Haft en fullspäckad förmiddag där jag ägnat mig åt djuren till fullo. Började med att fodra hästarna och byta deras vatten, tog en stund då vattnet ute är avstängt och jag fick konka vatten inifrån. Vem behöver gym? For hem och stack direkt ut på en härlig promenad med Ailo och Sita, blev inte så långt men det var skönt att få rensa skallen ändå! Skyndade mig ut i stallet igen och gjorde i ordning Helgi. När vi kommit oss iväg och skulle trava var han lite spänd och tittig, inte riktigt lugn i sinnet. Vi följde en ängskant och jag försökte rida fram en okej trav, påminnde mig själv om att lyfta blicken och skymtade precis den mörka siluetten av en travande älg en bra bit bort. Helgi kastade åt sidan och jag flög som en liten vante in i ett buskage. Fick tillbaka andningen och kände mig lite illamående, låg kvar en stund och blundade, kände efter hur kroppen kändes. När jag konstaterat att inget var brutet, jag inte hade speciellt ont, jag kunde röra på alla kroppsdelar och jag fortfarande inte lärt mig att flyga som en fågel var det bara att kliva upp och knata hem efter Helgi. Den lilla fegisen hade sprungit hela vägen hem och stod och hängde vid hagens ingång. Bara att sitta upp igen och rida iväg. Andra gången gick det bättre, det var inga Helgi-ätande-älgar i farten och jag fick till en riktigt trevlig tölt. Körde på rätt ordentligt och växlade hela tiden mellan tölt, trav och galopp. Han kändes så himla härlig och lyhörd och jag njöt verkligen när vi skrittade sista biten hem. Skyndade mig att byta häst och tog en snabb tur på Dottla. Inte nog med att jag blev mörbultad av Helgis flygtur, Dottla galopperade fort i skogen med mig och mitt ansikte fick sig en rejäl kyss av en gren. Läppen sprack och jag är inte förvånad om jag skulle få ett litet blåöga också... Men än så länge syns inget, som tur är!
Lunchade hästarna fort som attan innan jag gasade hem och slängde mig in i duschen. Jobbar 13-21 idag och ligger nu och vilar upp mig på lite rast. Hoppas avramlingen inte gör sig allt för påmind i morgon!
