psykiskt trött

Skolan, Ailo, städa under diskbänken här hemma, blogga + läsa bloggar, laga mat och äta mat, smågräla med bror  = slut i huvudet. Masade mig ut i stallet efter maten. Kände mest bara för att gå och lägga mig men fixade hästarna och fick en liten idé. Jag gick och hämtade ett grimskaft, gjorde om det till ett "strypkoppel" och tog på Dóttla det. Ledde ut henne från hagen med halsringen och lät Wojjeponken vara kvar, sedan tog vi en lugn och väldigt kort men skön promenad. Jag lät mig själv vara trött, vara psykiskt ur balans. Jag lät mig helas av min underbara häst. Efteråt hade jag så mycket mer energi. Jag valde att "jobba" lite mer med Ailo och tog den där kvällspromenaden som jag skrev om i förra inlägget. Hon ger mig så mycket, min häst. Bara att vara, att kunna gå en kort runda med henne är magiskt. Inget speciellt egentligen, men magiskt för mig. Hon är min laddare. Trots våra meningsskiljaktigheter så är vi som handen och handsken. Gjorda för varandra.

Valpis

Ailo fick följa med in till stan idag. Först satt hon i bilen fram till 11.15 (började klockan 10 så inte så länge), tog en kort promenad då men Ailo kissade inte, gick sedan på lunch. Sedan gick jag en sväng till med henne runt 11.50 - 12.00. Hon kissade då och fick sedan sitta i bilen tills jag slutade vid 15.00, vilket gick super. Jag åkte då ner till badhusparken och promenerade runt med henne. Miljötränade. Vilket också gick underbart bra. Fick många komplimanger för min fina och duktiga hund, härligt att höra. Det värmer så gott då. Haha, känns dock som om hon gjort hela arbetet själv.

Vi kunde gå förbi en hund som satt och gnällde och var jättenyfiken på Ailo utan att hon skällde. Jag frågade då om det var okej om jag tränade lite med Ailo i närheten av den hunden och det fick jag. Nemas problemas där heller. Hon ville gå fram och nosa och drog lite i kopplet men det var bara att peta lite på bringan med skon så satte hon sig eller sökte ögonkontakt med mig. Superhunden. Den andra hunden satt och gnällde, åmade sig och drog lite i kopplet hela tiden så det kändes skönt att Ailo skötte sig så grymt bra.

Vi vandrade upp på stan en sväng också, tränade på att hon inte skulle dra i kopplet utan hålla koll på mig istället. Gick ganska bra, inte lika bra som med hund- och människomötandet men helt okej. Jag är stolt över min fina tjej och nöjd med dagen. Jag har precis varit ute och gått en prommis med min tjej då vi fortsatte med tänket att hon ska hålla koll på mig. Hon fick vara lös och så gick vi. Hon springer ofta i förväg så när hon är långt bort så vänder/ byter jag ritkning så att hon måste hålla koll. När hon kom springandes var jag väldigt positiv och lekte med vanten och/eller gav henne baconost (på tub). Jag tränade även på lite inkallning och fungerade riktigt bra. Härlig dag helt enkelt! Och nu har jag en trött vovve.

bild från dagen jag hämtade hem mitt hjärta

Prinsessan

Rosa halsband med prinsesskronor på!

Min fina tjej!

Kärlek!? <3

Jag som inte ville ha något rosa till min hund. Haha! Så gick det med det. Det började med rosa hundleksaker och nu har hon ett rosa hundhalsband med prinsesskronor på. Aja, hon ska få ett coolt halsband också. Ett med nitar eller så. Medan jag ändå höll på och fotade så knäppte jag lite kort på hennes nya bur också.

Ihop fälld

nya buren

"gardiner"

"öppna" fönster

Jag har en stor säng så hundburen får lätt plats
och det finns fortfarande gott om utrymme kvar!

Blubb

Yaaay. Jag har varit duktig. Host. haha. Det är fint väder ute och vi ska sitta i en datorsal på skolan på första lektionen. Bajs på det. Jag vill vara uteeeeee! Hehe. Funderar på att ta med Ailo och låta henne i sitta i bilen för att kunna miljöträna lite på lunchen och efter skolan. Skulle inte vara  helt fel faktiskt.

Varning för ordbajs!
Fortsätter det fina vädret blir det nog lite jobb med fina D. Jag red faktiskt igår också. Men det kändes inge bra, det gick inte så bra heller och mer än så orkar jag inte dela med mig. Jag ska försöka komma igång med min fina tjej nu, men jag måste leva i nuet med henne, inte sväva bort i planer för oss två. Vi kan det vi kan, vi gör det vi gör och mer än så behöver det inte vara. Jag följer många hästbloggar och bilddagböcker och jag känner mig super stressad för att vi inte har den kommunikationen, den relationen, kan det där, vet hur vi ska lära oss det osv som skrivs och visas på de sidorna. Inte bra alls med andra ord. Det är skitbra att få inspiration, det är inte bra att sätta för höga krav och mål efter vad man ser att andra kan. Jag har börjat göra det vilket leder till att jag blir irriterad när saker och ting inte fungerar och vår kommunikation och relation brister. Det finns en anledning till att jag inte är en tävlingsmänniska. Jag påverkas otroligt mycket av det jag ser av andra,att andra kan, kan de det så ska vi också klara av det. Det är bra med mål, men inte med för höga mål. Medvetet vet jag vad vi klarar och inte, omedvetet pressar jag mig själv, stressar upp mig och mår dåligt vilket ger dåliga "resultat" med min häst. Så jag får se hur mycket jag delar med mig av här. Min och Dóttlas relation går inte så mycket framåt nu eftersom hon stått rätt mycket pga, valp, jobb och skola. Och mina prestaionskrav. Så, när det går bra får ni läsa  om det och går det mindre bra kommer jag kanske bara nämna det. Eller skriva om det någon dag  senare bara för att kunna smälta och bearbeta det själv. Jag mår ju så bra av att skriva här, men samtidigt blir det jobbigt när jag inte kan skriva om att det går bra. För även om jag inte har många läsare så blir det en omedveten men psykiskt jobbig grej att andra ser mina fel och brister. Trots att det är sjukt bra att vara uppriktig, och ärlig med hur det är. Det ger mig en annan syn på mitt sätt.

Men nu vet ni, pussen!