Mirror mirror on the wall

Efter en mysig morgonpromenix med världens bästa vovvar så är jag lite närmare mänskligheten snarare än zombieversionen. Dock inte helt hundra orkesmässigt, men det är bara att bita ihop. De senaste dagarna har varit väldigt intensiva och känslor, tankar & funderingar har kommit och gått och snurrat runt och ibland bara försvunnit helt. Jag är alltså ganska trött rent psykiskt och det smittar av sig på kroppen som bara känns seg och ovillig. Skönt att då ha två underbara hundar att gosa ner sig med, som ser till att jag kommer upp..

Aja, jag mår ju bra iaf även om livet fortsätter snurra på i 180 och inte blir som jag tänkt mig. Det finns ju alltid någon som har det värre...