Ny bloggportal

För någon dag sedan klickade jag mig in på min blogg.se blogg och insåg att en massa saker har försvunnit. Till exempel så hade väderprognosen försvunnit och arkivsidan/menyn på bloggens "startsida". Jag försökte då ändra tillbaka till en av blogg.se:s egna designer (vilket ni ser reultatet av också!) men meny/arkivdelen är fortfarande inte där den ska vara. Inte heller är inläggen i bra storlek, om man skrollar ner lite på sidan, vilket ger ett väldigt konstigt intryck. Förutom det så strular det ganska mycket när man skriver ett inlägg, det kan se bra ut i förhandsvisningen men publicerat blir det fel och då måste jag gå in och ändra i html-koderna för att få det rätt, eller i alla fall hyfsat. Så nu har jag bytt hit till blogspot.com

Och nu ser adressen ut så här truhoppochkarlek.blogspot.com, precis som innan alltså fast med blogspot.com på slutet istället för blogg.se!  ;)

agility

Ingen dans på rosor

Eller det kanske är just det det är?

En lekande dans på vackra röda blommor med en vass och taggig stjälk.

Så; efter gårdagens fina promenad fick jag med mig Dottla hem och in i stallet där jag borstade igenom henne och tog på tränset. Red iväg (barbacka som alltid) och så länge var allt frid. Dottla gick på hyfsat tills vi kom ut på ängen bredvid mitt hus, där började tjrvet. Hon spände till, snodde runt och vänster och stängde av högersidan. Jag kände mig extremt dålig som inte fick någon som helst kontakt med min häst, vi bara bråkade. Efter många om och men och efter lika många snurrar så tog vi oss äntligen ut på vägen och upp förbi Gunnar Kristofferssons hus. Med en askass känsla i magen fortsatte vi ut på ängen bredvid hans hus och vi tog oss nästan ända fram till skogen innan nästa släng av snurrar kom. I ca 10 minuter satt jag och försökte få kontakt med min häst samtidigt som jag själv mådde dåligt. Otroligt dåligt. Jag hade lust att grina. Men då började jag prata med mig själv. (Hej schizo?)

- För i helvete Bella, sätt igång och rid hästen. Använde sätet, lossa upp och mjukgör. RID för i helvete RID! Skärp till dig, prata med henne. Lås upp. Skit i att det går skit nu och fokusera. Bra där. Rid på en volt, mjuka upp, ställ om. ANVÄND SÄTET, forma henne. Men RID då. "Slit" henne inte i munnen utan ge efter själv först.

Så efter 20 minuter till ute på den där djävla ängen så tog vi oss upp på vägen med en något mjukare och något mindre låsande häst.

Några fler snurrar blev det såklart men vad gjorde det? Jag började hitta mig själv igen, hitta tillbaka till våran kommunikation.

Efter en stund på vägen så stack vi in i skogen och red lite halvt planlöst och utan stig men följde ändå vägen, där kom lyssnandet tillbaka på riktigt. Hon slutade att bara stänga av och började verkligen lyssna på min sits igen. Det kändes så sjukt underbart när det gick uppför mig att mitt pepptalk med mig själv faktiskt fungerade och gav resultat, att jag faktiskt RED henne oavsett om det gick bra eller dåligt. När vi kom ut till vanliga vägen blev det en härlig galopp och sedan avslutade vi och gick hem ock så fick pållen en genomgående stretch och massage.