söndag 25 oktober 2020

Drömmar!

God morgon! 
Klockan är 05.55 och jag har legat vaken i 15 minuter redan. Barnen ligger här bredvid mig så jag ligger kvar. Väntar in att det är dags för dom att vakna. Vilket är ca en timme bort. Ailo ligger och snarkar här inne också. Det är tyst och stilla, lugnt och mysigt. Min fina familj, mina älskade. 

Så länge jag kan minnas har jag drömt mycket. Alltid. Jag vaknar ofta upp och kan berätta vad jag drömt och ofta att det liksom varit flera drömmar. Jag vaknar och minns mina drömmar. Ibland är det mardrömmar, ofta katastrofdrömmar om att väggarna rasar in på mig och mina nära, när jag var yngre även om människor som stod i mitt rum och skulle ta mig eller göra dåliga saker. Ibland drömmer jag coola drömmar om att vara superhjälte, spion eller millitär som är ute på uppdrag och gör spännande saker. Men oftast drömmer jag om vardagliga saker. Jag drömmer, ofta och mycket och jag minns vad jag drömmer. Nästan dagligen. 

Just nu drömmer jag mycket om relationen jag inte har kvar, om personen, om det som inte finns längre. Om det jag saknar. Och det kommer jag att göra, länge. För jag har alltid drömt mycket och drömt om saker som betyder mycket för mig. Det är också en del i den känslomässiga bearbetningen, att drömma. Det är ett sätt för hjärnan att förstå, organisera upp och hantera saker. Jag drömmer fortfarande om ett av mina gamla ex, väldigt, väldigt sällan men det händer. Det som är jobbigt med drömmarna som kommer just nu är att de är så känsloladdade. Jag känner känslomässigt det jag drömmer. Drömmer jag om saknad  så vaknar jag med en känsla av saknad, är jag ledsen i drömmen vaknar jag upp och känner mig ledsen. Det kommer att lägga sig, blekna och bli mindre smärtsamt att drömma, allt lägger sig med tid. Tiden läker alla sår. Drömmarna om mitt gamla ex slutade dra i mina känslor för länge, länge sedan, en evighet sen. Men det är något jag vet, jag kommer drömma och känna känslor i drömmarnas värld ett bra tag fram över. 

Så nu ligger jag här i sängen, och känner mig lite ledsen. Det gnager i hjärtat. Men snart är det full rulle här, Otto börjar på att vakna till och vi ska kliva upp. Idag är det lekland på g och vi ska dit och leka, springa, hoppa och busa. Leva livet och njuta av livet. Så, ha en fin söndag! Det ska vi ha!