Kroppen är uppe i varv. Den varvade upp igår, lät mig sova alldeles för få timmar. Harry Potter gjorde mig sällskap hela natten, är nu inne på tredje boken. Och så varvade kroppen igång igen i morse. Startade dagen med ångest. Klockan noll sex noll noll. Jippie. Sprang 7 km och ångesten lättade av under tiden i spåret. Men kroppen har liksom varit uppe i varv hela dagen ändå. Red ut på Álmur på förmiddagen, en supermysig ridtur. Har sedan haft en bra jobbkväll på jobbet, fick ju dessutom en blombukett av en mystisk person! Så glad har jag ju varit på jobbet idag, och fick träffa mina fina underbara kollegor. Men det känns jobbigt att kroppen inte varvar ner.
Ska lägga mig i sängen och försöka sova nu. Sätta igång ljudboken och se om jag lyckas lura ner kroppen i sömnen i alla fall.
God natt alla mina fina, underbara vänner. Och familj! Jag älskar er alldeles otroligt mycket även om jag säger det till er alldeles för sällan. Tack för att ni finns och gör livet så fint i allt det fula och jobbiga!
