Tog en premiärtur min lilla donna idag, hon har vilat i en månad. Det har verkligen varit bra för oss båda att inte jobba med varandra och jag har funderat och klurat på hur vi ska ta tag i vår ickekommunikation. Det har ju gått så bra med Trú på senaste tiden så jag tänkte att jag nu ska börja om på nytt med Dottla och jobba med de där simpla sakerna som jag gjort med Trú!
Så idag började ridturen med att kunna stå still under uppsittningen. Efter ca 5 minuter förstod hon att det inte fungerade att skita i mig längre, att jag menade allvar. Så när jag väl satt upp så stod hon still tills jag satte mig ner, då började hon skritta iväg så då stannade jag henne och bad henne backa några steg. Sedan började vi skritta ut från gården och på en gång så försökte hon spänna till och skjuta ut bogen och bara gå. Jag stannade henne då, gav stor eftergift och vände sedan tillbaka henne åt rätt håll. Proceduren upprepades några gånger innan hon försökte göra samma sak mot mig. Hon frösfast i marken och blev allmänt seg, tog pyttesteg när hon väl tog ett steg. Då fick jag ta ett djupt andetag, lugna ner irritationen som växte, tänka "det är en unghäst jag sitter på", och bara vänta ut henne. När vi kom ner till "stora vägen" så sa det klick och hon blev sitt vanliga glada jag, dock var hon lite ormig och slingrig en stund till och hon försökte vända två gånger till, då bara stannade vi och sedan vända jag tillbaka henne åt rätt håll. När vi sedan vände upp mot galoppbacken, Kristofferssonrunda, så blev hon jättestressad och ville dra iväg, så det var bara att sitta till och försöka jobba henne. När hon skrittade i någorlunda bra lät jag henne fatta galopp och rejsa av sig lite energi.
Det var en svettig liten pålle som kom hem och en glad matte, trots detta hemska ridpass. Det kändes som om jag ändå hittade saker som vi behöver öva på och att jag hittade ett sätt att bryta våra dåliga mönster. Jag måste bli bättre på att berömma min häst. Det är lätt att glömma att inridna vuxna hästar också behöver mycket beröm och eftergift för att tycka att arbetet är roligt. Och att när det blir problem; andas och börja om. Gå tillbaka några steg och jobba med basic basic!
Men oj så härligt det var att äntligen rida på min älskade lilla häst!
