Mamma ville ut och gå med hundarna så jag följde med ut på min vackra grå springare. Lite reflexer och tränset fick hon på sig och sedan stack vi ut i det mörka vinterlandet på en mysig skrittur. Dottla var faktiskt ganska avslappnad och lugn för att vara hon, och skrittade på i mammas takt. Haha, mamma frågade till och med om min lilla dam hade dålig kondis! Hon försökte vända några få gånger men det var bara att vända tillbaka så fortsatte hon skritta på rätt väg. I början jobbade jag lite med henne men för det mesta fick hon bara skritta på låååång tygel. Vi gick/red Kristofferssonrundan i motsatt riktning så att galoppbacken blev nerförsbacke. När vi kom ut på vanliga vägen så blev Dottla pigg och ville galoppera, men det fick hon inte för mig. Resultatet blev en mjuk och fin tölt flera meter, innan hon liksom kom på sig själv och försökte öka/spänna sig till ett race. Men se den gick inte, fick sitta och hålla in henne och slutligen mjukna i handen för att få fram hästen som kan skritta på låååånga tyglar igen. Under sista biten längs vägen innan vi skulle svänga in på uppfartsvägen så försökte Dottla gå över mamma(!?) och gena över en åker tillbaka till stallet, men det fick hon inte heller utan det var att gå på vägen som gällde. Knashästen!
Fick i alla fall en härligt mjuk hästmule inkörd i famnen när vi kom tillbaka till stallet. Hon är en myyyyyshäst, min lilla häst! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar