Yaaay. Jag har varit duktig. Host. haha. Det är fint väder ute och vi ska sitta i en datorsal på skolan på första lektionen. Bajs på det. Jag vill vara uteeeeee! Hehe. Funderar på att ta med Ailo och låta henne i sitta i bilen för att kunna miljöträna lite på lunchen och efter skolan. Skulle inte vara helt fel faktiskt.
Varning för ordbajs!
Fortsätter det fina vädret blir det nog lite jobb med fina D. Jag red faktiskt igår också. Men det kändes inge bra, det gick inte så bra heller och mer än så orkar jag inte dela med mig. Jag ska försöka komma igång med min fina tjej nu, men jag måste leva i nuet med henne, inte sväva bort i planer för oss två. Vi kan det vi kan, vi gör det vi gör och mer än så behöver det inte vara. Jag följer många hästbloggar och bilddagböcker och jag känner mig super stressad för att vi inte har den kommunikationen, den relationen, kan det där, vet hur vi ska lära oss det osv som skrivs och visas på de sidorna. Inte bra alls med andra ord. Det är skitbra att få inspiration, det är inte bra att sätta för höga krav och mål efter vad man ser att andra kan. Jag har börjat göra det vilket leder till att jag blir irriterad när saker och ting inte fungerar och vår kommunikation och relation brister. Det finns en anledning till att jag inte är en tävlingsmänniska. Jag påverkas otroligt mycket av det jag ser av andra,att andra kan, kan de det så ska vi också klara av det. Det är bra med mål, men inte med för höga mål. Medvetet vet jag vad vi klarar och inte, omedvetet pressar jag mig själv, stressar upp mig och mår dåligt vilket ger dåliga "resultat" med min häst. Så jag får se hur mycket jag delar med mig av här. Min och Dóttlas relation går inte så mycket framåt nu eftersom hon stått rätt mycket pga, valp, jobb och skola. Och mina prestaionskrav. Så, när det går bra får ni läsa om det och går det mindre bra kommer jag kanske bara nämna det. Eller skriva om det någon dag senare bara för att kunna smälta och bearbeta det själv. Jag mår ju så bra av att skriva här, men samtidigt blir det jobbigt när jag inte kan skriva om att det går bra. För även om jag inte har många läsare så blir det en omedveten men psykiskt jobbig grej att andra ser mina fel och brister. Trots att det är sjukt bra att vara uppriktig, och ärlig med hur det är. Det ger mig en annan syn på mitt sätt.
Men nu vet ni, pussen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar