God morgon.
Det säger jag ändå, trots klumpen i magen. Trots oron som kramade om min mage igår kväll. Som gjort sig påmind i natt och som besökt mig i mina drömmar. Klumpen i magen kom till mig igår, gjorde sig hörd.
- Nej, du är inte färdig med mig än, sa den. Den talade om för mig att den finns kvar, bearbetningen är inte klar och det enda jag kan göra är att andas. Finna mig i den. Känna den, känna känslorna i den. Reda ut trasslet av känslor som snor runt där inne.
Jag låter tankarna gå. Kopplar ihop känslorna med tankar. Känner. Låter kroppen känna. Släpper ut tankarna som snurrar.
Reder ut och kopplar ihop. Ilska, vad är jag arg på? Varför är jag arg? Sorg, vad sörjer jag? Ensamhet, hur bär jag mig själv igen, står på egna ben? Benar ut, går igenom och försöker se på allt med olika perspektiv. Vad blev fel? Vad var mina brister? Hur kan jag ta till mig och jobba med dom här känslorna, hur kan jag växa i det här? Vad gör jag för att hantera det här på ett bra sätt?
Så när drömmarna väckte mig klockan 6 i morse lät jag tankarna snurra. Jag lät dom hagla, vina, piska och stöka. Jag lät orosmolnet i min mage ta plats. Och sen tog jag med mig orosmolnet ut på en joggingtur i regnet. Det var skönt. Jag kan inte springa ifrån min ångest, det tar inte bort ångesten och känslorna. Men på något sätt så hjälper det, orosmolnet skingras efter en stund och det känns som om kroppen tar sig samman och fokuserar igen, lite klarare och lite bättre. Jag känner mig stark på något vis, stark i mig själv igen. Och jag kan säga bra jobbat till mig själv.
Snart kommer Axel och Otto, och det känns skönt att få rå om dom. De kommer vara här till och med torsdag. Jag är ledig idag och i morgon, sen blir det mina två första hela arbetsdagar. Jag har sovit okej i natt, fått flera timmar sömn och bättre kvalité på sömnen. Trots att jag drömt en hel del. Mina sömntabletter är slut sedan en vecka och med Harry Potters hjälp lyckas jag varva ner och somna om kvällarna. Jag äter äntligen bra igen. Jag känner mig hungrig och äter bra. Jag känner mig mer och mer som mig själv igen, även om känslorna kommer och knackar på. Dom måste få finnas, jag vet det. Dom går inte trolla bort, det är bara att låta dom finnas och ta att dom kommer och gör sig påminda ibland. Ge dom tid. Ge mig själv tid.
Så god morgon på er allihopa, ha en grymt bra söndag! Det tänker nämligen jag ha!
