tisdag 17 maj 2011

Sessan

Ryckte upp mig efter maten och red min fina tjej. Underbart. Arbetsamt. Jobbigt! Jag fick jobba rejält med mig själv för att hitta min häst. Det var bara att skita totalt i hur hon gick och bara koncentrera mig på mig själv. Att vara följsam men bestämd, att verkligen sitta till med kroppen, sitta rätt, använda mig av min kropp för att få henne att börja slappna av och lyssna. Hon spände till kroppen så fort jag satt upp och gick emot mina hjälper. Skulle kasta sig iväg och inte gå åt "mattes" håll alls utan bara gå emot signalerna, skjuta ut bogen och spänna till halsen och bara snurra. Jag bestämde mig för att inte bli irriterad eller arg utan jag skulle bara vara iskall. Jag började strunta i hur hon gick och följa med istället för att bryta tillbaka, jag formade min kropp efter det håll jag ville åt och efter en stund började hon följa med mig. Lyssna på mig. Istället för att bara bryta sig ut från mattes arbete så började hon följa mig. Mjukt. Visst stressade hon och visst spände hon sig av och till under hela passet, men det var sådan skillnad, sådan enorm skillnad, på början och slutet av passet. Hon mjuknade och jag mjuknade. I slutet fungerade skritten perfekt men när jag provade byta till en högre gångart kom spänningarna och utbrytarförsöken tillbaka. Gångarterna blandades och hon stressade, men så fort jag fick en någorlunda okej tölt åt varje håll så avslutade jag. Vi måste hitta avslappning och lugn i varandra, hjälpa varandra att stressa ner och att lyssna på varandra. Min häst är inte som alla andra, hon fungerar inte som alla andra. Men nu börjar jag komma igång med henne igen och då kan vi jobba mot att hitta avslappning i alla gångarterna.

Foton; Lina Andersson
Redigering; Jenny Nyström!


Min perfekta häst, du är så bra, så underbar. Du utvecklar mig inom insikternas ädla konst!

Foto och redigering; Lina Andersson
God natt!<3

It's all about me!





Schleten :/

Är snuskigt trött just nu och fryser. Blööööh! Sugen på mat men det finns knappt något och jag orkar inte ställa mig och laga något seriöst. Det får bli fiskbullar till mig. Och mackor.... Ska verkligen försöka ta mig ut och köra ett till pass med D och ett pass imorgon bitti. Vi börjar komma igång lite med träningen nu. Visserligen har hon vilat i tre dagar pga nyverkning och dåligt väder, plus en matte som haft fullt upp... Hehe!

Gosh

Var  ju bal igår, väldigt trevligt. Men självklart var ju en av pållarna tvungen att gå och skada sig. Chefen. Jag borde inte åka bort, då skadar sig något av djuren eller så gör de dumheter!

Linnea var i alla fall i stallet hela dagen igår efter skolan. Promenerade en bra bit med Wojje och såg till att han fick komma ut. När hon kom tillbaka till stallet med Wojje så sprang chefen runt i hagen i ren och skär panik. Han var livrädd och täcket tjorvade till sig. På något sätt fick han in ena framhoven genom halsöppningen och trillade omkull på grund utav det. Som tur var såg Linnea allt och ringde Maggan och Lasse som kom och hjälpte till att fånga in Chefen. Då hade han trampat av sig en sko, fått ett sår på ena bakbenet och ett på ena frambenet, totalkvaddat täcket och var dessutom genomblöt av svett. De tvättade av såret, jag ringde upp Linnea som ringt mig under allt i hopa och kunde ringa och be Sara åka ut och ta hand om sin häst. Sara skulle sköta insläppet igår kväll och var precis på väg att åka dit när jag ringde och berättade att Chefens olycka. Så alla hästarna blev ompysslade och omhändertagna till sena natten igår. De hade släckt och nattat dem helt vid 23.30-tiden. Gosh.

Idag när jag släppte ut pållarna så satt Chefens bandage kvar och de fick sitta på tills Sara kom ut vid halv tolv med sin hovslagare som skulle slå på skon. Vilka bravader va? Jag ska alltså inte lämna gården, eller vad då?

Aja, pållarna mår hyffsat idag. Chefen är lite stel och småhalt men det kommer nog ge med sig inom några dagar. Jag ska tvätta såren ikväll och verkligen kika igenom honom igen då.

Jag och Sara åkte och hämtade spån och lusern innan vi plockade upp Linnea. Väl hemma tog vi och mockade, spånade upp och fixade hästarnas nattamat innan vi tog in och pysslade om alla tre. Chefen var ju stel och lite småhalt så han fick stanna hemma medan jag och Linnea tog ut D och W på en prommis. Jag red Dóttla och Linnea promenerade med Wojje. Dóttla kändes himla härlig idag, glad, positiv, pigg och så lyssnade hon riktigt fint när vi töltade fram. Några tjurningarr blev det och hon försökte skjuta ut bogen och vända/volta några gånger men inte så farligt ändå. Det känns som om vi kommit in i ett litet flöde nu. Ett positivt flöde. SKÖNT! När vi kom tillbaka så tog jag och Linnea och smörjde läder, välbehövligt!

Nu ska jag försöka få till någon mat innan jag tar ut min gråa prima donna på ett arbetspass. Fina tjejen!

26 dagar kvar till flytt, goood....