Att slita sitt hår

Jag sliter mitt hår medan min lilla skitponny verkar roa sig kungligt. Vi har  kommit in i en period där ingenting fungerar, hon går emot precis allt. Idag blev än en dag med "voltarbete" då vi inte kunde gå på ett rakt spår för att hon hela tiden spände till halsen och snodde runt åt vänster. Jag provade då Therese metod men ingenting fungerade. Vi bara voltade, snurrade, voltade och snurrade hela tiden. Det värsta är nästan att Dottla kan gå snuskigt bra och mjukt och fint och helt underbart  i några steg innan hon bryter ut. Jag får kämpa en stund med att få lite kontakt med henne igen och då mjuknar hon igen, frustar som på rullande band. Frust, frust, oj vad skönt och kul det är. Och så fortsätter cirkusen. Jag vet inte vad det är, har min häst börjat leka med mig som hon gör när jag är på marken. I så fall är det ju lite positivt mitt i det negativa. Knäppa men älskade och underbara pålle. Jag måste hitta någon som kan inspirera och träna oss på ett bra sätt, personligt sätt! Och jag måste börja fundera på att köpa mig en hästfinka så jag kan ta mig till någon träning också!

Jag tror egentligen att det beror mycket på mig, att jag är lite små deppig. Men jag har funderingar på att bara lägga ner ridningen en stund igen och nästan bara gå promenader, jobba löst arbete, tömköra och liknande. Kanske lite åt agillity/bruks träning. Vi måste skärpa till oss och börja prata med varandra igen, börja ha kul. Just nu verkar bara min knasiga häst roa sig....

Eftermiddagen

Eftermiddagen spenderades tillsammans med Linnea som jag hämtade upp efter skolan. Vi gjorde först foderstater åt alla pållarna, och fina namnskyltar till boxarna. Sedan kokade vi koksalt och gick ut i stallet. Där mockade vi boxar och fixade  lite innan vi tog in alla hästarna.

Jag visade hur man ska sköta Wojjes sår och gick igenom allt som gäller i mitt stall, innan vi tog en lugn tur ut i höstvädret. Linnea promenerade med Wojje medan jag skrittade på Trú, i min äckligt snygga bonnoverall!

Förklaring till bilderna på mig och Tru: På bild 1 är hästen i rörelse därav den otroligt knepiga vinkeln. På bilden 2 stod Tru och nosade Wojje i rumpan och jag har precis börjat be henne att vända huvudet mot kameran, vilket hon gjorde precis efter knäppet och såklart fick hon helt hängande tygel då, tänkte bara förklara varför det ser ut som om jag drar henne i munnen! Jag är glad för varenda liten skitbild som jag får med mig och hästarna även om jag måste förklara mig lite. Hmm. Haha! Det är inte så enkelt att vara Linnea, tvingas fota med någon annans mobil och dessutom fota en nyfiken unghäst som antingen vill smaka på kameran, röra på sig eller nosa en annan häst i rumpan....

Trú var supercool och gick lugnt bakanför Wojje, på långa tyglar. Hon lyssnade fin fint på tygelhjälperna och var lugn hela turen. Duktiga lilltjejen! Dessutom verkar hon tycka att det är riktigt kul att följa med ut och skrutta lite. Något mer finns väl inte att säga...

På hemvägen körde vi ombytta roller;dvs, Linnea fick sitta upp på Trosan medan jag ledde Wojje, även det gick BRA! Åh, vad roligt det är med duktiga hästar och duktiga barn!

(Nej jag är inte riktigt klok som slänger upp tioåriga ungar på oinridna fyraåringar!)