Gick inte bra alls. Så fort jag satt upp skulle hon iväg. Stress, stress, stress. Gick inte få någon kontakt alls i princip utan hon tuffade på som ett lokomotiv och det var bara att styra dit man skulle. Min idé om att rida lite skrittövningar längs vägen gick och rakade sig helt och hållet. Gav upp den tanken, hoppade av och ledde in henne i "paddocken". Sämre underlag men en helt annan häst. Hoppade upp och det märktes att hela hon var lugn. Inte helt avslappnad men lugn så att det gick att få kontakt med henne igen. Skrittade längs fyrkantsspåret och gjorde volter i olika storlekar. Började frysa och kände att det inte var någon mening att kräva något mer av henne då underlaget var för dåligt. Nöjde mig med att ha hitta en lugnare kontaktbar häst. Skönt! Det märks direkt när D har stått förlänge. Det blir liksom kollrer i huvudet på henne.
Sonja har fått komma ut på några kalla uteritter vilket hon har tyckt mycket om. Blir ju lite tråkigt för dom att bara skrota i hagen...
