Kärlek

När jag köpte Ailo hade jag förväntningar på sjukt mycket jobb. Jag var inställd på det, helt hundra på att det skulle vara riktigt slitigt av och till redan från början. Jag vet att det kommer mer jobb, men jag hade förväntat mig så otroligt mycket mer redan nu. Redan när jag tog hem henne. Hon har gjort det så enkelt för mig, varit så enkel. Jag känner inte att det är slitigt, eller jobbigt på något sätt. Visst, det är inte världens roligaste att kliva upp 03.00 och rasta henne ibland, men det är ingenting mot vad jag hade en bild av. Det gör jag med glädje rent ut sagt. Min fina tjej. Hon är kanske inte hundra rumsren ännu, men under dagarna här i Åre har det inte skett en endaste olycka inomhus. Så jag tror att det är på g, snart är hon helt rumsren. Men det har inte heller varit något problem, det är lätt att bara ta en bajspåse och plocka upp och bara ta fram moppen och svabba lite. Det sker ju inte så ofta.

Och möten med andra hundar; gosh, hon är ju en liten pärla. Skäller mycket från början om jag ska gå med någon annan och ha koppel på och hon inte får hälsa, (har ju bara gått så med Carro och Nijak än så länge på det sättet, alltså en promenadkompis hon inte fått hälsa på alls utan som ska gå med på promenaden) men är hon lös och får springa fram och hälsa och leka så är det ganska tyst och det går snabbt så plötsligt är det en ny hundkompis, och går vi förbi hundar på stan kan det komma något skall och lite drag i kopplet men inte mer än så, oftast bara drar hon lite mot den andra hunden och struntar sedan i den. Så otroligt lätt och okomplicerad hund. Så fin tjej. Dock är hon liten, jag trodde hon skulle bli lite större, vara lite större redan nu. Men det gör mig ingenting. Hon är perfekt som hon är. Hon har näst intill fri tillgång på mat, oftast har hon mat i skålen 20 timmar av 24. Hon växer ju så hon måste få äta lite som hon vill, när hon vuxit klart kommer hon nog få mat två gånger om dagen eller något sådant, men det får vi ju se, alla hundmänniskor tipsar ju och gör olika. Man vet ju aldrig vad framtiden bär med sig!

Men hittills har min Ailo bara varit rena drömvovven för mig. Älskade lilla vovve, du tog  mitt hjärta med storm och det känns så fruktansvärt rätt att du är min.

Hehe, vilken rappakalja av förklaringar och kärleksord, men ja. Det blir så ibland.