Så känner jag just nu. Vaknade av en mardröm i morse, varit jättetrött hela dagen, har huvudvärk, slemmig hals, lite hosta och dras med ett äckligt spyillamående. Inte en rolig dag att jobba på, att det dessutom är dubbla pass just idag känns inte sådär jättebra. Men det är bara att bita ihop. Har ju klarat av det första passet så nu djävlar. Tar en Billys pan-pizza och hoppas att jag mår bättre i morgon. För det är nog inte någon mening att hoppas på att jag mår bättre till nästa pass... Suck.
Har ju i alla fall fått promenera med småklunsarna en sväng, vilket gick jättebra. Tänkte att de får följa med in till stan och sitta i bilen i natt medan jag jobbar.
Efter en mysig morgonpromenix med världens bästa vovvar så är jag lite närmare mänskligheten snarare än zombieversionen. Dock inte helt hundra orkesmässigt, men det är bara att bita ihop. De senaste dagarna har varit väldigt intensiva och känslor, tankar & funderingar har kommit och gått och snurrat runt och ibland bara försvunnit helt. Jag är alltså ganska trött rent psykiskt och det smittar av sig på kroppen som bara känns seg och ovillig. Skönt att då ha två underbara hundar att gosa ner sig med, som ser till att jag kommer upp..
Aja, jag mår ju bra iaf även om livet fortsätter snurra på i 180 och inte blir som jag tänkt mig. Det finns ju alltid någon som har det värre...