Ska i alla fall bli intressant att träffa Tanjas häst Kolga (6 årig islänning, alltså ett år yngre än D!) som verkar vara så otroligt lik Dóttla i psyket, i alla fall av det jag läst på Tanjas blogg! Haha, undrar hur detta kommer gå. Ni får väl hålla utkik i tidningarna efter våra dödsannonser... Nej då, skämt åsido! Jag tror det kommer gå bra, bara Dóttla håller sig i skinnet och inte bitchar under ridturen/ turerna. Båda två verkar vara ena riktigta surkärringar vad det gäller andra hästar. Men utmaningar är till för att utveckla, eller hur!? ;)
tisdag 4 januari 2011
Idag
Om en stund kommer Tanja Deimo hit och så ska vi ta våra vildhjärnor till hästar på en tur tillsammans. Kommer bli intressant. Hon får skjuts av sin pojkvän och min kompis Alexander Strid och jag vet faktiskt inte om han ska följa med på en ridtur (får skritta på lugna fina Trú i så fall) eller om han ska stanna hemma, alltså hemma hos mig, under tiden. I så fall får han vara hundvakt! Hehe.
Mmmmmmmmmmmums
Bestämde mig för att prova att sätta in Ailo i hundgården igår när jag skulle rida, vilket gick super. Moa och Fanta satt redan där sedan någon timme så det var bara att släppa in Ailo till dem. Fast först var hon med när jag fixade iordning hästen i stallet.
Jag och Ailo gick ut i hagen och hämtade min gråa springare. Min vackra gråa springare! Det blev lite gottigotti för henne på stallgången medan Ailo avundsjukt tittade på. Haha, hon verkar gilla hästmaten hon också! Dóttla var i alla fall lugn och fin och stod still på gången. Jag tyckte dock att hon kunde få stå uppbunden på gången då Ailo var med och Dóttla inte är alltför förtjust i hundar. Båda skötte sig super och inom en liten stund var jag och Dóttla redo för ridning. Jag ledde fram henne till vårt hus med Ailo hack i häl, där släppte jag henne och viskade i hennes öra att hon kunde göra som hon ville, gå vart hon ville. Haha, vad sagofjantigt det där lät! Men det var precis vad jag gjorde, viskaade i hennes öra, eftersom jag skulle plumsa i djupsnön bort till hundgården med Ailo. Men vet ni vad pållen min gjorde? Jo, självklart följer hon efter mig när jag bär iväg Ailo, och plumsar ut i djupsnön hon också. Framme vid hundgården släpper jag in lillvalpis och Dóttla väntar. Jag hade räknat med att hon skulle gå upp till hagen och vänta/vara med de andra hästarna. Sådana där småsaker gör mig riktigt glad. det betyder så mycket för mig! Att hon väljer att följa med mig, trots att hon är lös och jag går ut i djupsnö.
Aja, jag satte som sagt in Ailo i hundgården och så promenerade jag och Dóttla ner till ridplanen. Där låg ca 1 dm snö kvar sen det senaste snöfallet det var ett mjukt men arbetsamt underlag. Jag hade tänkt skrittarbeta henne så jag provade att rida med mitt jaktkandar. Det är lite för stort för Dóttla vilket gör att det inte ligger perfekt så jag fick verkligen kämpa själv för att få det att fungera bra. Jag red barbacka (som vanligt alltså! haha) och satt upp med hjälp av en stol. Hon var som vanligt piggelin men efter en stund började vi få in lite mera arbete och rätt tänk. Då jag inte ridit henne på länge nöjde jag mig med att hon började tänka åt rätt håll. Jag vill ridaoch har börjat med lite akademiskt så vi jobbade alltså framåt neråt och upp med ryggen nu, jag är väldigt nya på detta så jag kan inte så mycket alls om , vilket gjorde att jag kände att vi la oss på en okej nivå idag, hehe. Vi fick till några riktigt bra steg då det kändes rätt, dock misstänker jag att det kan ha berott på underlaget och inte riktigt på mig. Det är lite lättare att få henne att ta ett lugnare tempo och börja jobba när det finns lite lössnö på backen. Det är ju just därför det är så bra att galoppera i djupsnö då hästarna måste jobba rätt med ryggen och verkligen ta i.
Efter ca 30 min på ridplan hoppade jag av och ledde hem pållen, mest med tanke på Ailo som satt i hundgården för första gången. När jag och D kom upp på gården skällde och hoppade Moa och Fanta som galningar i hundgården (vilket är vanligt) och lilla Ailo tyckte allt verkade jättekul. Så det var bara att traska bort till stallet, fixa klart Dóttla och slänga ut henne i hagen igen för att sedan kunna hämta ut doggsen. Blev en liten promenad då innan de fick komma in.
Underbara häst och underbara valp. Jag fattar inte vilken tur jag har. De gör det så enkelt för mig. Jag tycker att hittills har Ailo varit en grymt härlig valp, jag hade sett otroligt jobb framför mig men hittills har det varit så enkelt. Jag vet att det kommer mer och mer arbete, men jag hade liksom förväntat mig mycket mer arbete redan nu. Gosh, vad tur jag har och vad lycklig jag känner mig. En underbar häst och en fantastisk valp. Och jag får ju inte glömma min otroligt gosiga katt också. Lillrasse. Jag har en alldeles egen liten djurfamilj i min vanliga familj. Haha!
Jag och Ailo gick ut i hagen och hämtade min gråa springare. Min vackra gråa springare! Det blev lite gottigotti för henne på stallgången medan Ailo avundsjukt tittade på. Haha, hon verkar gilla hästmaten hon också! Dóttla var i alla fall lugn och fin och stod still på gången. Jag tyckte dock att hon kunde få stå uppbunden på gången då Ailo var med och Dóttla inte är alltför förtjust i hundar. Båda skötte sig super och inom en liten stund var jag och Dóttla redo för ridning. Jag ledde fram henne till vårt hus med Ailo hack i häl, där släppte jag henne och viskade i hennes öra att hon kunde göra som hon ville, gå vart hon ville. Haha, vad sagofjantigt det där lät! Men det var precis vad jag gjorde, viskaade i hennes öra, eftersom jag skulle plumsa i djupsnön bort till hundgården med Ailo. Men vet ni vad pållen min gjorde? Jo, självklart följer hon efter mig när jag bär iväg Ailo, och plumsar ut i djupsnön hon också. Framme vid hundgården släpper jag in lillvalpis och Dóttla väntar. Jag hade räknat med att hon skulle gå upp till hagen och vänta/vara med de andra hästarna. Sådana där småsaker gör mig riktigt glad. det betyder så mycket för mig! Att hon väljer att följa med mig, trots att hon är lös och jag går ut i djupsnö.
Aja, jag satte som sagt in Ailo i hundgården och så promenerade jag och Dóttla ner till ridplanen. Där låg ca 1 dm snö kvar sen det senaste snöfallet det var ett mjukt men arbetsamt underlag. Jag hade tänkt skrittarbeta henne så jag provade att rida med mitt jaktkandar. Det är lite för stort för Dóttla vilket gör att det inte ligger perfekt så jag fick verkligen kämpa själv för att få det att fungera bra. Jag red barbacka (som vanligt alltså! haha) och satt upp med hjälp av en stol. Hon var som vanligt piggelin men efter en stund började vi få in lite mera arbete och rätt tänk. Då jag inte ridit henne på länge nöjde jag mig med att hon började tänka åt rätt håll. Jag vill ridaoch har börjat med lite akademiskt så vi jobbade alltså framåt neråt och upp med ryggen nu, jag är väldigt nya på detta så jag kan inte så mycket alls om , vilket gjorde att jag kände att vi la oss på en okej nivå idag, hehe. Vi fick till några riktigt bra steg då det kändes rätt, dock misstänker jag att det kan ha berott på underlaget och inte riktigt på mig. Det är lite lättare att få henne att ta ett lugnare tempo och börja jobba när det finns lite lössnö på backen. Det är ju just därför det är så bra att galoppera i djupsnö då hästarna måste jobba rätt med ryggen och verkligen ta i.
Efter ca 30 min på ridplan hoppade jag av och ledde hem pållen, mest med tanke på Ailo som satt i hundgården för första gången. När jag och D kom upp på gården skällde och hoppade Moa och Fanta som galningar i hundgården (vilket är vanligt) och lilla Ailo tyckte allt verkade jättekul. Så det var bara att traska bort till stallet, fixa klart Dóttla och slänga ut henne i hagen igen för att sedan kunna hämta ut doggsen. Blev en liten promenad då innan de fick komma in.
Underbara häst och underbara valp. Jag fattar inte vilken tur jag har. De gör det så enkelt för mig. Jag tycker att hittills har Ailo varit en grymt härlig valp, jag hade sett otroligt jobb framför mig men hittills har det varit så enkelt. Jag vet att det kommer mer och mer arbete, men jag hade liksom förväntat mig mycket mer arbete redan nu. Gosh, vad tur jag har och vad lycklig jag känner mig. En underbar häst och en fantastisk valp. Och jag får ju inte glömma min otroligt gosiga katt också. Lillrasse. Jag har en alldeles egen liten djurfamilj i min vanliga familj. Haha!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)