Laleh Det kommer bli bra

 

Inte bara skit

Artikel

Våga vara i känslorna, våga släppa ut dom. Älta. Skriv. Sänk kraven. Det fungerar. För en stund kan känslorna blekna bort, låta en vara nöjd, glad, älskvärd. Sen kommer nästa våg med känslor som sköljer över mig. Skvalpar in och ger mig en kall dusch. Men det blir ändå lite bättre, vecka för vecka. Långsamt, långsamt. Lite lättare att andas. Jag har klarat av att ha grabbarna 5 hela dagar. Det har gått bra, även om jag känner mig ledsen och otillräcklig. Om några timmar åker de hem till Johan och det dröjer en vecka till nästa gång. Det har varit tufft att försöka hålla ihop det som förälder samtidigt som jag har jobbiga känslor som vill komma ut. Men jag har fått hjälp, fått lite andrum ändå. Axel har hängt med Viktor två eftermiddagar, mamma kom hit och sov här en natt och passade ungarna en stund igår. Nästa fredag åker jag, barnen och Cornelis upp till Malå och hälsar på min pappa. Det ser vi framemot! 

Familj

Familj. Axel ritade en teckning på familjen idag. Och så säger han: Mamma, jag är ledsen. Ja älskling, jag är också ledsen. Det är okej att vara ledsen, alla blir det ibland. Men det kommer bli bra. 

Ungarna busar, leker. Jag låter tårarna rinna, kan inte stoppa dom idag. Jag har messmör på tröjan efter Ottos frukostkram, det matchar mina rödgråtna ögon och min arga ovårdade lilla-My-toffs på huvudet. 

Jag känner mig otillräcklig, hur räcker jag till som förälder när jag helst av allt vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet? Hur är man stark när man är så djävla svag? 

Jag läser och läser och läser. Ett år, kanske längre kommer det ta. En läkare jag träffade på jobbet berättade att det tagit henne 2 år att komma över sin 12åriga relation. 2 år? Jag kan inte ljuga för mig själv. Det känns rimligt när man mår såhär, att det kommer ta tid. En jäkla massa tid. En massa gråt. Jag har så många känslor som måste ut, varet i varbölden måste tömmas. Ät bajs, livet. Fuck you. Död åt Tengil och alla andra mantran jag kan komma på. 

Nu ska jag ut och leka med barnen. Få frisk luft, titta på mina fina barn. Och kanske, kanske kommer jag gråta en skvätt till. För skiten måste ut och det måste få vara okej. 

 https://www.svd.se/utan-vrede-kommer-man-inte-loss