Sessan

Ryckte upp mig efter maten och red min fina tjej. Underbart. Arbetsamt. Jobbigt! Jag fick jobba rejält med mig själv för att hitta min häst. Det var bara att skita totalt i hur hon gick och bara koncentrera mig på mig själv. Att vara följsam men bestämd, att verkligen sitta till med kroppen, sitta rätt, använda mig av min kropp för att få henne att börja slappna av och lyssna. Hon spände till kroppen så fort jag satt upp och gick emot mina hjälper. Skulle kasta sig iväg och inte gå åt "mattes" håll alls utan bara gå emot signalerna, skjuta ut bogen och spänna till halsen och bara snurra. Jag bestämde mig för att inte bli irriterad eller arg utan jag skulle bara vara iskall. Jag började strunta i hur hon gick och följa med istället för att bryta tillbaka, jag formade min kropp efter det håll jag ville åt och efter en stund började hon följa med mig. Lyssna på mig. Istället för att bara bryta sig ut från mattes arbete så började hon följa mig. Mjukt. Visst stressade hon och visst spände hon sig av och till under hela passet, men det var sådan skillnad, sådan enorm skillnad, på början och slutet av passet. Hon mjuknade och jag mjuknade. I slutet fungerade skritten perfekt men när jag provade byta till en högre gångart kom spänningarna och utbrytarförsöken tillbaka. Gångarterna blandades och hon stressade, men så fort jag fick en någorlunda okej tölt åt varje håll så avslutade jag. Vi måste hitta avslappning och lugn i varandra, hjälpa varandra att stressa ner och att lyssna på varandra. Min häst är inte som alla andra, hon fungerar inte som alla andra. Men nu börjar jag komma igång med henne igen och då kan vi jobba mot att hitta avslappning i alla gångarterna.

Foton; Lina Andersson
Redigering; Jenny Nyström!

Min perfekta häst, du är så bra, så underbar. Du utvecklar mig inom insikternas ädla konst!

Foto och redigering; Lina Andersson

God natt!<3