Eftersom Dottla står i västeråsen nu så har jag passat på att nyttja ridplanen i veckan. Vilket faktiskt tagit lite udden av ridsuget. Motivationen har dalat eftersom ridpassen inte gått som jag velat riktigt. Ni vet den där underbara ridkänslan när allt bara flyter, klickar till och man hittar det där man letar efter? Det har saknats helt, vilket gör att jag känner mig kass och blir frustrerad. Varför är det så svårt att rida? Och det hjälper ju inte att både jag och Dottla har problem med våra vänstersidor. Suck! Just nu kan man väl säga att jag är inne i en rejäl svacka, mitt ridsjälvförtroende är lågt, vilket känns tråkigt! Ja, jag fortsätter visualisera de där ridlektionerna en gång i veckan som jag ska unna mig någon gång längre fram i livet!
Nu i helgen kommer älskade Benny hit och hälsar på, välbehövligt! Kommer njuta mycket av att äntligen få träffas!
Nästa helg är det fäviken som gäller för hela slanten och på måndagen den 27 juli åker vi och hämtar ännu en familjemedlem!
Igår när jag var ut till grabbarna grus och pysslade om dem upptäckte jag att Helgis svullnad äntligen gått ner. Det är inte helt bra än men så mycket bättre. Så himla skönt! Några veckors vila till så ska vi sätta igång igen! Längtar faktiskt efter att få jobba med honom igen, trots min svacka. Ska bli så kul att komma igång och rida honom igen och plocka upp lite mål!
Och mitt upp i allt detta drömmer jag mig bort, bort till en gård jag kan kalla för MITT hem. Jag längtar så efter en egen gård, att ha hästarna utanför knuten och en egen hundgård. Vi har bott två år här i Oviken i våran lilla tvåa, men nu kliar det i själen. Jag längtar ut, till något eget. Men så är det väl alltid? Vi längtar alltid efter något "bättre"?!
Livet i ett nötskal! :)
