Hade en härlig dag igår, var ledig så spenderade dagen på bästa sätt! Först tog jag med Axa och Ailo till stan för Axas 12 veckors vaccination vilket gick jättebra! Kom även ihåg att ta vikter på tjejerna, Axa vägde 6,5 kg och Ailo 12,8 kg vilket kan vara kul att veta.. Passade på att miljöträna medan vi ändå var i stan så jag ringde Emelie och tog med henne på vår promenad i stan! Det var mycket att titta på och vi mötte ett par hundar under dagens gång, Ailo gruffade lite och Axa skällde lite första gångerna hon såg hundar men allteftersom lugnade de ner sig och sista hundarna vi mötte reagerade Axa inte alls på. Så himla nöjd med mina fina tjejer! De var riktigt trötta när vi for hemåt! Sita fick stanna hemma på förmiddagen, jag tyckte det var förvarmt för att lämna en hund i bilen och jag vill inte gå på stan med tre hundar.
Kom hem och tog det lite lugnt en liten stund innan jag tog med alla vovvarna till Backfors. Lät Axa och Ailo springa lösa medan jag hämtade lite kvistar till Alvin att gnaga på. Men när jag hämtat Dottla fick allihopa gå till hundgården.
Min plan var att rida ner och rida ett pass på travets grusplan men det blev en härlig tölttur ute i stället! Hon känns mycket renare i tölten nu och har börjat lyssna riktigt bra på sitsen igen vilket gör att ridkänslan är på topp! En kort sträcka galopp och några korta sträckor trav blev det också men hon ville mest bara tölta så då jobbade vi med det. Med Dottla är det mycket basic, inte något avancerat. Men det gör inget för när jag sitter där och rider och jag verkligen känner de små, små förbättringarna som sker då är det ren och skär glädje. Jag känner mig lycklig! Vi kommer aldrig bli ett stort tävlingsekipage som hävdar oss på banorna, men det är inte heller det min ridning och mitt hästliv handlar om heller. Jag är så glad att jag äntligen får ett gehör på min sits i tölten, en reaktion och en halvhalt. Det är det lilla som gör det stora!
Helgi körde jag upp till västeråsen där jag lånade rundcorallen för lite motion utan ryttare. Gick jättebra fram tills grabben vände lite hastigt och lyckades trampa av sig vänster framsko. Så jäkla typiskt! Kändes riktigt surt, men som tur är kommer nog Pernilla ut inom kort och slår på den. Blev dock rätt glad ändå för trots att han trampade av sig skon så blev han inte så halt som han var förra veckan innan sulorna sattes dit. Han markerade men inte så farligt så jag tror bölden försvunnit helt och hålet har läkt ihop lite mer!
På kvällen for jag, Johan och hundarna hem till mamma och åt middag och hjälpte till att lägga tak på hebret så nu är det bara att pappa så är det klart för hösten...
