Seg

Igår var min plan för idag att ta vara på dagen; arbeta Trú och plugga. Klockan 07.30 masade jag mig upp och släppte ut Trú och Dottla. Runt 08.30 vaknade jag igen och 10.30 ringde Maggan och väckte mig. Jag var så otroligt seg, trött i kroppen. Och kallt i rummet var det! Usch sa kroppen när tanken på att kliva  upp etsade sig fast i mitt huvud. Efter några minuter tvingade jag ut fötterna från täcket och hoppade ner från sängen. Min kropps alla  hårstrån reste sig i en arg protest och hela jag började huttra men det var bara att tvinga på sig iskalla stallkläder, gå ner och trycka i sig en massa mackor. Sia skulle nämligen visas för en potentiell köpare, lite tråkigt känns det allt att hon kanske ska flytta men det är ändå bra. Skönt att slippa oroa sig för henne något mer, ta ansvar..

Efter att ha hälsat på "köparen" så presenterade jag alla hästarna och lät dem umgås en stund. Sedan tog vi ner Dottla och Sia till Maggans fort och släppte dem där, för att visa lite gångarter. Tyvärr var det väldigt halt så Dottla spände sig och tyckte att det var skönt hitta ställen där hon kunde stå still, medan Siapia sprang runt, bockade, pruttade och hade jättekul. Haha! Men snygg var hon i alla fall!

Maggan bjöd på lunch och efter lunchen bar jag fram mina vinterdäck innan Linnea kom. Då tog vi in alla pållarna och gav dem deras kraftfoder. Sedan blev det lite film tittande för vår del då vädret var så dåligt. Vi tittade på börja rida, vilket är en bra film för Linneas del! ;) Och nu på slutet, innan Linnea åkte hem så pysslade vi om Wojjedojje, tvättade såren och myste.

Nu ligger jag i sängen och har fortfarande varken pluggat eller pysslat med Trú då segheten fortfarande sitter i och vädret är uselt!

God natt

Kom in från stallet för en kvart sen. Nattade hästarna och pysslade om dem lite granna. Det är härligt med eget stall!

När jag kom ut i stallet så stod Dottla redan och väntade på att få komma in till maten. Matvrak till häst? Så jag mockade lite snabbt de boxar som var skitiga och fixade iordning maten och släppte sedan in pållarna. Dottla vandrade snabbt in till sin box och glufsade i sig sin mat. Efter Dottla kom Sia vandrande så för att slippa kaos tog jag på henne en grimma och ledde in henne i sin box. Efter att hon fick sin panikattack har hon och Wojje bytt box så nu har hon en av de större boxarna. Sedan fick jag vänta, vissla och vänta. Väldigt lång tid tog det innan Trú och Wojjeddojje äntligen kom in, men de vet sina platser så det var inga problem. Under tiden alla hästarna mumsade i sig maten så fyllde jag på vattenbaljan i hagen och fixade iordning hönät, jag lät nämligeen Trú och Dottla stanna inne. Dottla fick hö från rundbalen medan Trú fick hö från i fjol, eftersom jag inte hunnit köpa in något nytt än.

Såret på Wojjes vänstra framben ser riktigt bra ut, det läker ihop fint och blir mindre och mindre för var dag som går. Såret på höger minskar också men inte riktigt med samma fart, dock en stor skillnad! Knölen har minskat mycket nu på de senaste tre dagarna vilket är en otrolig lättnad! Han är fortfarande lite spänd/öm i ryggen så just nu får han gå med ylletäcke och regntäcke för att hålla värmen i musklerna och hålla vätan borta. Men det går framåt! Det blir bättre och bättre med Wojjedojje!

Sia är inte halt längre!

I morse tyckte mamma att Trú rörde sig lite underligt, lite segt, så hon trodde att det var något. Jag blev lite rädd att det var något allvarligt, efter allt som hänt här i stallet på sistone! Men nu när jag var ut och tog in alla hästarna så gick hon på bra och såg pigg och kry ut även om det tog tid innan hon fattade att hon skulle gå in... Så det verkar som om alla hästarna mår bra och snart är helt friska. SKÖNT & EFTERLÄNGTAT!

Rundbal

Igår körde mina snälla grannar in en rundbal i foderhagen. Skönt! Så då fick hästarna gå in och äta en timme. Tydligen hade hästarna fått äta en stund i morse också, och nu när jag kom hem släppte jag in hästarna till rundbalen i 40 min. Jag visste inte om att mamma hade släppt in hästarna i morse, men det är såndant som händer.

Min tanke nu är att låta hästarna komma in till rundbalen ca 40 min - 1 tim/ dag nu i början då jag vill att de ska få en chans att vänja sig vid maten och inte få något problem på grund utav för kraftigt foderbyte. Om en vecka eller så kommer de börja få komma in någon fler gång och om kanske 2 veckor ska de börja få gå på fullt höschema. Med det menar jag 1 - 2 timmar /gång och 3 gånger/ dag.

24-10-2010 Trú

Idag stod det tömkörning på schemat vilket Trú klarade galant. När hon väl förstod vad hon skulle göra så traskade hon  på riktigt bra och dessutom lyssnade bra på töm och rösthjälperna. Skönt! Dock har hon lite lätt att stänga av den där samarbetsvilliga och positiva sidan, och istället för att försöka göra tvärtemot eller så, så står hon bara, tittar på mig och vägrar röra sig så det är något jag måste jobba med. Att inte bara stanna och stå still bara för att, utan det ska börja hända lite saker när jag ber henne gå framåt. Men utöver de få gångerna hon bara stängde av så gick det riktigt bra, hon skrittar på bra när hon tycker att det är roligt! Men hon har lite svårt att vilja ta traven men som sagt, arbete, arbete och åter arbete! Och en massa tålamod! Så blir det jättebra, hon är grymt snabblärd och riktigt rolig att jobba med.

Lillskruttan

Trú innan ridtur

Trú innan ridtur

Så här sätter jag alltså tygeln för att minska trycket i munnen och hjälpa henne förstå vad jag verkligen menar.

Dagens pass:

Jag tänkte att jag skulle prova rida ut en sväng idag samtidigt som jag börjar använda sadel lite mer. Men sadeln tycket inte Trú om, inte alls. Bockfia säger jag bara! Hela vägen ner till Margareta gick okej, med lite småstrul då hon inte ville lyssna riktigt. När vi ridit förbi där började hon tjorva riktigt mycket, så efter några minuter hoppade jag av och tog av sadeln och provade hoppa upp igen barbacka, tyvärr fortsatte hon tjorva på och ville inte alls försöka samarbeta. Man ska aldrig försöka bråka med en unghäst utan deras arbete ska vara så roligt och positivt som det bara går så efter en stunds fortsatt strul barback hoppade jag av och ledde henne en bit. Det tyckte hon var roligt, att få tralla på utan ryttare och utan högre krav. Jag valde att gå in i skogen och följa "10 minuterserundan", så några meter in i skogen hoppade jag upp igen och den då började hon faktiskt lyssna. Hon var väldigt pigg och ville trava lite då och då och var lite seg med att sakta av, men det fungerade ändå mycket bättre än 10 minuter tidigare. När vi kom ut ur skogen lät jag henne gå trava lite och då tog hon något galoppsprång också! Plus något bocksprång. Hehe. Men som sagt, annars gick det bra.  När vi kom tillbaka till där jag lämnat sadeln hoppade jag av, slängde upp den igen och ledde hem Trú som var svettig. Lilla damen fick ett äpple innan jag släppte ut henne i hagen igen, där hon tog och rullade sig. 

Jag tror jag ska börja varje pass från marken och jobba igenom henne riktigt innan jag sätter mig upp, dvs göra de flyttningar jag vill göra från ryggen, från marken först. Och jobba mycket på det här med att följa tygeln och få eftergift, börja slappna av med ryttare på. Det blir till att jobba mycket med halter och ryggningar, öva gångartsbyten och framåt- neråt-tänk.

Hon ska kunna bära ryttare och förstå vad ett "stopp-tygeltag" betyder och hon ska börja förstå halvhalter, framåtdrivande hjälper, lite öppna/sluta och sidförande hjälper innan jag är färdig! Och början på galoppfattning.

Phuuuu

Jag kom nyss in från hagen och ska snart åka till skolan men känner för att komma med den glädjande nyheten att Sia inte verkar vara halt längre. När jag kom in i hagen nu i morse gick hon några steg utan att halta, vilket kändes grymt bra! Vi får se ikväll hur det ser ut, men jag hoppas verkligen hon inte är halt! :D

Jag orkar inte mer

- vill inte vara kvar, jag längtar efter er min kära mor och far!



Nej, nu är jag less på allt vad som heter skador och otur och olycka. Idag var Linnea här och pysslade om Wojjedojje och så kom Angie hit för att verka Dottla. Runt 17-17.30 stack Linnea ut och promenerade med Wojje, och allt i stallet var lugnt och fint. Angie jobbade med Dottlas hovar och jag pysslade med lite vattenhinkar och foder. Klockan 18.00 skulle jag på extramatte så runt 17.50 lämnade jag Angie arbetandes med Dottla och de andra två hästarna, lugna i sina boxar. Härligt tänkte jag och for iväg till matteplugg, Linnea ska bara promenera klart Wojje sedan går hon ner till sig och äter middag. Jag smsade klara instruktioner till Linnea om hur hon skulle göra med Wojje och hästarna när hon kom tillbaka, dvs lämna dom inne och inget mer, och så tittade jag på mobilen, insåg att det antagligen inte skulle ringa någon viktig så det var lika bra att sätta mobilen på tyst med en gång! Två timmar gick snabbt och 10 i åtta slog jag ihop matteboken och åkte hem. I bilen tittade jag återigen på mobilen och såg att Linnea hade ringt. Åh, hon har säkert sagt god natt till hästarna och gått hem nu, tänkte jag. Ack så fel jag hade!

Jag är inte hundra på hur allt gick till i exakthet men jag  har fått historien berättad för mig av Linnea och tror det gick till såhär:

Antagligen hade Sia börjat stressa upp sig när Angie satte in Dottla i boxen igen, vilket kan vara helt normalt för en unghäst när den nära hästen flyttas till en box mittemot (men Sia har aldrig gjort något sådant i stallet under tiden hon har stått här!), men Linnea var snart tillbaka med Wojje i boxen bredvid och Angie kunde åka hem. Linnea märkte att Sia var uppsterssad när hon hoppade upp med frambenen över boxväggen men allt gick så snabbt och plötsligt flög Sia över/rakt in i mellanväggen, mejjade ner den och kom in till Wojje som hon sedan körde runt med.

Som tur är har jag satt upp en telefonlista i stallet, så när Linnea inte fick tag i mig ringde hon min mamma som ringde och skickade ut pappa. Så pappa och Linnea tog ut Sia och Wojje på gången, och sedan fick pappa snickra ihop mellanväggen lite provisoriskt. Pappa konstaterade också att Sia var halt, men det är ju knappast konstigt. Så kom jag hem och fick springa ut i stallet och kolla till hästarna. Självklart var alla hästarna helt kolugna, så även Sia. Linnea var också istallet och pysslade om Wojje på gången (hon hade varit ner och ätit middag och kom upp igen för att titta till hästarna efter Sias panikattack). Jag tog i alla fall ut Sia och tittade igenom henne men kunde snabbt konstatera att hon inte blödde eller hade några sår någonstans. Hon haltade fortfarande så jag antar att hon nog sträckt sig eller gjort illa någon muskel under sitt stök. Skönt ändå att allt hade gått såpass bra och mycket BERÖM till Linnea som skötte alltihopa så himla bra!

Nu går hästarna ute i hagen eftersom jag inte vågar ha dem inne då jag är rädd att Sia ska hitta på något mer. Jag är måttligt less på skadade hästar nu. Kan inte alla få bli bra? Jag vill inte lära mig mer om skador, det räcker nu!

"Anläggningen"

Haha, jag känner mig aslöjlig! xD


Stallet from Isabella Olsson on Vimeo.

Äntligen lite ljus i dysterheten

Nu ikväll när jag var ut och pysslade om hästarna inför natten så märkte jag att Wojjes sår faktiskt har blivit mindre! FY fan vad skönt! Och hans ben har inte varit svullna alls på en hel vecka (förutom då han stod inne under natten), vilket måste ses som framsteg mitt i skiten. Yaaaaaay. Jag tänker hålla tummarna och behålla positiviteten nu. Nu jäklar ska Wojjedojje bli braaaaaaaa!

Hål i hoven

Yees, Det känns som om det bara sker nya skitsaker hela tiden. Idag hittade jag och Angie ett hål i Wojjes hov. Hur mycket mer ska jag lära mig om olyckor, sår, skador osv? Hur mycket?

Visst det finns ett ord språk som säger att "Det finns alltid mer att lära" men nu vill jag fan inte lära mig något mer om skiten!

Hästtankar kringfoder och välmående hästar

Något som är viktigt för mig är att försöka hålla min hästhållning så lik det naturliga som möjligt. Därför går hästarna här på lösdrift, med undantag för äckligt dåligt väder eller en arbetad svettig häst. Och därför resonerar jag också såhär: 


Just nu får alla hästarna endast lite kraftfoder en gång om dagen, då de fortfarande går ute och betar. Eftersom hästarna hos mig är sommarfeta, alltså verkligt feta, behöver ingen av dem något extra hö än. Jag är väl medveten om att det knappt finns någon näring kvar i gräset men "mina" hästar behöver inte det just nu. Om någon/några veckor kommer jag sätta in den första rundbalen men än så länge klarar de sig med vitamintillskott och näringsfattigt gräs. Eftersom 75% av min flock är islandshästar så är deras naturliga diet magert bete på stora ytor, så att de rör sig mycket, den här tiden på året. Och för Wojjes del passar den här dieten också bra.

Jag tycker att det är viktigt att en häst får beta ca 16-20 timmar/dag, då den är skapad för att göra det, så därför kommer jag köpa halm och halma upp uteboxen, dels för att få det lite mjukare om någon vill ligga  och dels för att de ska ha något att tugga på om de vill. En tanke jag har som jag nämnde i förra inlägget är att jag till och med ska hänga upp höpåsar med halm i så att de slipper tugga på halmen de  har gått i. 

När det står en rundbal i foderhagen kommer den hagen att öppnas ca 3 - 4 gånger dagligen i ca 1-2 timmar för att hästarna ska så sitt hö i magen också. Är det ruskigt kallt ute kommer foderhagen öppnas upp helt så att hästarna får fri tillgång till rundbalen, så att de får energi att hålla sig varma. Samma sak blir det om det inte finns någon som kan öppna och stänga foderhagen under dagen, då får hästarna en dag med fri tillgång. En väldigt enkel lösning måste jag säga! Men det är inte "naturligt" för dessa hästar att få så mycket mat serverad på silver fat, så om de får för mycket kan det få tråkiga konsekvenser. Som med Trú i somras, hon klarar inte av FÖR BRA beten, för näringsrika beten, trots att hon endast är 4 år, fick hon något fångliknande. 

Hästarna kommer fortsätta få ungefär samma mängd kraft som de får nu dvs:

• 1 dl krafts multivitamin pellets
• ½ dl algbörjes alger
• 1 näve torkad vitlök
• Lite korn, jag har skrivit på måttet hur mycket varje häst ska ha. 
• Blandat med lite  vatten

Om en häst börjar tränas ganska mycket kan den hästens foderstat förändras lite men överlag kommer den se ut såhär.

I våras byggde Lasse en isolerad värmelåda till vattenbaljan, så även om det är - 25 ute så har hästarna tillgång till vatten. Det fryser alltså inte.

Planlösning

Jag vet, ni älskar mina paintskills. Tänkte dock berätta för er att eftersom jag är så grymt duktig med paint så är skalorna helt fel och ingenting är riktigt hundra rätt i storlekar och former i förhållande till varandra, men på ett ungefär ser det ut så här. 

 Stallet:


Jag börjar förklara från vänster sida på bilden.
Allt det lila är gångar/korridorer/öppen yta. Alla vita småpluttar är dörrar eller öppningar.

De fyra gula rektanglarna är boxar, de är två lite mindre och två lite större. En liten och en stor på varje sida, dock är varje box minst 3x3 meter. Den knallgröna rektangeln bredvid en av boxarna är nu ett förvaringsutrymme, där står spånbalar, plaststolp och så hänger all min vita hagtråd där. Det har varit en kaninbur och en fårbox förut, den utnyttjas alltså vid behov. Det lila utanför boxarna är alltså stallgången, den är stor och rymlig och det är lätt för hovslagare och dylikt att arbeta där, plus att det kan stå två hästar på gången samtidigt. Den lilla lila rektangeln som går från stallgången är alltså en korridor. Den lilla ljusblå rektangeln är vårt så kallade vattenrum, där förvarar jag kraftfodret. Där finns också några skåp där alla som har hästar i stallet får förvara sina hästkläder, och såklart finns det ett reflexskåp och ett sjukvårds/lädervårdsskåp. Det finns även ett torkskåp där och såklart är det där vattenkranen finns. Vattenrummet är stallets varmaste rum tackvare ett element och numera en värmefläkt. Den Svarta rektangeln bredvid vattenrummet är förtillfället ett soprum. Där slänger jag (och vissa i familjen) in all skit som går sönder.  Den grå ytan mittemot vattenrummet är ännu ett förvaringsutrymme till täcken och sadlar och sådant som inte används just nu. Som ni ser är det lite avdelat också, i den lilla avgränsade delen förvaras hö och halm. Den röda kvadraten, (som egentligen är en rektangel i verkligheten, den tar mer plats av förvaringsutrymmet åt täckhållet till), är min sadelkammare. Den är liten men bara jag håller det något sånär städat fungerar det superbra där inne. Då har vi kommit ut till det lila T:et på bilden, det är som en öppengång, som leder till stallet, till hagarna eller ut. Den bruna rektangeln är uteboxen, där finns vatten- den svarta fyrkanten, en saltsten- den blå rektangeln, och en mineralbalja - den oranga cirkeln. De två ljusgula fyrkanterna är ännu mer förvaringsutrymmen, fast mer åt pappsen. De är upphöjda plattor bara. Det är mellan de två förvaringsplattorna som utgången finns, jag glömde bort att rita ut den...

Ja just det, mittemot själva ingången till stallstallet, alltså i det lila T:ets ena del, mellan ena förvaringsplattan och uteboxen brukar mina skottkärror stå.

Hagarna:
Alla vita småpluttar är fortfarande öppningar.


De två hagarna som är närmast stallet är trähagar, och uteboxen leder ut till  båda. Sedan kommer den stooooora hagen och längst bort finns "foderhagen". Den orangea cirkeln i foderhagen ska alltså föreställa en rundbal med hösilage, men än så länge står det ingen där. Och det finns lite fler hagöppningar än vad bilden visar men jag orkade inte rita ut alla.

Just nu är alla hagar öppna så att hästarna kan gå som de vill. Skulle någon bli sjuk eller skadad så delar jag av uteboxen och stänger av den minsta trähagen som då blir en sjukhage. När en rundbal har ställts in så kommer foderhagen hållas stängd, och sedan öppnas den 3-4 gånger/dag så att hästarna kan gå in och äta någon timme, alltså inte bara gå och äta hela tiden. Dessutom ska uteboxen halmas upp så att hästarna dels får lite mjukt och  skönt där inne, men också så att de har något att tugga på och äta, utan näring, eftersom hästar bör beta runt 16-20 timmar per dygn. Jag har också en liten tanke att jag ska hänga upp lite halm i hönät istället för att de ska äta den halm som de trampar runt i. Men det får vi se vad det blir av det....

Tanken med hagarna är att när rundbalen väl är inne måste hästarna röra sig emellan uteboxen och rundbalen för att få vatten och mat, vilket är bra.

Leksaker

Igår konstruerade jag och Linnea lite hjärngympaleksaker åt pållarna. Vi tog fyra vanliga plastflaskor, typ coca cola pet-flaskor. Gjorde några hål i dem, tog bort korkarna, la i lite korn och pellets och hängde upp dem i uteboxen. Nu har hästarna lite att göra, de känner att det luktar mat men måste tänka lite för att få ut lite gottigotti. Väldigt bra om man har hästar som står inne mycket och behöver lite stimulans. Billiga leksaker alltså! Går ju att hänga lite varstans, i boxen, i hagen, i träd osv.

Snö!

Det snöar ute, för fulla muggar! Lovely!

Jag knallade ut till stallet runt 20.45 och kom nyss in. Två omockade boxar väntade välkomnande på mig, innan jag kunde släppa in pållarna. In kom fyra snöiga och halvblöta odjur som slaffsade i sig  sitt kraftfoder på några sekunder. Höhö.

Wojjes ben var riktigt bra idag, ingen svullnad eller så och såren hade minskat. SKÖNT! Rengjorde med koksalt, sköljde med lite alsolsprit, torkade med bomull och smorde med idominsalva, innan jag slängde ut honom och Sia i  hagen igen.

Eftersom Dottla inte har några vintertäcken eller ens snötåliga täcken på grund utav att hon förstör dem så fick hon och Trú stå inne i natt. Hennes stalltäcke hänger på tork, och otroligt nog var hon helt torr under det. Fantastiskt, det håller alltså emot lite regn och snö i alla fall.

Goder morgon

I morse var min käre mor så snäll och släppte ut pållarna. TACK MAMMA! Dessvärre var Wojjes ben tjocka som trästammar enligt mamma, så inga fler stallnätter för hans del. Men hon tyckte i alla fall att hans sår såg bra och mjukt ut, och det är ju ett plus. Det blev ju ingen sårtvätt nu när mamma släppte ut dem, så vi får se hur såret ser ut ikväll. Hoppas det ser bra ut! Jag ska gå ut och titta till honom i hagen när det ljusnat, innan vi åker....

Fy fan vad tråkig min blogg varit de senaste dagarna. Inga roliga bilder, bara en massa texter. Hmm. Måste bättra mig!

Jag testar något nytt

Linnea har varit här och pysslat om Wojjedojje idag. Hon har tvättat såren och promenerat med honom runt hela Kristofferssonrundan. Hon tar så bra hand om honom, borstar och fixar med honom och han får så mycket uppmärksamhet vilket är super.

Jag själv var nyss ut i stallet och pysslade om alla hästarna inför natten, de fick sin kraft och sedan satte jag igång med Wojjes sår. Såhär såg det ut innan rengöringe:

Efter rengöring:

Eftersom Wojjes sår/mugg inte blivit bättre provar jag nu att låta honom stå inne en natt. Eftersom han inte varit svullen i något ben över huvudtaget den senaste veckan vågar jag nu prova detta. Jag känner mig även lite elak men efter att ha rengjort såren med koksalt så tog jag och sprutade lite alsolsprit på för att ta död på bakterierna. Bara lite, lite, och snabbt! Så att det skulle vara så smärtfritt som möjligt. Och sedan torkade jag såren och området runt karleden torrt med en bomullstuss och smörjde på idominsalva, eftersom vår andra tub aloevera nu tagit slut. Idominsalvan är väldigt mjukgörande och dessutom innehåller den bra vitaminer som förhoppningsvis kan tas upp av huden och göra den lite bättre. Och eftersom det är Wojje jag pysslade om så stod han såklart helt lös på gången, utan grimma och grimskaft. Det gör ont i mig att behöva "göra illa" honom genom att göra ren såren. Jag vet, jag är en softis, en mjukis. Men det måste ju göras. 

Jag har en fundering om det här med att göra rent hans sår. Jag kanske har rengjort för mycket, för bra. Huden kanske behöver lite tid på sig att reparera sig själv? Ja vi får väl se hur fortsättningen blir... :)

Här är lite bilder på Wojjes knöl/böld:

Den är likadan som den Trú hade, ganska precis lika stor, fast jag har för mig att Trús var något "knöligare". Den är ganska stor alltså.... :(

Men nu står i alla fall Wojje och Trú inne i natt, medan Dottla och Siapia går ute som vanligt! ;)

Det går framåt

Tog ut och jobbade lite med Trú efter skolan. Det gick riktigt bra faktiskt! Hon lyssnade bra på mina "hjälper" och vi började nosa lite på öppna från marken. Vi övade mycket på att hon skulle sänka huvudet vid tygeltag och att flytta rumpan. Härligt! Men jag fick muta med lite vitaminpellets för att få bort den höga gräsfokusen, men det gick bra. Efter kanske 5 minuters träning från marken ledde jag in henne i den öppna sommarhagen som finns ovanför vårt hus. Där hoppade jag upp och fortsatte arbeta med det jag arbetade med från marken, dvs fram och bakdelsvändningar, stanna och drivande/sidförande skänkel. Från början tycket hon att det var jobbigt när jag började be om saker, och till och med kräva lite saker av henne. Då blev det något litet bocksprång och rusk  på huvudet, men efter en stund började hon förstå hur hon skulle göra för att göra det så lätt som möjligt för sig själv, dvs följ tygeltagen, följ sitsen och skänklarna och få eftergift och lite gos. När det började gå upp för henne vad det var jag ville så avslutade jag övningen och så tog vi en liten tur i skogen där hon fick följa tygeltagen och min sits för att ta sig fram. Där inne i skogen gick det över från att förstå till att faktiskt jobba på och lyssna SUPERBRA! När vi kom ut till ängen/sommarhagen igen bad jag henne trava och det gick också hur bra som helst. Hon travade så mjukt och fint framåt utan några som helst tankar på att slänga av mig. UNDERBART! Efter ca 20 meters travande bad jag om en halt, vilket jag fick efter några skrittsteg, då avslutade jag ridpasset och så lät jag henne springa lite på vägen hemåt, sprallhästen tyckte det var ruskigt roligt.

Ett mycket bra arbetspass alltså!

Trús utrustning:

• Repgrimma
• Dottlas westernträns
• Vanligt rakt bett
• Dottlas islandstyglar

Knaspojken

Tidigare ikväll när jag släppte ut Wojje i hagen efter att ha pysslat om honom, så tog jag med honom till vattenhinken och stod kvar med honom medan han drack. Efter många långa klunkar tittade han upp på mig, stod stilla en stund, innan jag bad honom fortsätta dricka. Vilket han gjorde en liten stund till. Törstig pojke! Sedan tog jag med honom till mineralbaljan i uteboxens hörn där jag fick hålla vakt medan han åt. Han är så otroligt rädd för att bli trängd av de andra hästarna att man måste se till att han får i sig nog mycket vatten. Knashästen. Men han stortrivdes under tiden jag "vaktade" och han kunde dricka vatten och äta mineraler i uteboxen.

Wojje är den enda hästen som har en egen saltsten i sin box, han är också den enda hästen som alltid får vatten när han kommer in just för att han är så rädd för att bli trängd av de andra hästarna i uteboxen. Något jag bör nämna är att hästarna här står på lösdrift och står ute 24/7 och då alltid har tillgång till vatten, saltsten och mineralbalja, vilket gör att de inte behöver en egen vattenhink de korta stunderna de faktiskt får komma in för kraftfodring och genomkoll. Plus att alla de andra hästarna går in och dricker som normalt. Men en häst som ska stå inne en lite längre stund får såklart en fylld vattenhink! 

Hästfinka

Jag vill ha en användbar hästtransport. Vi har en hästtransport här hemma men den är obesiktigad förtillfället. Och anledningen till att jag inte använder den är för att det är ett hemmabygge och baklemmen har byggts fel så den är sjukt tung. Jag får inte igen baklemmen själv alltså. Vilket är otroligt tråkigt, ibland får knappt jag och mamma igen den fast att vi tar i allt vi har tilllsammans. Så skulle jag vilja köra någonstans med min pålle måste min gode far ha tid att följa med, för att kunna använda transporten. Ni förstår att det inte fungerar va? Pappa har inte tid. Men jag håller på att jobba fram en lösning som kanske kan bli av inom en inte alltför seg framtid. Det beror helt på om pappa kan ta sig tid att fixa den, men jag ska kämpa med lillfingret så gott det går! Haha. Vira runt lillfingret heter det ju...

Såhär ser hästfinkan ut på ett ungeför nu. Baklemmen är en vanlig "ramp" som hästarna går upp på. Och när man stänger igen den är det en liten träplatta som man viker fram från lemmen och sätter för där uppe, precis som på en vanlig transport. Psst, det är en enhäststransport.

Såhär vill jag bygga om den! Två enkla dörrar som sätts fast i varandra, och ett litet skynke som täckerför det halvmåneformade "hålet" som blir ovanför dörrarna. Det svarta ska alltså förställa spännen som håller fast "skynket" i dörrarna, och såklart ska det sättas fast på sidorna av transporten också. Min tanke är att ta bort lemmen helt och låta hästen kliva in i transporten. Men baklemmens hållare ska fortfarande sitta kvar så att vi kan sätta dit lemmen om vi vill, och använda till att transportera tex. motorcyklar! Haha. Allt för att göra pappa nöjd! ;)

Men för att få mina planer att bli till verklighet behöver jag fixa fram material. Någon som har ett lager av bra trävirke och metall?

Kommentarer

Gosh, jag tycker det är så otroligt svårt det här med kommentarer!

Vad är bäst? Ska jag svara på kommentarer med en egen kommentar under mitt egna inlägg eller ska jag svarapå kommenterarens blogg, om det finns någon sådan?

Det blir lättare att följa och är intressant när diskussioner uppstår i kommentarsfältet, när jag svarar med en egen kommentar under mitt inlägg. Men jag vet ju inte om kommentateraran läser mitt svar.

Skulle jag svara på kommenterarens blogg försvinner ju "diskussionen" men jag är säker på att kommenteraren läser mitt svar.

Vad tycker ni?

Konsten att motionera Paulina Strömberg och en hel flock hästar samtidigt

Jag fick en idé; vi tar med hela flocken ut på en promenad! Sagt och gjort, vi tog in alla pållarna i stallet, tog hand om Wojjes ben och stack sedan iväg på promenad. Jag tog Wojje och Dottla medan Pauo ledde Trú och Sia. Eftersom Dottla kan ha lite speciella och inte jättebra idéer; som att dra iväg eller sparka mot de andra hästarna, så fick hon ha träns på sig. Jag använder då tyglarna som grimskaft, fäster ena änden i en bettring, drar tygeln under hakan och genom den andra bettringen. Wojje fick ha på sig sina dojjor och sin vanliga grimma men med longerlinan som grimskaft då han är rädd för att komma för nära Dottla eller de andra hästarna. Trú och Sia fick ha på sig varsin repgrimma med vanliga grimskaft till. 

Vi tog rundan på andra sidan (även känd som drolrundan), och efter den härliga uppförsbacken var både jag och Pauo svettiga. Men vi och flocken pinnade på med glatt humör. När vi kommit bort från bebyggelsen och in i skogen så släppte vi lös Dottla och Trú. De fick nu springa som de ville en stund. Jag och Pauo tvingade med oss de andra två småpållarna längs stigen, vilket gick bra. Sia tyckte dock att hon också kunde få springa lös men det tyckte inte jag. När vi kom fram till ängen blev det lite mer fart på löshästarna som galopperade och bockade i ren glädje. Fast det fanns ju mat, där på ängen, så de stannade och åt ganska många gånger. Pauo fick slänga fram sin mobil och filma lite men det blev inte så bra filmer. Haha, hmm. Efter en stund där på ängen fångade vi in Dottla och Trú och släppte Wojje och Sia och fortsatte promenaden. Innan bommen fångade vi åter in alla hästarna och promenerade tillsammans in i nästa del av turen. Väl inne i skogen släppte vi återigen lös Dottla och Trú medan vi vandrade hemåt. Men sista biten fick alla hästarna allt bli ledda.

Hela turen gick rätt bra, bara några mindre missar, men gud så svettiga och trötta jag och P var efteråt. Haha. Hästarna verkad dock nöjda..

Gårdagens Trúarbete

Igår följde Margareta med ut en sväng. Hon tog repgrimman på Sia och följde med som sällskap till mig och Trú. Jag körde som "vanligt" repgrimma och träns på Trú och hoppade upp och red barbacka. En mysig liten tur i skritt blev det. Inget ovanligt inträffade, inget hoppande, bockande eller springande. Både Trú och Sia var superlugna, Trú kanske lite väl lugn. Hon har mycket vilja i sig, den damen, och ett par sjujäkla gångarter, men viljan är inte alltid riktad framåt...

Trú är en otroligt lugn fyraåring, orädd för det mesta. Hon väljer hellre att gå fram och titta på "läskiga saker" än att springa iväg. Och hon är sjukligt nyfiken och älskar att smaka på allt. Tugga på grimskaftet, lyfta upp borstar, välta ut borsthinken med nosen, lyfta upp hinkar, dra i snören, dra i kläder, pilla på stolpar. Ja listan kan göras lång. Hon är helt enkelt en härlig häst. Men hon är seg. Allt sker i slowmotion. När jag går ut och arbetar med Trú måste jag ha tid på mig för det går inte snabbt, men hon är samtidigt otroligt snabblärd. Efter fem minuters träning förstår hon vad det är hon ska göra och hur. Hon är liksom raka motsatsen till alla hästar jag är van vid. De flesta hästarna jag arbetat med är jätteframåt, jag måste tänka bromsa allt om oftast, och jag måste träna lite nu som då med olika saker för att se att det sitter. Medan det är precis tvärt om med Trú. Gör jag något som hon uppfattar som fel stannar hon och vägrar gå förrän jag hittar på något nytt. Det gäller hela tiden att tänka i nya banor, hitta den där delen som gör mig och det jag ber om intressant. Men det är både kul och bra med olika. Jag lär mig så otroligt mycket nytt med Trú!

Definitioner

Ohanterad:
Ordet ohanterad betyder för mig att en häst aldrig har blivit hanterad av människor, eller fått väldigt dåliga upplevelser av människor så att den behöver börja om från början med hanteringen av människor.

Hanterad:
En hanterad häst är en som fått lära sig något inför en framtid tillsammans med människan. Till exempel att ha på sig grimma och bli ledd. Hästar kan vara olika mycket hanterade, till exempel kan kanske en "hanterad" häst gå lugnt i grimma och grimskaft men kanske inte bli verkad av hovslagaren. Den är då fortfarande hanterad men inte nog hanterad för ett säkert hovslagar arbete och behöver därför hanteras mer i sådana situationer. Dessutom räknar jag första uppsittningarna på en häst som en del av hanteringen av hästar; för att få en säker häst och en bra hästhållning vill jag kunna utsätta min häst för annorlunda saker utan att den ska bli rädd. En hanterad häst kan alltså vara mer eller mindre hanterad, förstår ni vad jag menar då?

Oinriden: 
En oinriden häst är en häst som inte vet vad det innebär att ha en ryttare på sig. En häst kan vara sutten på och skrittad på utan att vara inriden för det.


Inriden:
En inriden häst vet vad det innebär att ha en ryttare på sig. En inriden häst förstår stopphjälper och avsaktningshjälper, någon/några sidförande hjälper och framåtdrivand hjälper. Den "vet" alltså vad som förväntas av den när en ryttare sitter upp.


Påbörjad inridning:
Är en hanteringsfråga för mig. Hur välhanterad är den här hästen? Kan jag sitta upp? Blir den rädd, kan vi ta oss från punkt A till punkt B på ett lugnt sätt, med mig uppe på? När jag kan sitta upp och skritta hästen utan problem så är det starten på inridningsperioden. Påbörjad inridning betyder alltså att hästen har börjat arbetas mot att bli inriden, det betyder inte att den är inriden.

Inridningsperiod:
Periden då en häst går från hanterad till inriden.

Nu har jag skrivit av mig lite av vad dessa ord betyder för mig. Det kanske inte helt överensstämmer med ditt  sätt att tänka eller dina definitioner av dessa ord, men det här är vad dessa ord betyder för mig! Det kanske är lite flummigt men ni är varmt välkomna att fråga om det är något ni uppfattar som otydligt. :)

Lilla WojjePonken

Före tvätt vänster fram:

Före tvätt höger fram:

Efter tvätt vänster fram:

Efter tvätt höger fram:

Jag tvättar minst två gånger om dagen med hemmakokt koksalt, plus att jag smörjer med Aloe Vera- gel så att det ska hålla sig mjukt och läka bättre. 

Nu håller vi tummarna för förbättring! 

En konstig sak är ju att Trú fick en böld i somras och att Wojje nu fått en likadan. Linnea som är här och rider då och då, berättade igår att en av hennes vänner har häst i ett stall där 3 eller 4 hästar fick liknande bölder på halsen för ca ett år sedan. Konstigt? Är det något smittsamt som vi har här just nu? Eller vad är det frågan om? Har Wojje fått en sticka som vill komma ut, har han blivit sparkad utav någon annan i flocken eller är det någon ny sjukdom?

En annan sjuk grej är att när jag pysslat om Wojje har jag som känt en svag lukt av förruttnat var, alltså en jätte jättesvag förnimmelse av lukten som kändes när Trús böld öppnades, vilket jag tyckt varit jättekonstigt. Men nu är det ju inte så konstigt när en likadan böld kommit fram på Wojjes hals. Men ni förstår hur udda det känts att bara känna en svag lukt som gör att jag tänker på Trús varböld, men när man sniffar så känner man ingenting.

Att slita sitt hår

Jag sliter mitt hår medan min lilla skitponny verkar roa sig kungligt. Vi har  kommit in i en period där ingenting fungerar, hon går emot precis allt. Idag blev än en dag med "voltarbete" då vi inte kunde gå på ett rakt spår för att hon hela tiden spände till halsen och snodde runt åt vänster. Jag provade då Therese metod men ingenting fungerade. Vi bara voltade, snurrade, voltade och snurrade hela tiden. Det värsta är nästan att Dottla kan gå snuskigt bra och mjukt och fint och helt underbart  i några steg innan hon bryter ut. Jag får kämpa en stund med att få lite kontakt med henne igen och då mjuknar hon igen, frustar som på rullande band. Frust, frust, oj vad skönt och kul det är. Och så fortsätter cirkusen. Jag vet inte vad det är, har min häst börjat leka med mig som hon gör när jag är på marken. I så fall är det ju lite positivt mitt i det negativa. Knäppa men älskade och underbara pålle. Jag måste hitta någon som kan inspirera och träna oss på ett bra sätt, personligt sätt! Och jag måste börja fundera på att köpa mig en hästfinka så jag kan ta mig till någon träning också!

Jag tror egentligen att det beror mycket på mig, att jag är lite små deppig. Men jag har funderingar på att bara lägga ner ridningen en stund igen och nästan bara gå promenader, jobba löst arbete, tömköra och liknande. Kanske lite åt agillity/bruks träning. Vi måste skärpa till oss och börja prata med varandra igen, börja ha kul. Just nu verkar bara min knasiga häst roa sig....

Eftermiddagen

Eftermiddagen spenderades tillsammans med Linnea som jag hämtade upp efter skolan. Vi gjorde först foderstater åt alla pållarna, och fina namnskyltar till boxarna. Sedan kokade vi koksalt och gick ut i stallet. Där mockade vi boxar och fixade  lite innan vi tog in alla hästarna.

Jag visade hur man ska sköta Wojjes sår och gick igenom allt som gäller i mitt stall, innan vi tog en lugn tur ut i höstvädret. Linnea promenerade med Wojje medan jag skrittade på Trú, i min äckligt snygga bonnoverall!

Förklaring till bilderna på mig och Tru: På bild 1 är hästen i rörelse därav den otroligt knepiga vinkeln. På bilden 2 stod Tru och nosade Wojje i rumpan och jag har precis börjat be henne att vända huvudet mot kameran, vilket hon gjorde precis efter knäppet och såklart fick hon helt hängande tygel då, tänkte bara förklara varför det ser ut som om jag drar henne i munnen! Jag är glad för varenda liten skitbild som jag får med mig och hästarna även om jag måste förklara mig lite. Hmm. Haha! Det är inte så enkelt att vara Linnea, tvingas fota med någon annans mobil och dessutom fota en nyfiken unghäst som antingen vill smaka på kameran, röra på sig eller nosa en annan häst i rumpan....

Trú var supercool och gick lugnt bakanför Wojje, på långa tyglar. Hon lyssnade fin fint på tygelhjälperna och var lugn hela turen. Duktiga lilltjejen! Dessutom verkar hon tycka att det är riktigt kul att följa med ut och skrutta lite. Något mer finns väl inte att säga...

På hemvägen körde vi ombytta roller;dvs, Linnea fick sitta upp på Trosan medan jag ledde Wojje, även det gick BRA! Åh, vad roligt det är med duktiga hästar och duktiga barn!

(Nej jag är inte riktigt klok som slänger upp tioåriga ungar på oinridna fyraåringar!)

Bajs

Nu har Wojje gått och dragit på sig en liknande knöl som Tru' hade. Kan inte hästarna bli friska och hålla sig friska snart? Jag börjar bli less på den eviga sårrengöringen och väntan på tillfrisknande. Usch. Såren är ungefär likadana och nu har han en böld/knöl/svullnad på halsen. Yaaaay.


Plötsligt kommer min bror Viktor in på mitt rum och säger att det står en liten tjej där ner och väntar på mig.
- Jaha, är det möjligtvis Linnea?
-Ja hur många små flickor är det egentligen som finns häromkring som söker dig?

Mycket riktigt var det Linnea, som bestämt sig för att pyssla om Wojje en sväng. Hon upptäckte knölen och gick in för att berätta det för mig. Egentligen skulle hon inte kommit hit förrän imorgon för att vara med Wojje, men hon är så duktig som pysslar om Wojje och tar hand om honom. Hon hade tagit in honom för en liten genomborstning när hon upptäckte bölden så då var det bara för mig att följa med ut, titta på Wojje och gå in och ringa till Therese och Annmarie och berätta. Och sen bar det av ut igen för att pyssla om såren och visa Linnea lite, imorgon blir det med sårrengöring för Linneas del då vi ska gå igenom Wojjes "sjukskötsel". Jag är så glad att Linnea verkligen är intresserad och att hon är så duktig med Wojje!

God morgon

Nu har jag precis varit ute i stormen och pysslat om hagens lilla sjukling. Tog in honom i stallet, tittade på "såren" och glädjande nog har ena blivit mindre, andra är ungefär lika. Såren var lite röda med lite svartpluppar i men det tvättade jag bort med nykokad saltlösning. Och sist men inte minst fick han en näve korn som belöning. Mums mums sa Wojje då!

När jag släppte ut Wojje och skulle gå in så stod min lilla dam och tittade på mig med ögon som sa; Men jag då!? Har du glömt bort mig?

Igår ägnades hela dagen åt alla andra hästarna i hagen, först Tru och Sias verkning och sedan åt Wojje, så min häst som brukar vara mitt centrum fick kliva av scenen för de andra tre. Och idag ville hon inte att jag skulle gå utan att ägna mig lite åt henne. Mysfian min!

Wojjeplutten

Idag kom Wojjes nya boots på posten. Storleksmässigt är de jättbra, perfekt typ, men eftersom Wojjes hovar är platta så glappar de lite i fram.

En mycket fin illustration gjord i paint, det svarta är easybooten och det röda är Wojjes hov. Fast det är inte ett lika stort glapp i verkligheten som på min fina ritning, men ni förstår vad jag vill få fram. Glömde såklart mobilen inne när jag och mamma tog en liten promenad med Wojje, och provade dojjorna. 

Idag var det två stora sår där muggen varit, röda och lite variga med lite svarta skorpor i. Inte kul. Det var bara att gå in och koka vatten med salt. Tvättade rent såren och allt det röda, gula och svarta försvann. Sedan fick lillprinsen stå på gången en stund för att det skulle få lufttorka lite och sist sprayade jag på lite Aloe Vera spray, som jag fick låna av Angie. 

Tidsmässigt skedde det i omvänd ordning. Koksaltsrengöringen skedde några timmar innan promenaden, och innan vi gick ut och gick kollade jag hans ben och allt såg bra ut. Efter promenaden tog jag in Wojje. bandagerade om honom lite och lät honom gå ut igen. Nu ikväll var jag ut och tog bort bandageringen och konstaterade att "såren" såg jättebra ut. HÄRLIGT! Körde även lite amatörhealing innan han fick gå ut till de andra pållarna än en gång. Imorgon blir det till att kliva upp, koka koksaltslösning och tvätta Wojjes ben innan skolan.

Förutom allt detta hann pojken även ha på sig magnetdojjorna en timme också.

Mahna Mahna

Idag var Angie här och verkade Tru och Sia. Under tiden stod min uttråkade pålle och joxade med ett grimskaft.

Så här ställer hon sig ofta när hon inte får någon uppmärksamhet i stallet. Pillar på grimskaftet, drar in det i boxen, kör in huvudet osv.

Kommentarer

Tydligen kan man inte kommentera mina nyaste inlägg, typiskt min tur. Vill ni kommentera får ni såklart jättegärna göra det och jag blir glad över varenda liten skrivelse! :D  Men haken är den att ni måste skrolla ner och kommentera på 4 eller 5 inlägget, för där finns kommentardelen. Sriv gärna till vilket inlägg du kommenterar då jag kan vara en väldigt förvirrad människa....

Men jag tar bort spamkommentarer såsom "hej, titta in på min totalt ointressanta blogg, det enda jag bryr mig om är läsarantalet" och dumma/elaka kommentarer.


UPPDATERING!
Men nu kan man äntligen kommentera även nya inlägg! :D

Wojjeponken

Wojjeponken har fått följa med på promenad tillsammans med hundarna idag, vi tog turen på andra sidan, inne i skogen där det är mjukt att gå. Wojje fick ha på sig magnetdojjorna under tiden och det hela gick ganska bra fast det gick lite segt.

Och nu ikväll var jag ute och tvättade med jodopax och smörjde med den sista Aloe Vera gelen. Måste köpa lite nytt, och lite linement.

Foder

Idag har jag varit på Solberg foderbua och inhandlat lite foder inför vintern, det blev:

Ett stycke torkad vitlök

Ett stycke alger

 Ett stycke kornkross

Några saltstenar

 ... Och ett stycke vitamin multi pellets....

Fast det är lite annorlunda än det bilderna visar då Foderbuan säljer andra märken. :) 

Easyboots

För nu är det beställt sådana här snygga boots till Wojjedojje!

Denna SIDA säljer både nytt och begagnat och kvinnan som driver shopen verkar jättesrieös! Fick verkligen hjälp via mail igår, superskönt! Fick veta att det inte finns någon storlek till Wojjes bakhovar av just den här typen av boots och dessutom skulle hon skicka bootsen idag, vi beställde i söndags. Superbra alltså!