiska barn. Visst, jag ska inte hymla med att jag också tänker nedvärderande tankar om min kropp. Det gör jag, som många andra, alldeles (på tok) för ofta!
Men ikväll var min kropp så himla bra. Och stark! Trots sin fysiska svaghet. För ja, efter tre år av knappa insatser för hälsan och två graviditeter och förlossningar så är inte kroppen fysiskt i bra skick. Nej, verkligen inte!
Men ikväll visade min kropp mig att den är fantastisk. Än en gång! (För det är fantastiskt att ens kropp kan skapa och bära på liv)! En månad efter Ottos förlossning så orkar jag jogga varvat med powerwalk ta mig ut på en fyra km lång motionsrunda. Kroppen, du är fantastisk på alla sätt och vis! Efter Axels graviditet och förlossning kände jag mig inte alls stark på samma sätt som jag gör nu. Det kan bero på att denna förlossning var så mycket bättre än första. Men det ändrar inte det faktum att min kropp är fantastisk. Alla mammakroppar är fantastiska för vi har skapat liv och är vackra trots förvandling efter graviditet.
