Först ett mycket trevligt städpass på Stadt, dock en massa bakfulla, halvnakna ryska elitbandyspelare som bodde på hotellet. Lagomt roligt att knacka på och få se en karl endast iförd kalsonger stå och titta på mig som om jag vore dum i huvudet när jag hasplar ur mig;
-huh, do you want claening????
Hände rätt många gånger under dagens gång. I princip alla tackade nej och vände tillbaka in i bakisdimman.
När jag kom hem tog jag ut jyckarna på en promenad som var helmysig! Fram till katastrofen. Rambo har fungerat jättebra på våra promenader och jag har, precis som hemma i Börön, haft honom lös rätt mycket. Det har inte varit några problem på den fronten. Så precis som vanligt fick han och Ailo gå lösa största biten av våran 5 km långa tur. Det finns vissa bitar jag jämt har hundarna kopplade och sista biten hem är ett sådant ställe då vi ska över en 80 väg osv. Det var en bit kvar till kopplingsstället och allt var lugnt och stilla. Plötsligt drar Rambo iväg. Stänger av öronen och bara rusar. Jag visslar och skriker efter hundurslingen men han stängde som sagt bara av och drog över vägen och hem till gården. Som tur var skedde ingen olycka men det kom bilar och han hade en jäkla tur att inget hände. När han kom upp till gården konstaterade han att jag och Ailo inte var där och så rusade han ner och ut på vägen igen. Som tur var började jag och Ailo närma oss gården och kunde ropa in honom/få kontakt, och grannarna här på gården hade sett honom och hjälpte till att fånga in honom. Skönt att jag hade reflexvästarna på idag! Tacka gudarna för det. Jäkla skit.
(Ailo kom ju in till mig så fort jag började vissla, så med henne var det lugnt. Som alltid!)
(Ailo kom ju in till mig så fort jag började vissla, så med henne var det lugnt. Som alltid!)
Och allt är ju egentligen mitt fel eftersom jag trodde jag hade kontroll på honom, att han lyssnade. Så nu blir det koppel på honom. Fy vad arg man blir, och rädd, och ledsen. Det var en bra bit han sprang. Och det finns ju ingenting man kan göra när de drar iväg sådär. Nej, tackar för att jag har Ailo som är så otroligt mammig. Det ska bli skönt att vara bara vi två igen, när mamma har plockat med Rambo hem. Det har inte fungerat riktigt så bra med att ha Rambo här som jag trodde. En massa små saker som gör att det inte gått helt smärtfritt. Han hör helt enkelt hemma i sköna gröna Börön...! Han är precis som Ailo en helt fantastisk hund men kombinationen Ailo + Rambo har inte varit den bästa..
Men förutom den händelsen så har dagen varit jättebra. Tog ut Dottla nu på kvällskvisten och red i corallen. Kändes riktigt bra idag och hon kämpade på väldigt bra. Skönt att hitta en sådan underbar ridkänsla efter stressen och paniken efter Rambo-incidenten..
