En lugn skritt- och travtur

- var vad jag önskade mig. Inte fasen fick jag det av min häst heller. Första 10 minutrarna var det hopp ut i åkrar, byta sida av vägen så ofta som möjligt och bara allmänt tjorv. Därefter fick jag in lite mer hjärnarbete och därmed en väldigt glad häst. Öppna åt båda hållen, sidvärtes över vägen, "samling". Vi tog en helt okej trav längs en åkerväg och sen fick hon gå på långa tyglar en bit. Bad idea! När vi kom till korsningen där vi skulle fortsätta rakt fram och över vägen så tvärdrog liten grå åt höger och stack iväg i galopp. Galopp, galopp, galopp. Öronen framåt, något hög hastighet men stabil pålle som vägrade sakta av. Hon stack med mig längs den klippta åkerkanten och njöt verkligen av att få sträcka på benen, hela biten fram till vägen. Där fick jag äntligen kontakt med henne igen och kunde vända. Då var det samma story på tillbakavägen igen, galopp, galopp, galopp. Och Ailo  hängde glatt på! Stackars Jenny fick kämpa på med att få Anton lugn när Dôttla stack iväg med mig på sitt lilla äventyr. Behöver jag nämna att vi red barbacka?

Men det gick bra, vi alla överlevde och min häst verkade bara må superbra av hela galoppturen trots att mina planer enbart är och har varit att skritta igång henne lugnt då svullnaden fortfarande inte släppt. Den blir bättre av motion, men släpper inte och återgår till sitt vanliga irriterande läge efter en stund i hagen/boxen. Vi har misstankar om att det är leran och det mjuka underlaget här som orsakar hennes svullnad då den inte är kraftig och hon inte reagerar när jag känner igenom benet, och dessutom visar hon inga tecken på hälta.

Ps. Snart flyttar vi! Hehe.. Nyfikna?

Härliga och glada blandstaffar på vift ;)

Jag har ju varit lite förkyld här i dagarna, legat hemma och mått rätt kasst. Men idag trotsade jag förkylningen och tog med mig min glada vovve ut på promenix då hon verkligen inte gjort av med mycket energi under de gångna dagarna. När vi kommer upp till första granngården så kommer en unghund glatt utspringandes och självklart börjar han och Ailo leka. Jag gick då in på gården och letade reda på hundens ägare. En trevlig pratstund senare för min del och en lekstund för Ailo så är vi påväg på vår promenad igen. Med unghunden Ville som sällskap. Ville är ca 7 månader gammal och även han är blandras med Amstaff i sig (trodde ägaren).  Jag fick alltså ta med Ville ut på promenad då vi tyckte att han och Ailo kom så bra överrens och eftersom båda behöver hundsocialisera lite. Vovvarna fick springa lösa större delen av turen men jag kallade in dem och kopplade dem när vi skulle över stora vägen, vilket gick superbra! Och båda vovvarna skötte sig verkligen bra under hela turen, förutom Ailo sista biten hem då hon fick upp jakten på en stackars katt så jag fick koppla henne...