Stable time

1.5 timmes ridtur på Helgi och 40 min skritt-tur på Dottla. Det känns i rumpan nu kan jag ju säga. Måste rida mera! Haha. Men det känns ju väldigt gott i kroppen också.

Helgi var lite på tårna idag, då det blåste, och jag fick känna på lite av hans stress. När det blev för mycket läskiga saker vi skulle gå förbi så ställde han sig någon gång under ridturens gång. Men med lite tålamod så tog vi oss förbi utan problem. I och med att han var lite spänd idag var det först på slutet han började slappna av på riktigt och jag fick känna på riktigt fin tölt. Han är inte så stark än så de där riktigt bra stegen är få men oj vad det kändes bra att få fram dom. Riktigt rolig avslutning på ridturen och ett fett smajl i fejset för min del. Helgi tyckte det var skönt att få komma ut i hagen igen, det första han gjorde var att lägga sig och rulla. Sonja sympati-rullade kort därefter och båda visade stolt upp sina  fina lerinpackade kroppar för matte. Suck. Längtar verkligen tills hagarna börjar torka upp och betessäsongen drar igång!

Bild från idag, Helgi från Solbacken.

Dottla kändes lite seg från början men lyssnade okej och knatade på som vanligt efter en stund. Jäklar vad rund om magen hon är. Var enorm skillnad mot lilla fina Helgi. Men det känns gott att kunna börja sätta igång henne igen. Hon bjöd till och med på några trav steg i snön som fanns kvar i skogen. Blir mycket skrittjobb för henne nu framöver har jag tänkt. Bygga upp lite styrka där i bak och ta tag i lite dressyrarbete.

Bild från vår tid i Lidköping, 2012, Dottla från Tullus.

nu ska jag baka då vi får lite främmande i morgon. Jag råkar ju fylla 23 då så man får väl se till och ha lite hyfs och bjuda på hembakat fika då, eller!? ;)