Ledsen. Ledsamhet. Sorg. Tårar. Gråt. Hur länga måste jag vara ledsen? Jag sörjer. Jag är i sorg. Varför gör det så här ont?
Jag sörjer mina förluster. Min gård, mitt hus, mina drömmar, att kunna släppa ut mina barn på gården och låta dem leka ute med öppen dörr. Jag känner mig instängd, jag är ingen stadsråtta, jag har alltid varit en skogsmus. Och nu är jag här, i stan. Så långt bort från där jag vill vara. Jag tittar ut, ser hus, ser andra människor och längtar bort. Det är för trångt. För många, för nära.
Jag sörjer förlusten ev en partner, en vän, den jag delat livet med. Det glada, det fina, det fula, det jobbiga. Förlusten av närhet, av intimitet, av en kram och ett jag älskar dig. Och det gör bara ont.
Hur många tårar finns det i regnet? Känslorna bryr sig inte om vad huvudet vet. Kroppen lyssnar på känslorna och tårarna rinner. Känslan av sorg vill inte ge med sig. En dag till biter den sig fast.
Jag har mina grabbar hos mig, men ledsamheten gör sig hörd ändå. Misslyckandet bankar i mitt hjärta, gör sig påmint.
