Det har inte blivit några kurser för mig och hästarna senaste tiden, Dottla är avställd och jag har försökt rida Helgi efter bästa förmåga. Brist på både tid och pengar har varit orsak till att kursandet och ridlektioner uteblivit och det har märkts. Jag har ridit och försökt jobba på med de lärdomar jag packat i min ryggsäck men motivationen har trytit. Det har känts tungt och jag har suttit fast i min ridning. Och det blir så, man fastnar när man inte har någon som tittar och ser och det går tungt. Det blir motigt. Jag har känt mig så less i ridningen, känt att det inte fungerat helt hundra, att jag inte fått till den där känslan.
Så idag var jag på kurs för Atli. En parlektion och en privatlektion och jisses vad välbehövligt det var! Jag har suttit och ridit Helgi och känt att det inte flyter, att jag bär honom och att han blivit lat. Frustrerande! Så idag fick jag hjälp med det, jag har ju ridit honom på "fel" sätt. Han är oförskämd och försvinner ut i det blå, fokuserar på allt runtomkring och jag har låtit honom göra det. För att jag inte vetat om det och inte vetat hur jag ska handskas med det. Idag var en riktig aha-upplevelse och det kändes så skönt att få hjälp. Jag måste bli snabbare med eftergift och prata med lite större bokstäver till Helgi. Föra ett samtal med honom, och om han försvinner iväg (vilket är oartigt när man är mitt uppe i ett samtal) våga ryta till och kräva uppmärksamheten och inte ursäkta honom. Dessa valacker alltså....
Så vad fick jag göra idag då? Jag fick rida min häst framåt och neråt, kräva att han skulle vara mjuk och smidig och lyssna. Jag fick en ny häst. Ibland är det så enkelt och jag fattar inte varför vi gör det så svårt? Framåt, neråt och kräva uppmärksamheten. Det var några hagar nära paddocken där vi höll till och ett par hästar började bralla. Helgi tyckte att det var värt mer uppmärksamhet och energi än jag och blev helt uppihejsan. Bra! Riktigt bra tyckte jag för då fick jag verkligen känna på hur jag skulle lösa det. Och efter en liten stund var han tillbaka hos mig igen, fullt fokus. Jag ska ställa med inner tygel, korrigera ställningen med ytter och styra bakbenen med skänklarna. Logiskt och enkelt. Be med en liten signal först och sedan bli övertydlig (tala till honom med STORA BOKSTÄVER) om inget händer. Jag vill ha en kvick häst och inte behöva tjata.
Så fick jag en ny syn på halvhalter. Det är två signaler som går emot varandra och jag måste lära min häst att reagera snabbt (vilket kräver att jag reagerar snabbt!). Vi fick börja med att backa. Jag skulle knipa med låren och lägga till tyglarna som hjälp för att rygga, därefter gå framåt med hjälp av underskänklar och lätta i handen. Först fick jag rida det som två skilda saker, backa, vila framåt, stanna, backa, stanna, framåt. Därefter kopplade vi ihop det, till att sänka tempot (tänka backa) och få upp energin (tänka framåt). Där fick jag in honom mellan skänkel och hand och jag fick verkligen känna på hur det kändes när han klev in med bakbenen och lyfte mig. Det ska vara enkelt för hästen att jobba rätt och när det är lätt blir allting annat mycket lättare!
Allt det här är ju egentligen inga nyheter, men fastnar man så kan även dessa små saker hamna i skymundan. När man inte ser det eller tänker på det så försvinner det långt bak i biblioteket och behöver uppdateras och omprogrammeras för att kunna användas igen.
Så idag kändes ridlyckan total. Jag sken som en sol efter lektionerna och jag hoppas att jag kan plocka fram denna fantastiska ridkänsla imorgon igen! Fy fan vad gott med inspiration och motivation, det är underbart med hästar!
