Eftersom det hade snöat i natt så var det en massa snöklumpar som satt fast i Trús päls, därför bestämde jag mig för att rida barbacka idag. Jag tog på henne ett schabrak med en täckesgjord och Wojjes träns tillsammans med min nosgrimma och så begav vi oss ut. Jag promenerade en ganska lång sträcka innan jag satt upp, just för att träna på att gå bort från gården och flocken. Hon var väldigt pigg och travade på självmant bakanför mig. När jag satt upp så blev det mera trav, hon var verkligen pigg idag. Så vi travade en ganska lång bit. Skönt att hon hade riktigt bra framåtanda idag! Vi tog turen på andra sidan (även känd som drolrundan) och den är vä lnågonstans mellan 3-5 km lång uppskattningsvis. När vi kom ut på ängen bredvid Doktorns hus så blev det lite tjorverier, där ville hon börja vända hemåt, men efter kanske 5 minuters övertalning så var vi inne på rätt väg igen. Lite då och då vandrade hon in i skogen men det var bara att ta det lugnt och övertala henne till att gå ut på stigen igen vilket gick riktigt bra. När vi kom ut till stora galoppängen så blev det lite mera trav, jag försökte få henne att ta lite galopp men då fick jag tre mjuka bocksprång innan hon fortsatte trava. Hon har en riktigt behaglig trav måste jag tillägga här! Haha! Vi fortsatte ut på vägen ner mot bommen och där blev det skritt. Hon skrittade på framåt och bra med några få stopp då och då. Det är på den här vägen som jag fiskade upp mobilen ur fickan och filmade lite, som ni ser i slutet av filmen så kliver Trú in på en annan stigliknande sak så därför var jag tvungen att sluta filma och övertala henne att fortsätta följa vägen.
Övertala, ja det är precis vad som gäller! Jag kan inte säga att nu ska vi gå dit, punkt slut! Då blir det blåvägring. Hon vägrar röra sig, tittar på mig som om jag vore en idiot! Istället får jag föreslå lite lugnt att vi ska gå ett steg framåt eller ett steg åt höger eller så, så fort hon gör det blir det mycket beröm och oftast börjar hon gå efter första eller andra försöket numera. Men som sagt, det går inte att tvinga henne till något och inte heller att verkligen bestämma över henne, det tar hon som en förolämpning.
Sedan bar det av in i skogen och den stigen går verkligen åt hemåthållet så där blev det inga problem alls, hehe. Tog fram mobilen och filmade en liten snutt till. Hon är så duktig, lilla damen! Hon förvånar mig ständigt med att ta såna utvecklingskliv framåt och vara så lugn och trygg och positiv på samma gång! Härlig häst säger jag bara.
När vi kommit ut ur skogen så blev det mera trav OCH EN GALOPP! Hon travade på bra, och så la jag till lite skänkel och vips fick jag ett stort galoppsp/bocksprång innan hon galopperade på framåt i en jättehärlig galopp. Hon försökte inte dra iväg eller så utan var väldigt lugn i galoppen. Kul! Sedan saktade vi av och skrittade sista biten hem. Jag hoppade av, tog av nosgrimman och verkligen lät henne skritta av sig utan ryttare sista 500 metrarna. Även här fick mobilen arbeta!
Ja just det, mobilens lins immade igen därav sämre filmkvalité än vanligt! Och ja, jag känner mig sjukt löjlig som springer runt och filmar och pratar men det är bra att göra det! Det är ett sätt att utvecklas och dessutom ett sätt för Trús nya ägare Helene att få en chans att verkligen hänga med i utvecklingen av Trú. Så det är bra även om jag känner mig extremt löjlig! :)
Puss och hej, leverpastej!
