Jag sitter alldeles för mycket vid facebook och instagram, är beroende, I know! Men jag läser faktiskt få bloggar. Dock har jag inte kunnat undgå den stora diskussionen och stormen som blossat upp mellan unga bloggare och "
hästjournalisterna". Huruvida unga
"hästbloggare" pressar in en smalhets- och märkeshets in i unga läsares vardag.
Jag har läst igenom
http://www.svt.se/opinion/ar-det-relevant-for-en-hastblogg-att-ha-bikinibilder
och
http://www.svt.se/opinion/article2791158.svt som startat ett utbrott av kommentarer och åsikter.
BlondinBella har gått in och försvarat de unga bloggerskorna
http://blondinbella.se/2015/04/bittra-journalistkvinnor/#respond
Så också
http://ztreliin.se/2015/04/12/hastjournalisterna-ar-smuts/
Efter att ha läst igenom de inlägg jag hittat kan jag bara säga att jag står bakom båda sidor. Jag tycker båda sidor har rätt, men i olika saker. Självklart är frågan om utseendefixering, smalhetsideal och märkeshets otroligt viktigt på just det sättet att man som bloggare kan nå ut till flera läsare, man blir en förebild, och jag tycker med all rätt att det bör kritiseras och lyftas. Faktiskt! Är det någon som rider med märkeskläder vill många läsare köpa märkeskläder, det är så marknadsföring fungerar, det är så vi människor fungerar. Och det bör synas i sömmarna, lyftas och pratas om. Om jag pratar illa om en produkt till folk i min omgivning är det troligt att det påverkar deras val ifråga om produkten. Det gäller allt! Så syns märken i bloggar vill folk ha samma saker, det är bilden av produkten som gör det mesta och självklart påverkar behovet också, men när behovet är fyllt är det idén och bilden av produkten som styr. Det gäller såväl inom hästvärlden som i bilvärlden... Varför tror ni det kallas penisförlängare om en man har en snygg bil?
Därför tycker jag det är vårt ansvar som vuxna bloggare att våga visa oss osminkade och morgontrötta, med håret på ända. Eller lägga ut bikinibilder på våra alldeles vackra och normala kroppar som BlondinBella gjort här
http://blondinbella.se/2015/04/perfekt-bikinikropp/. Våga visa våra skitiga ridstövlar, lerstänkta ansikten och smutsiga kläder efter en dyngsur ridtur i lervälling. Eller visa att vi använder omaka strumpor, mjukisbyxor och gummistövlar i stallet, att det är helt okej! Visa det verkliga i vår vardag där allt inte är solsken och rosor. Men det gör ju också bloggare som Nellie Berntsson. Hon verkar vara en härlig person och jag unnar henne verkligen den framgång hon fått, både inom hästsporten, bloggerierna och inom modebranschen!
Så ja, jag förstår ponnymamman och Annika i sina texter om hets, men det gäller inte bara inom hästvärlden!
Däremot håller jag inte alls med Annika i frågan om vad en hästblogg bör innehålla. En blogg är en blogg oavsett om du sätter ordet häst framför eller ej, och det fina med en blogg är att du som bloggare bestämmer vad du vill ha med i din blogg. Skriver du mest om hästar tycker jag det är en hästblogg, punkt. Det är min åsikt. Om du driver en bakningsblogg, eller en nyblivenmammablogg handlar det inte alltid om bakning eller barnlivet i alla inlägg, det är det som gör bloggarna personliga och roliga. Man får en inblick i någon annans liv som läsare! Så där håller jag med BlondinBella, varför ska vi alltid sexualisera och kritisera på ett sådant sätt. Ska alla unga tjejer bära heltäckande baddräkt bara för att de börjar få bröst? Ska inte unga kunna lägga ut en bikinibild?
Att kritiseras är inte det lättaste, hur gammal man än är. Och jag förstår att bloggarna tagit illa vid sig. Men så är det att skriva i det offentliga rummet. Kritik är inte mobbning, att säga att någon har fula skor är det. Att lyfta ett ämne om påverkan och dra in exempel från olika bloggar är inte mobbning. Men det handlar egentligen om åsikter, är din eller min åsikt mest rätt?
Däremot håller jag med Linn Sterlin, har det gått tillväga på ett sådant sätt att SVTopinion bett om en utpekande artikel om en mindreårig är de jäkligt oseriösa och bör få smäll på fingrarna. Men det är många OM som vi läsare faktiskt inte har en aning om. Vi var inte på plats och vi vet inte vad mor dotter har pratat om, hur saker uttryckts eller bestämts.
